Vi matade ankorna igår efter att ha sprungit runt hela stan i jakt på fungerande Korint-maskiner... när således uppsatsen var inlämnad gick vi till svandammen (ligger s a s mellan Korint mask o inlämningstället) och kastade åt duckiesarna lite gårdagsbralla som det heter.
De flockades runt en och snart stod de som Colle vid byxbenen och kikade upp. Det föll sig mycket naturligt att prata med dem, uppmana dem att vänta på sin tur, inte bråka och vara snälla. De kom så fort de hörde prasslet av påsen. Längre bort åkte barnen skridskor på isen. Mycket idylliskt. Sedan sprang Ju hem t Colle och jag mötte på annat sällskap.
De flockades runt en och snart stod de som Colle vid byxbenen och kikade upp. Det föll sig mycket naturligt att prata med dem, uppmana dem att vänta på sin tur, inte bråka och vara snälla. De kom så fort de hörde prasslet av påsen. Längre bort åkte barnen skridskor på isen. Mycket idylliskt. Sedan sprang Ju hem t Colle och jag mötte på annat sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar