Stress?
För långt bort, som att tänka genom seg dimma, se omvärlden genom sega moln. Bokstäver är just inte mer. Frustrerande långsam läsning.
För nära, sticker i armar och ben för att man är för nära verkligheten. Uttröttande.
Javars!
Det rullar vidare. Börjar kännas angeläget att presterara på den akademiska nivån nu, och självklart är det en paradox för när det börjar kännas extra viktigt att prestera brukar hjärnan välja att checka ut. Mängdträning fungerar liksom inte.
Inget nytt under solen visserligen, men det känns nytt varje gång.
Men det är ju faktiskt inte nytt, tjänar hemskt lite till att jämföra med hur det var innan även om det är lika förvånande varje gång.
För långt bort, som att tänka genom seg dimma, se omvärlden genom sega moln. Bokstäver är just inte mer. Frustrerande långsam läsning.
För nära, sticker i armar och ben för att man är för nära verkligheten. Uttröttande.
Javars!
Det rullar vidare. Börjar kännas angeläget att presterara på den akademiska nivån nu, och självklart är det en paradox för när det börjar kännas extra viktigt att prestera brukar hjärnan välja att checka ut. Mängdträning fungerar liksom inte.
Inget nytt under solen visserligen, men det känns nytt varje gång.
Haha xD
Men det är ju faktiskt inte nytt, tjänar hemskt lite till att jämföra med hur det var innan även om det är lika förvånande varje gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar