En tilldragelse som hände mig, Allilujeva, en dag på landet

I en nedförsbacke kanske 6 km in på min runda lyssnade jag till någon slags musik. NNNAAAMMM för er insatta, högst ärande för Moderlander med andra ord.
Jag funderade lite på hur det kändes med asfalt under fötterna och hur hälsenorna samt knäna hälsade på denna underlags förändring. Allt verkade rätt okej. Alla system sa go and I went. Vikten av att hålla en fysik i fall av blowout är mycket stor. Asfalten andades kampanda och den är den väg vi måste vandra mot framtiden. Den luktade lätt av olja i värmen.
 Lukten av grillad mat slingrade mot mina näsborrar och beblandade sig med doften av utslagna blommor som redan var där. Jag tänkte goda tankar om vetefält och den röda fanan. Kantareller och förmuleringar.

I tanken författade jag ett inlägg på funbeat om dagens rulande parallellt med en poem som hyllade de progressiva.

En rad bilar kom åkandes, jag väntade i iver på att se om inte en av dessa innehöll den fasansfulla KOD DÖD men icke. Det var lugnt att rula vidare.  
Den sista av bilarna saktade ner. En t-ford till märket och likavälen utländsk sådan. Jag funderade, vem i dessa trakter vill riskera att ses som en borgare och likvideras av KGB. Jag funderade länge men kom inte närmare en slutsats. Så jag fortsatte att jogga medan bilen kom närmare. Den tutade glatt åt mig så jag tittade skumögd av ansträngningen närmare på bilen. En hand beklädd med en spetshandske av fin fransk stil vinkade åt mitt håll och ett strålande leende sken som en konkurrent till solen ur denna bil.

Ni kan ana min förvåning när jag insåg vem som återvänt till vårt underbara moderland där kulturen frodas och RAPP producerar kvalitetsalster! Elsa min Elsa log, körde och tutade glatt. 
Jag log inombords då jag fortsatte min färd, vilken glädjens dag! Trötta lår och socialismen härdad i strid var väl ingenting mot detta.