Just another nancy boy

von wegen så att säga. BODY rekommenderar hästbiff i månadens upplaga, tycks vara på modet det där med att äta gamle svarten. Hästkorv är godast säger expertisen, jag vet därom intet. Men jag har hört att det är rikt på protte så de går inte helt säkra kamelerna... Dock hade de grävt fram en man som gästkock, vars meriter jag inte känner till - är säkert skitstark- men han såg en aning sluskig ut. Det förtog min aptit lite. Annars, all systems go! Hästkött är trendigt när grillarna kryper fram!

Smells like teen spirit

Luktar en blandning av stekt fisk och hästskit härinne. Charming. 

Burger Queen

Igår var jag ute och gick.

" Det var mycket vackert. Vindstilla natt med ljussatta träd och forsens dånande. Samma skönhet som overtüre mit Helikoptern besitter. Fastän vattnet strömmade låg ytan någorlunda stilla så alla ljus som speglades gav intryck av festskrudade salar därunder broarna. Jag bara stod där och betraktade allt, tog in varje detalj medan forsens brus liksom slipade kanterna av alla tankar. "


Precis så var det igår med, fastän jag gick. Förbi och ut dit gatljusen är färre och elledningarna fler, genom centrum, över bron. Inte lika många elektriska slingerbultar (ålar?) som vid CDG men nästan. 
Jag promenerade sakta och lät vinden föra mina steg. Det var så tyst och stilla att det var lätt att tro att allt stannat, någon hade tryckt på den stora pausknappen och låtit en alternativ verklighet få plats ett litet tag. Det var en sådan där skönhet man inte riktigt kan sätta ord på, som ovan. Men det duger inte riktigt att låna andras ord heller, de tycks också otillräckliga. 
Det enda som förankrade stillheten i verkligheten var de nattliga grusblåsarna vid G.centrum. De blåste ihop gruset med ett fasligt dån. Men väl värt var det att stå ut med då man från getarnas höjd på andra sidan gångtunneln såg ut över hela den natriumdränkta staden. Det var vackert.

Return to Sender

From: Mig


Via: F&S Väderkvarn, mittersta skivstången



To:Dig

Någonting med Syket är väldigt somrigt

Ah, varje gång Syket ljuder i mina glappa högtalare tänker jag på sommaren, närmare bestämt på fjällmarathonet. Sådant kan förgylla en helt vanlig dag, som denna t ex, när hundrastarna är uppe redan klockan 6 och man blir lite stressad i starten.
Andra saker som också kan förgylla en helt ordinär dag av denna kaliber är följande:

Hade vart lika roligt om det vart en smalis, 

det är faceplanten som gör det!

Små grå lätta moln

De kom igår. De åkte idag. Min moder och Sturms alltså.
Sturms satt hemma hos mig medan jag pratade revoneringar för 40 miljoner med en professor och åt gratismat. Hur gick det till? Ja säga vad man vill, men modern kan välja sitt sällskap ;) Så även Sturmis kan det tyckas... vi möttes i dörren =(
Så nu sitter jag här och väntar på Austin Powers - the spy who shagged me mol allena och högeligen passive aggressive, medan de styrt kosan homeover igen.

Har läst den där boken som Jocke Berg pratade om, Att leva ett liv inte vinna ett krig. Den hjälpte tusen ggr mer än  (12 x 2) sessioner kan vi ju säga. Det är en så underlig känsla att ha en plattform att stå på, inte en orubblig sådan, nej den skakar vid minsta vidrörning men den finns där iallafall. En gradvis förändring mot en grund tror jag visst.
Härlig kontrast mot de tidigare inläggen om kärleken till människan va? Men ikväll är det lugnt, har acceptansen i fickan och strategier till tusen. Nästan iallafall. Ja jävlar i mig.

Påkörd eller när crazy mötte crazy

Imorse vaknade jag klockan 5, körde techno för fulla muggar innan klockan 7 och spjutade allt jag hade till biblioteket. Try me. Biblioteket bråkade, kunde inte sitta stilla, sprang till ICA. Done. Järnet till Ekonomikum och precis när jag trodde jag skulle explodera av all kärlek till världen och mina kursare och allt som solen rörde vid kunde jag ta ett steg tillbaka och andas. Underbart. Ett andetag av lagom mycket kärlek och ljus. Inte extraljus utan vanligt helljus. En redbull(fredagslyx!) senare kunder jag lugnt hjälpa en annan kursare med tekniska problem.

Sedan skulle jag från Ekonomikum efter en ,för föreläsaren karaktäristiskt, rörig föreläsning. Jag spjutade järnet mot en korsning, bråttom bråttom förstår ni, lämna ansökan, handla, städa, fest, jag har så bråttom, borde träna också, bråttom bråttom. Jättebråttom!

En flicka gick över gatan, en grå saab väntade på henne. Perfekt tänkte jag och gav mig iväg efter på övergångsstället. Nej, inte ledde jag cykelskrället inte, no no, inte tid med sådant. Gjorde mig redo för att stealthplansaktigt susa efter flickan, kom över ena körfältet, saaben väntade vid det andra. Tack tack tänkte jag. Utmärkt. Susade ut i körfältet.

Då kommer en lila bil. Han stannar först vid övergångsstället, flickan hinner över. All good, all systems go. Jag började att cykla över. Då lägger bilföraren sig på tutan och gasar mot mig. ?!? hann jag tänka innan cykelstyret och framhjulet smällde in i framskärmen. Det var en ganska rejäl smäll.
Släppte styret och försökte såklart hasa mig bakåt och undvika (att den enda jävla dagen jag har med mig MBP få den krossad av en bil!!) att bli träffad själv. Det var en lyckad strategi. Jag undkom oskadd, likså ( relativt iaf) min cykel. Men styret måste ha repat bilen om inte bucklat den, aldrig en chans att det inte blev märken (dubbelnegation - naughty naughty). Föraren bromsade in lite efter smällen och fortsatte sedan köra.

Humöret som går igenom familjen Allilujeva gav sig snabbt till känna. Rage extreme!
Så där stod jag i mitten av en T korsning, av Tverskaja och Nevskij Prospekt, skrikandes att den där satans idioten var en jävla idiot (lovin' the grammar)! Raaawwwrrhhh!!
Åh jag ville bara kasta cykeln i marken, springa ikapp bilen och slå den där idioten på käften så att han kunde hämta tänderna i Vladivostok.

Rage är sällsynt i mitt fall men ibland så, oftast när någon spottar på Sturmis, då jävlar. Då är jag villig att slåss med knarkare, men på det hela taget genom (...) draget endast då. Oftast är det såsom Sturms brukar säga, bara att hålla masken och vänta två sekunder så skrattar jag igen. Nej nej, inte passive aggressive at all.

En medelålders blek dam, tillika föraren av den gråa saaben som så gentilt väntat, vevade ned sin ruta och undrade försynt om allt var okej. Hon sa det så försynt som att hon misstänkte att denna lavaflod av ursinne skulle träffa henne om hon inte var väldigt väldigt varsam. En framtoning av crazy vrålapa tycktes inte smälta hennes hjärta.
 Ja, det var det. Åh fy fan vad okej jag var. Men jag svarade kort åt den lilla damen och trampade därifrån. Åh vad jag önskar att jag kunde springa fort och hantera gevär medan jag skyndade mig mot ansökningsdeadline och handling.

Majsan, på pricken!

Vad ska jag göra

när allt som fyller

mitt hjärta är

en oerhörd kärlek

till just livet här,

när allt 

jag trott på

och tror på

är just denna värld?

Det är dagar som den här som får en att vilja leva

Bevingade ord från en kursare. Dubbelbottnat kan tyckas, men tolkar det som ett uttryck för livsglädje och inget annat =)

Idag är förövrigt näst sista dagen att ansöka till att utbilda sig som F&S instruktör. Är mycket sugen bör nämnas. För kalaset vill de ha en lojalitetsed som gäller i 2 år samt 2 h instruerande per vecka och 3200 kr. Utbildningen går egentligen på 16 100 men de står för resten. Är ju onekligen ett kap.

Till sin anmälan måste man bifoga en bild (höhö), en motivering och vara beredd på att visa upp sitt utförande av styrketränande övningar den 21a april. Man är klar och färdig utbildad vt 2013.  Gah!
Men å andra sidan är väl juristen känd för att vara en mkt bokmalande utbildning, och drömschemat vi har nu tror jag knappast kvarstår till hösten. 2 h per vecka, är dessutom 2 h mindre av min egna träning...
men tänk vad jag skulle utveckla mina people-skills, och få billig utbildning och dessutom få messerschmitta folk 2 ggr/v. Vore ju asgrymt!

Bokade en gång i tiden en genomgång med en sådan här instruktör för att få lite teknikhjälp trodde jag. Men vad hon gick igenom var maskiner, disappointment. Hon var en liten amenisk tjej. Helt appropå ingenting.

Ibland får man ett hål i huvudet

Det är tur att det inte regnar då. Jag menar man vill ju inte se ut som en talosian. Fast bättre ett i huvudet än ett i handen har jag hört, de läker visst aldrig och ger upphov till en smula avundsjuka.

Snart dags för karriärvägar för unga jurister. 3 timmar. Lagom sugen. Hoppas även att jag inte spräcker byxorna på väg dit. Faran känns högst närvarande. Har annars hört att det är bra att cykla med kompressionsplagg för återhämtningen, så sålänge de inte hittar på att gå sönder är det bara positivt.



Som ni kanske anat redan hade jag absolut ingenting att säga. Mute.