När läkarhanen skulle hämta mig fr väntrummet hörde jag bakom dörren det välbekanta pumpljudet av handspritsflarran innan jag såg honom komma ut genom samma dörr. Han smorde fortfarande händerna när han hejade på mig, och var fortfarande kyligt fuktig om handen när jag tog den för att skaka den.
- Det är bara sprit sa han.
- Jojo svarade autotalboxen, det livar ju alltid upp.
Totalt straightfacad mötte han min trötta humor som passat utmärkt på institutionen på gatan nedanför men inte i korridorerna här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar