Hennes sista tid var av kamp mot sin sjukdom och det är hon väl värd att lämna bakom sig, så jag säger godspeed farmor! nu är du fri från de fasor slutet bar med sig.
Jag har hela kvällen på mig att roa mig med vadsomhelst, ja utom internet då. Jag har förbrukat mitt internet för månaden. Jag har stor litteratur till mitt förfogande, en nybäddad säng och jag sörjer Loki's Dirty Whispers.
Det är på fel sida järnvägsspåren i Tumblrtown jag har hamnat om man ska fråga expertisen vilket jag gjort. Alla tusentals bilder och viskningar har ätit upp mitt internet redan och här sitter jag nu strandad.
Jaja, några gifar har jag sparat och kanske har jag påbörjat en mapp som heter RE, ni som är betrodda och kapabla att hantera sådant vet vad det är... så nu får jag väl helt enkelt dela med mig lite av de tama jag sparat...ladies.
Den näst sista är mest representativ för formatet, bild + whisper, men det ska ni få mer av väl jag kommer åt arkivet. Jag har inga kryddiga sparade tyvärr.
Min kära, och ömma fader, min pater familias ringde häromdagen. Det gällde min eventuella skjuts hem.
Han hade pratat med farmodern och sagt att det var lite som julafton varje gång jag kom hem. Farmodern hade anmärkt att han måste tycka om sina barn väldigt mycket. Ja sa han, det gjorde han. Farmodern sade vidare att barnen måste tycka om honom lika mycket tillbaka, en sådan öm fader.
Jag tyckte det var väldigt fint och drog åt mig andan för att säga att vi tyckte hiskeligt mycket om vår pappa vi med, när han fortsatte.
Kanske de gjorde ryckte han på axlarna och sa att det sket han faktiskt i. Han tyckte om dem och ville ha hem dem, om de tyckte annat fick de fan finna sig i att inställa sig när han ville det för han var till syvende och sist pappa. Överhöken. Storhövdningen. Han sket väl i vad de tyckte, huvudsaken han fick ha dem runt sig. Höll man sig inte på hans good side då fick man finna sig i konsekvenserna. Kom hem, basta.
Nyss hemkommen från utk, pb:ade i bänk - 57,5 kg. Yeah. Hade satt 60 som hemligt och hoppfullt mål, men det sket sig som man brukar säga. Träffade nya bekantskaper och såg genom halva bänkpasset att jag hade valt en svetstisha för dagen. Nice touch. Mina stackars axlar gråter stora tårar, så jag avslutade passet med militärpressar. Tack för den.
I vilket fall var den Starka Damen där. Hon drar 160 i mark fick jag höra, det liksom kittlade lite i öronen. 160 kg. Mina 120 kg vill växa nu, de vill vara med och leka. God damn it! 160!!!
Såg just Stephen Hawking som rappare i the Simpsons. Vill ha en sådan där tröja som man kan ha med Einstein som räcker ut tungan på, fast med Stephen Hawking då. Awesomeness.
What?? He is not worthy! He is not worthy!
Började se Firefly igår, awesomeness igen! Spacewestern, comic book guy hade så rätt!
Storebror Simon är så där storebrorig som Thor, sådär som man vill större syskon ska vara har jag hört. Kapten är också min gamla favvo B:is Nathan Fillion. Bra bara bra!
Imorrn får jag igen mitt PM, tänker äta kvarg och se på firefly tills dess.
Jag vill inte gå på seminariegruppsmiddagen idag. Jag låter bli.
Stugsittarjag känner stor lättnad vid beslutet att stanna hemma, vill bara sitta i mitt lilla hörn och se på en film. Serenity heter den och rekommenderades varmt av Comic book guy, har sett några minuter och den verkar lovande.
Bra gjort av dem att ordna och så men jag hoppar tentafestandet, även fast jag vet att jag borde vara med. Man gör så.
Det får vara nog att ha varit på offentligt ställe i helgen.
Var träningstävling i det lilla norrlandsgymmet igår, halva startfältet bestod av jurister.
En särdeles skitstark T2a var det som vann, någon jag aldrig ens sett förut. En lättare T1a som blev 3a och så var det någon annan grupp däremellan.
Själva tävlingsmomentet är att göra en repetition i knäböj, bänkpress och marklyft. Den ordningen kör man det i, man har tre försök på sig och tillika tre försök att höja vikten. Man kan alltså tänka strategiskt om man vill, och om man har medtävlare. Jag var i ju i en klass för mig så att säga. Den som lyfter lättast vikt börjar och så går man laget runt tre gånger i varje övning.
Böj
80 inte godkänt, 1. böjde innan signal 2. för lite djup i slutläget (fick höra att jag böjde djupare på uppvärmn...) prestationsångesten tänkte börja spöka men sedan kändes det som det naturligaste i världen att göra.
80
90 PB, knappt godkänt, men det var lite fegt. Jag skulle ha kört på 100 kg, det hade blivit fint i statsen (hybris!) =)
Bänk
50 (idiotisk ingång eftersom jag värmde upp på samma vikt...skyller på att kaffet var slut)
55 PB
60 bom, fick inte upp stången från bröstet, samma sak med 55 kg i onsdags så jag är nöjd
Mark
100
110 PB
120 PB
tre godkända lyft utan närmare anmärkning, de såg ut som skit men det är väl brukligt när man maxar antar jag...
Fick överlag kritik på att jag har så dålig teknik att dess like inte finns i landet, jag är villig att acceptera det, likväl höjde jag min total med 27,5 kg till 265 kg. And that my friend you can take to the bank. Blir att nöta teknik och rörlighet mer så jag kan lyfta med nästa gång.
Eventuellt är det serietävling den 19e januari, får se om jag ska vara med eller hur det blir.
Två dagar nu på raken har varit apbra!
1. Jag är så glad över att ha alla jag har runt mig runt mig! Som en Jupiter sitter man där i mitten med sina månar runt sig. Sturms är Io (de har en flux tube mellan sig - har hört att det kan vara lite kryptiskt att vara uppefter oss två tillsammans så det passar bra), resten får ni sortera bland er, för de är en aning snällare.
2. Igår blev jag bjuden på Lussemiddag hos Iosefin, kickade bort allt plugg redan på förmiddag och var en fri människa resten av dagen! Tända ljus och dålig komedi.
3. Samma melodi gällande plugget gällde idag, men det är inte huvudmomentet.
3.a Huvudmomentet var inte heller att jag pratade så E knappt fick luft på det förbannade basgruppsmötet. Samma basgrupp som i onsdags tog ett snack med mig om varför jag aldrig öppnade munnen på seminarierna, ville jag prata så skulle de vara tyst. Jag behövde bara knacka dem på axeln för att få ordet.... conspiring bastards.
3. b Nej förstår ni huvudmomentet inträffade på stadsbiblioteket efter skolhelvetet var slut för dagen.
Rätt var det var sa någon "ja hej du ja är här". Tror ni jag blev en liten aning förvånad kanske när det var min vän från apoteket som ville diskutera allt mellan tigrar och cancer med mig, i inte mindre än 2 timmar... han pratade och pratade och pratade. Är OK att lyssna på en stund men sedan måste jag hitta på en pojkvän att åka hem till.
3.c Filmerna på stadsbiblioteket ÄR GRATIS ATT LÅNA!!!!
3.d När jag stod där fastnaglad mot golvet av ordskuren om det mesta, och konspirationsteorier om varför läget är som det är kom där en vrålsnygg ung man gående som var mycket lik Michael Fassbender. Jag tappade hakan på golvet och hittade den inte mer. Det var Viktor som jag gick IB med som numer läser till ingenjör på Cambridge som nu var hemma på jullov. Kramkalas!
3. e Viktor hade inte mindre än bestämt träff med Simon som snart dök upp, och kramkalaset blev än större. Min apoteksvän pratade dock ihjäl dem och de drog. Jag stod hövligt kvar. Ångrar att jag inte förihelvete följde med dem för att fika. Tvingade mig på dem även om de inte bjöd med mig. Snake you hold.
4. Viktor undrade vad jag gjorde nuförtiden, och jag svarade sanningsenligt att jag läste juridik. Men hur blev det så frågade han. Han fick en axelryckning till svar. Du som var så duktig på engelska och att skriva att lärarna brukade läsa upp dina alster.
Högg till lite solar plexus. Ja varför skriver jag inte mer? och varför har jag inte mer språk i livet? Är det juridik jag vill göra? Wow!
På traditionellt vis rusade det så jag var tvungen att sätta mig ett tag tills det slutade så jag kunde leta reda på några filmtitlar att ta med mig hem. Men ruset var inte ett tunnelhål ned i den ihåliga underjorden som brukligt är med lång period av sitta och vänta utan snart gick jag med starka steg därifrån.
I jämförelsen är det fortfarande osäkert var jag står, men jag uppskattar alla detaljer det är då så säkert som det kan bli! Kompassen kanske snurrar lite fortfarande med det antar jag är normalt.
Uppskattar alla människor, uppskattar att lyssna på Kent utan att det går rätt in i hjärnan(jag lyssnar aldrig på Kent längre, men ändå), uppskattar att allt är helt enkelt så mycket jävla bättre än när jag träffade Viktor och Simon sist.
Det var diploma ceremonin och jag körde ned på kaffe och allt i hela världen jag kunde köpa och stoppa ned i strupen så fort det gick. Genomförde en buffé på samma sätt i "glada vänners (fan jag var fortfarande övertygande om deras konspirerande natur och blev som brukligt var inte klok på deras falska dubbelspel)" lag och sedan den där ceremonin.
En paus på väg dit var hos Johanna på ön, det var roligt och vacker, var ju förstås medveten om hennes dubbelnatur men went with it . Även ett stopp där på vägen hem för att träffa familjen och bli bjuden på en kopp kaffe.
Men det är inte det jag tänker på utan exams, som den sista egentliga gången vi träffades.
Natt och dag, mina vänner! Natt och dag!
En liten drake bor med mig, den heter Stephen X.
Från början hette den Stephen H, men av någon anledning bytte den namn på eget bevåg till Stephen S. Sedan förväxlades den med Charlie X och man började prata om att han i själva verket bara var en pretto orm och därför borde heta Stephen F. Då antog han helt enkelt det dekadenta Xet och kunde kalla sig professor X utan att någon märkte skillnaden.
Hans syskon är inte att leka med, Jormungand heter han och är bara till besvär.
Ska provträna med UTK; lokala tyngdlyftningsklubben imorgonkväll. Aldrig har jag väl varit så svag, i dålig form, haft så dålig teknik, varit så mycket av en Silent Bob som nu. Allt på en gång!
Btw jag upptäckte idag att minkaffebrygg inte fungerar idag alls. Har rengjort allt jag kan ta lös, men den vill ändå inte öppna den lilla pillemojen som släpper ner det bryggda kaffet i den saknade kannan. Såvida det inte finns fotokännare, something visual, involverade är den alltså defekt. Om det fanns sådana kännare skulle den upptäcka att där stod en kastrull ist för kanna och inte droppa ned. En förutsättning för detta är att det sk droppskyddet fungerar, det gör det inte. Alltså måste slutsatsen vara att den är trasig. Jag är rätt medveten att det är rätt möjligt att det är human error som ligger bakom, men jag är rätt säker på att jag inte kan åtgärda det. Eller så har det kanske blivit lite mycket på AI fronten på senaste tiden.
Detta var ett bispår (distractions, oh distractions....), för att konstatera att det gick att koka kaffe i kastrull (fastän det fortfarande är error i huvudet, MAN GÖÖR BARA INTE SÅ rain man style). I stand corrected.
För att då wrappa upp den här sändningen kan man också konstatera att det vankas rysk sci fi från 1924 på torsdag om någon känner sig manad att hänga med, no worries om språket för det är en stumfilm. Deal? Aëlita, heter den. Alla som är för säger tuppen ja!
Jag kommer personligen inte ihåg detta guldkorn från HGTTG filmen, men tycker det är underbart att det är Fry som sjunger om Marvin, låt oss säga att jag hade ett föredrag en gång för en släkting med utgångspunkt i hur hon tyckte en viss korpulent britt aldrig kunde sluta ordbajsa och hur jag tyckte det korresponderade väl med en särskild manodepressiv robots karaktär och hur ett visst vänskapsband fanns mellan denna britt och författaren i fråga som vidare föreslog att min slutsats var pure logic. Är detta då slumpen? I think not!
Give his brain a pain
There is little that turns him on, Marvin's his name
He's a robot that's his lot, robot full of cares
He'd feel a little better if they broke him up for spares
But everything he has to do, he finds the world condemming
If he had his time again, he'd rather be a lemming.
Oh well,
He's just a menial robot.
They drive him crazy with their...
Marvin close the door
Isn't it enough to make you tidy up the floor
Spoils a robot's day.
Marvin when you're finished you can put yourself away
He's going to flip his lid because they treat him like a kid.
Robot naughty, robot bad, robot happy, robot sad,
Who's a clever robot lad, it's enough to drive you mad.
Robots are inhuman ( x 2)
Human robots are in ( x 2)
He gets no satisfaction
araWhy do they make him do their work
Rather be a vacuum cleaner
sucking up the dirt, that'll be the day.
Pat him on the head
Think he would be keener just rust,
Just to rust his life away.
Feeling dull, dull, dull
Get dull
Feeling dull, dull, dull
Get dull
Dull
Get dull ( x 3)
Marvin close the door
Isn't it enough to make you tidy up the floor
Spoils a robot's day.
Marvin when you're finished you can put yourself away
He's going to flip his lid because they treat him like a kid.
Marvin close the door
Isn't it enough to make you tidy up the floor
Spoils a robot's day.
Marvin when you're finished you can put yourself away
He's going to flip his lid because they treat him like a kid.
Nu ska jag se Liftarens Guide igen, hoppas att den gör en sådan comeback som 2001 gjorde i Sturms ögon när hon fick veta storyn ur de fyra odyssey böckerna. Åh ET you're in for such a treat!
Jag utlovar att vi pausat vid nyckelpassager och diskuterar dem noggrant innan vi fortsätter se nästa filmsekvens hela kvällen lång! och särskilt i slutet! omg omg omg kan knappt vänta! Du känner väl likadant?
Fantastisk författare av prima sci fi!
Om ni tycker att min stil är aningen kryptisk at times (Bevisföremål A) ska ni läsa denne man! Otroligt vilken stil! En av höjdpunkterna igår natt var generalen shooten ze fishen im die barrel, men han var inte särskilt underlig av sig. Det var mest bara roligt.
Novellen finns med i Dangerous Visions, edited av Harlan Ellison, och heter Riders of the Purple Wage. Är det något ni skulle få i julklapp så är det den! Kan tänka mig att den var en särdeles dangerous vision när den kom ut!
Att läsa den är lite som att se the ultimate trip, obegripligt men underligt lockande.