Gud som haver barnen en gång till

Idag fick jag en sådan lust att börja läsa filosofi igen, den där argumenterande sidan av hjärnan vaknade till och började skrika om nödvändigheten av att konstruera sanningstabeller. Fick en känsla av att det var dags att sluta förneka att det var så det skulle bli från början, dags att sluta låtsas att logikcentret behandlar matematiska formler lika väl som argument och premisser och släppa efter för ödet (hihi så svulstigt...).

Helt bortglömda var de där planerna på att läsa retorik, ekonomi, matematik, webbdesign (var kom de ifrån från början?), medicin, psykologi och kostvetenskap, så där bortglömda som de i regel bli en gång om år då inspirationen rinner till och hornbågarna och polokragarna tågar i spetsiga skor runt runt i pannloben.

Men sällan har det varit så kristallklart som idag- boom! Det var ju filosof det stod i stjärnorna! Jag har glömt så där som i lejonkungen Elsa!, glömt vad jag skulle egentligen. Uppvaknandet står fullt i klass med det som hände hos Jocke Berg (ifjol vår...it's in the water baby?), det blev så klart att jag nästan tappar andan när jag tänker på det borttappade året som gått i filosofins frånvaro. Det rinner som isvatten nedför ryggraden, vetskapen om att ett hemskt misstag begås. I detta nu eller i funderingen på förändringen? Kan inte veta.

Svar som genom ett trollslag i högtalarna att now is the only thing that's real, jag är inte övertygad.

Åter hör jag samma ordande och ordande av åsikter i huvudet; ta kontroll, sluta låtsas, släpp inte kontrollen till någon annan (finns visserligen ingen att släppa någon kontroll till nu men likväl är det så ramsan går), kom ihåg att du hade a mission - har du glömt den? Se nu hur det har blivit. medelmåtta? Nej! Ödet ma chérie! The mission! The mission!

Inget uppdrag för sådana får man av andra, a mission tar man sig an helt av egen vilja.

Jag plockar ned min toolbox for philosophers och ser att ryggen inte är bruten, tar den i samma grepp som Majsan och ser på dem båda. De är så lika, de tar andan och gömmer den. Är det prestationsångest eller längtan? Den där T.Nagel i ögat gömmer sig också där. Lägger dem alla vid Heurekas sida och ser hur de skiner i jämförelsen. Det är svårt lockande att strunta i alltihop och göra vad jag var tänkt att göra så mycket bättre.

Någonstans är jag övertygad om att det inte är de annalkande tentorna som viskar filosofens lov, jag tror mig veta ganska säkert att det är självständig glöd som talar. Loggar in på studera och får tankarna bekräftade; mycket bättre än någon stadsvetenskap som jag också hunnit med.

Ack du förhatlige deadline har passerat och nu...