Ledig dag

Blev idag introducerad till begreppet "aspie-sjukskrivning" då fick man 2 veckor hemma att undvika folk och bara satsa på sådant som gör en glad: specialintresset. Detta för att sålla ut alla intryck och ge lite ordning på torpet. Inget jävla träffa folk där inte!

Going home, needs preparations

Lika som bär?

Lyssna bara för introts skull om inte annat

The missing Frame

Vacker dag ute, underbar t o m!


Jag har så mycket att säga, men ändå ingenting. Mycket märkligt. Det är vad jag gör när jag cyklar runt, författar blogginlägg. Formulerar och funderar, så kommer jag hem. Och pow! borta. Nej, inget verkar göra sig i skrift. Borde skaffa en sådan där liten bandspelare man talar in i, diktafon? Eller så finns formuleringarna kvar men när jag skriver ned dem så gör de sig bäst som sk "drafts" kursiverade och arkiverade på blogger snarare än i verklighetens internet.

Appropå nothing in particular, började jag läsa "Så sänkte jag Sovjetunionen" igår, av Jan Kallberg. Han skrev att han var en ung pojke med xxx och dyster utblick. Utblick, är det ett ord? Outlook tycker jag visst det är en direktöversättning av. Jag vill att romaner ska vara rättesnören i sådana frågor, eleganta meningar och grejor. Var annars ska man lära sig språkets uppbyggnad och etc.? I övrigt verkar den rätt spejsig, så att säga.

Små grå lätta moln

De kom igår. De åkte idag. Min moder och Sturms alltså.
Sturms satt hemma hos mig medan jag pratade revoneringar för 40 miljoner med en professor och åt gratismat. Hur gick det till? Ja säga vad man vill, men modern kan välja sitt sällskap ;) Så även Sturmis kan det tyckas... vi möttes i dörren =(
Så nu sitter jag här och väntar på Austin Powers - the spy who shagged me mol allena och högeligen passive aggressive, medan de styrt kosan homeover igen.

Har läst den där boken som Jocke Berg pratade om, Att leva ett liv inte vinna ett krig. Den hjälpte tusen ggr mer än  (12 x 2) sessioner kan vi ju säga. Det är en så underlig känsla att ha en plattform att stå på, inte en orubblig sådan, nej den skakar vid minsta vidrörning men den finns där iallafall. En gradvis förändring mot en grund tror jag visst.
Härlig kontrast mot de tidigare inläggen om kärleken till människan va? Men ikväll är det lugnt, har acceptansen i fickan och strategier till tusen. Nästan iallafall. Ja jävlar i mig.

Tills Sturmis kommer åter...

...blir det Depeche Mode och marcherande (let's pretend atleast) ryssar. Så det så.