It's in your reach. Concentrate.

The shivering last days and the beaming firsts

I fredags begravde vi mormodern. Det var fint. Vi fikade efteråt fortsatte sedan att fika i två dagar till. Det fikades med moderns släkt, det fikades med Pillis familj. Det fikades kväll och det fikades morgon. Det är lite så vi dealar med det mesta. Tre  tårtor, sedvanliga tillbehören. NOM NOM NOM NOM NOM.

Sedan åkte vi och shoppade. Eftersom det lagom tajmat precis som med farmoderns, hände sig att jag jag fyller år i dagarna också. Min fader skaffade mig ett par nya brallor, "så låga att skägget syntes". Yster sprang han fram på shoppingcentret så man kunde tro att hans rygg hade normalmånga kotor, och normalmycket brosk och diskar och grejor. Jag stapplade efter och han erbjöd sig att dra mig med! Turntables...turntables...

Efter detta fick lilla familjen skjuts ned med vår brand-spanking-new: KÖKSSOFFA!!! Vi har nu en vit underbart fin (self-assembled no less) kökssoffa i vårt kök! Det är underbart! Perfekt, asnice, you name it! Kom och fika hos mig! Beundra soffan!! I love it. Nu saknas bara gardiner, om än jag tycker det är lite småborgerligt. Soffan är så nice!!

Jag fick även från min lätt teknikfientliga (så fientligt inställd att hon igår svartade hela lägenheten) syster ett löfte om att skaffa mig en ny volca, så nu är frågan....beats or bass? Åh det är good inredningstimes! Alla bday önskningar uppskattade SÅ mycket, loved it! Tack!!! Million bucks, you lot - all of you!!

Wild Mood Swings

Förbenade kyla. Lille hund vill inte promenera i kylan och är därför nattvaken. Kl 3 går vi nattprommis av frustande brådska sedan in och försök somna om. Somnar om halv 5. Kliver upp 7. Mental energi lider av detta.
Igår hade jag sista RoP seminariet. På kvällen sörjde jag med bensin i ådrorna att jag inte har något nationskort.

 På måndag äntligen bokföring  av betygen - fingers crossed hörni. Ladyn tog upp mina svar som exempel på hur bra man kunde göra,

och hur snett det kunde gå när man hade dåligt omdöme (men yikes då...det här drar jag nästan lite i näsan, för jag har svar på tal här men det tar vi en annan gång om NSA läser eller institutionen).

Idag lyssnar jag på Placebo och draggar kurlitteraturen som nu anlänt. Det kan hända att bensinen svalnat något, men stelnat har den inte till stearin just yet. Kanske om någon dag eller aldrig någonsin, sådant vet man aldrig. I skenet av mina elektriska ljus (som jag är barnsligt förtjust i) låg jag inatt och funderade och formulerade sedan somnade jag ifrån alltihop. Imorse när jag vaknade var det som bekant en annan dag och med anländandet av dagsljuset kom även en viss tvehågsenhet och allmän harighet. Avkodning? Inkodning? Vem vet?

Jag läser om komparativ konstitutionell rätt, det är intressant.
På fb fick jag upp som dagens minne att jag för 4 år sedan postat en bild att jag detta datum åkt Ford till Uppsala med picket och packet och Pilli och pappis. Jo, i ett häfte som läsning till T1 fanns en uppsats om komparativ konstitutionell rätt om jag inte missminner mig, och jag minns att jag tänkte att det här är uni - yikes vad underbart teoretiskt och göttigt. Cirklar eh. Kurslitteraturen skriver om Dworkin, hehe cirklar eh. Ja jisses, inte är en så fantasifull men målmedveten må en ju säga. Just nu handlar det om hur man väljer vem man jämför med för att hitta en lösning, längre rant om det laters när jag vet mer, eller jag drar premature slutsatser iaf. Tjing!

The indoorsy pleasures

En fellow traveller skrattade åt mina försök att återuppliva de styrmoderligt behandlade krukväxterna när hon passerade vårt humble bo. De slokade, man grät lite på insidan när man såg dem, men nu! Nu har de helt återhämtat sig till sin förra glans. De har t o m skjutit nya skott i tron att det är vår nu när de fått både sådana där små pinnar som jag köpte när jag köpte fredskallan till Ju och vatten och sprayade blad. Bladen dör dock fortfarande.
Orsaken ska vara att de behöver större krukor, provade således att ge den mindre en större kruka(eftersom mina krukmöjligheter sträckte sig till detta, vilket fungerade splendid) och därför måste de nu planteras om. Jodå, Steinlager är närvarande och frodas på den här sidan skärmen i mina gröna försök!
JAG MÅSTE FÅ KURSLITTERATUREN NÅGON GÅNG!!!

Visdom från internet: imagine Bucky

""“He’s gonna get fat if you don’t let him walk anywhere,” Natasha said.

“All bodies are beautiful,” Bucky said.""

Bucky har skaffat en knähund och säger som det är.

Kumma Gömma!

Något annat som pojkarna ffa Mattis var mkt förtjust i, var Kumma Gömma, eller kurragömma som resten av oss känner det som. Han avbröt allt han hade för sig så fort man andades åt kg ljudande ord för att med glädje engagera sig i det istället.
Det var inte särskilt avancerad kurragömma dock, han drog med sig en kamrat in i klädkammaren och satte sig bakom dynorna till trädgårdsmöbeln men var så nöjd och glad med det. Det krävs inte mycket för att tillgodose hans äventyrslusta. Även Calle var inbjuden till en omgång med kumma gömma och klappades snällt för att han inte skulle avslöja oss (jag fick mest leta, då jag inte är så liten, eller så flexibel att jag hur som helst både kan knövla ned mig bakom dynorna och ta mig därfirån utan att gå av på mitten under samma dag...)
Ibland ropade de små att det var där de satt, så inte heller var själva dealen att bli hittad, eller gömma sig utan bara att få vara på förbjuden mark tror jag. Hursomhelst väldigt mysigt!

Afrika, måste tillbaks till Afrika

Jag har köpt en skattkista att ha mina skatter, och filtar och andra trinkets i. Den stod och dammade på fyndlagret under en gammal Underwood (Åh mr King...vårt eget blue Hawaii...).
Den är mörkblå med järnbeslag och stabil nog att hålla som bil åt två små brorsöner som kom nedramlande idag efter att ha ätit middag. De var övertygade om att det var en piratskatt och att vi måste hitta nyckeln till kistan, så att inte piraten kommer och snor mina grejer i tron att det är hans borttappade skatt. Sedan skulle de för säkerhetsskull gräva ned den under parketten, och efter detta köra (på) den till Afrika för att där i den torra sanden begrava åbäket för att undkomma John Longs dolkar.
De satt i bredd och körde allt vad tygen höll, noggrannt lutade de över i kurvorna och vinkade hej då till mig varje gång de startade från något pit stop för att fortsätta sin framfart mot det förlovade Afrika. Hejdå ropade Mattis och vinkade med båda armarna innan han "vööörn vöööörn":ade iväg ut på sin egen route 66 igen. Åh så matt jag blev av allt vägdamm som letade sig in i mina skrymslen och vrår, men åh så glad jag är också att jag är här och får dela det med dem. My preciouses.

Sedermera övergick vi till att packa ned mer av mina grejer i den, och stundvis blev vi lite ovänner om vad som skulle åka i min kista och inte. Om det var nödvändigt, "verkligen fakktiss gör man så har deras mamma sagt"..., att hoppa på min resväska för att "platta till" kläderna så man fick plats med mer fastän jag inga fler plagg hade... då hotade de små med att de minsann skulle skvallra för sin pappa och att han skulle skjutsa mig till "Öpppsaaaalaaa" medan de var på mitt rum helt själva, och sedan när jag var där nere skulle de minsann tömma ut mina saker som bor häruppe i traktorskopa' och tömma ut dem på tippen - FAKKTISS!!!!

Som alltid råder dock en viss tveksamhet om vem som är Björn och vem som är Benny - vem som är Saldot, och vem som är Schibidibi. Därför döpte E om Ju till "den andra människan" och det är ju sant, hur fel kan det gå då? Hon var saknad idag, Schibidibi.

Lång dag blev till slut natt och det var dags för de små att gå och lägga sig. Jag fick då stolt motta dubbla godnatt-kramar och droppande blöta godnatt-pussar som tack för att vi lekt tillsammans hela dagen. Totes worth it!
Imorrn börjar vi om igen, sista dagen innan jag återvänder till lärdomen.

You're behind the wheel

NU ÄR DET NYTT ÅR!! DET FIRAR VI!!!