9.28.2015

The longhaul

Drack ett glas apelsinjuice idag, passade på då det var extrapris att köpa hem. 

Det kändes så pirrigt, ilande busigt att dricka ETT HELT outspätt glas juice rätt upp och ned. För att släcka törsten efter cykelsvängen hem från affären, bara sådär medan knäna sjöng sin post-cykling sång. Jag hoppade inte över ngt annat, tömde inte kartongen eller crosstrainade på kvällen. 

Det var inte så gott, godare att äta med matsked och smaka av varje mun, men det var sött så det förslog. Fantastiskt vilken glädje i ett glas billig juice av koncentrat till extrapris!

1.5 år senare är det här vi är. 

Jag satt även häromdagen och funderade över lättnaden i att ha shoppat billiga t-shirtar för att hålla mig varm under skjortorna i vinter. Jag förtjänar att ta sådan hand om mig att ha varma kläder i lämplig storlek. Jag behöver inte frysa tills jag passar i mätplagget som är hopplöst för litet. 

När vi gick från kassan med kassen väntade jag mig nästan att blixten skulle slå mig till backen för att jag var så övermodig, men hittills har jag klarat mig. Det kändes som att jag bröt mot en helig lag och undkom oskadd.  

Det sitter liksom djupare än medveten tanke och strategi, är mer som en buckla i bottenplåten, ren vana som sker på automatik. Så känslan av att ha gjort något för mitt välbefinnande som bröt mot en av grundsatserna var rent av  smått otrolig. 

Allt detta pga ett glas juice och rea t-shirtar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar