Nu har jag sett klart ITF och måste lämna något slags omdöme (inte now this very instant, men förrgår, jag pluggar faktiskt också).
Som jag nämnt innan tycker jag det var stor skillnad mellan S1 och S2, S1 var visserligen bara tre episoder och var således inte tvungen att vara så Tv:ish men ändå. Jag gillade den så mycket bättre pga musiken, känslan, bättre skriven ja den var helt enkelt bättre.
ITF kan nog läsas som en metafor för mental illness ( tumblr...) och jag gillar den som en sådan. Metaforen är tunn på sina ställen och övergår till att vara en rätt ut diskussion, det är bra. Viktiga saker att ta upp, allt från Kierens ärr och Jems PTSD till att de har dåligt självförtroende. Det måste liksom inte vara dramatiskt för att vara mänskligt bland PDSS:arna
Introduktionen av Blue Oblivion som ett slags syra för zombies gjorde däremot inte någon några tjänster tycker jag, då de tog detta pulver för att gå bärsärkagång. Kommentar om radikal religion? Jo, men lite överflödigt klyschigt om sådan, kändes som en kommentar om THE radikal religion.
Märks det kanske att jag sitter hemma för att skriva PM?
I all ärlighet är det dock puts kvar (hoppas jag). Ska putsa från 6-7 till 8-9.
Som jag nämnt innan tycker jag det var stor skillnad mellan S1 och S2, S1 var visserligen bara tre episoder och var således inte tvungen att vara så Tv:ish men ändå. Jag gillade den så mycket bättre pga musiken, känslan, bättre skriven ja den var helt enkelt bättre.
ITF kan nog läsas som en metafor för mental illness ( tumblr...) och jag gillar den som en sådan. Metaforen är tunn på sina ställen och övergår till att vara en rätt ut diskussion, det är bra. Viktiga saker att ta upp, allt från Kierens ärr och Jems PTSD till att de har dåligt självförtroende. Det måste liksom inte vara dramatiskt för att vara mänskligt bland PDSS:arna
Introduktionen av Blue Oblivion som ett slags syra för zombies gjorde däremot inte någon några tjänster tycker jag, då de tog detta pulver för att gå bärsärkagång. Kommentar om radikal religion? Jo, men lite överflödigt klyschigt om sådan, kändes som en kommentar om THE radikal religion.
Här har Marvel hämtat inspiration från verkligheten,
scenen är bekant. Jag är Steve, Julle är Bucky....
eller var det tvärtom?
Märks det kanske att jag sitter hemma för att skriva PM?
I all ärlighet är det dock puts kvar (hoppas jag). Ska putsa från 6-7 till 8-9.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar