Good evening chaps, and comrades.
Ja, imorgon jobbar jag sista dagen för veckan! Holy moly, sedan endag i effektivitetens tecken och tentamina. Jovars, snart klar - skönt!
Funderar fortfarande på det där kallet som känns klarare än någonsin, och orden bara flödar genom fingrarna ut i fina spindelnätsstrukturer som knyter fast i varandra och täcker in allt. För det är ju vad man måste förstå- allt. Omgivningen, dess speglingar, att hårdkokt inte är som ett ägg. Att Bob Dylan är 70 år och rätt var det är känner man vinden storma med tankarna och straffa alla jävla ynkliga syndare där ute.
Det där magiska orden, känslan som om man gräset strålar ut från fötterna och för första gången på så där ett ljusår riktiga färger. Breathtaking och så vackra att man inte kan hjälpa hur fascinerad man blir. Lite svårt kanske med koncentrationen på annat, men skönheten är bedårande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar