Dagjävlar.
Sådana dagjävlar. Vaknar och de är doppade i grön oozande gegga som inte släpper förrän eftermiddagen. Seg gegga som håller allt tillbaka, producera, livsglädje, förmågan att ta sig från A till B. Allt. Slingriga misstankar om varför och helt brist på lösningar.
Vaknar ur geggan, producerar lite sedan (nog för att hålla sig flytande men knappt det) vips dags att sova? Nej.
Sömnen har börjat dra sig tillbaka också, på kvällen , på morgonen, blir till en kompenserande nap (vaknar, kan inte sova då heller) för att hålla dagjäveln på rätt köl till eftermiddagen kommer och det börjar flyta på igen.
Trampar oceaner på plats med trötta ögon och PM dispensen krymper mot sitt slut. Tick tock goes the clock. Min beställda bok kommer för sent, mitt intyg var felaktigt.
Men men...
jag gör framsteg med PMet, det går smärtsamt och sakta men framåt - det kan kanske bara kanske bli bra.
Det är vackert att slippa vinterkläderna ute, trivs utmärkt med att kunna sitta med fönstret öppet och känna vinden fläkta utan att frysa ihjäl inomhus med.
Kalle gillar sina prommisar mer, han vill gå längre och drar av någon anledning upp vårblommorna (med sin lilla lilla mun) istället för att fridfullt pinka lite på dem.
Nedan följer en illustration av min kreativa process för tillfället, hur var det Douglas Adams sa om deadlines och wooshande ljud...jag håller mig nog mer till den här varianten.
Sådana dagjävlar. Vaknar och de är doppade i grön oozande gegga som inte släpper förrän eftermiddagen. Seg gegga som håller allt tillbaka, producera, livsglädje, förmågan att ta sig från A till B. Allt. Slingriga misstankar om varför och helt brist på lösningar.
Vaknar ur geggan, producerar lite sedan (nog för att hålla sig flytande men knappt det) vips dags att sova? Nej.
Sömnen har börjat dra sig tillbaka också, på kvällen , på morgonen, blir till en kompenserande nap (vaknar, kan inte sova då heller) för att hålla dagjäveln på rätt köl till eftermiddagen kommer och det börjar flyta på igen.
Trampar oceaner på plats med trötta ögon och PM dispensen krymper mot sitt slut. Tick tock goes the clock. Min beställda bok kommer för sent, mitt intyg var felaktigt.
Men men...
Fy fan vad pretto du är...
jag gör framsteg med PMet, det går smärtsamt och sakta men framåt - det kan kanske bara kanske bli bra.
Det är vackert att slippa vinterkläderna ute, trivs utmärkt med att kunna sitta med fönstret öppet och känna vinden fläkta utan att frysa ihjäl inomhus med.
Kalle gillar sina prommisar mer, han vill gå längre och drar av någon anledning upp vårblommorna (med sin lilla lilla mun) istället för att fridfullt pinka lite på dem.
Nedan följer en illustration av min kreativa process för tillfället, hur var det Douglas Adams sa om deadlines och wooshande ljud...jag håller mig nog mer till den här varianten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar