Det är vad det är. S.O.A.L. stop, observe,accept, let go (eller 20 sekunder av brus fästa på fiktivt papper i cyberrymden)
Biologi är vad det är, en hel del iallafall.
(what if what if I...what if I) I wanna go home right now (ekar lite av perpetuum mobile i bakgrunden där "MW"...eller är mina öron dåligt kalibrerade?)!
Går liksom inte att göra så mycket åt, hur än man försöker- åmar sig och gör sig till.
Det är så där lagom lätt att ge upp när det knorvlar sig åt fel håll, det blir lättare och lättare så att säga //Men det är så lätt när det går bra också, allt flyter som olja på vattnet men det där vattnet är jobbigt att trampa ibland. Kaklet är för långt bort för min smak.
Allt vore nog lätt om man bara hade driv, en oförliklig vilja att driva igenom sina planer. Inte modifiera eller anpassa utan krossa hinder. Haha! För det är ju något man antingen är född med eller inte...
Jag måste ändå säga att jag saknar Majakovskij. Just nu huserar han ett skrivbord bort vid ljudknulen. Han borde varit här nu då det råder manfall bland bloggande vänner. Jag vill ha era ord.
Men så tänker jag om det vore jag då? Om jag riskerade ansvar för en omyndig varelse- skulle jag hoppa upp och ned av glädje? Nej, ljus! de går man ensammen in i, möjligtvis går man genom security först utan instabila följeslagare. Då slipper man försöka blinka bort dimman åt dem. Den är svår att åtgärda dimman. Den verkar vara på insidan vindrutan hur mycket man än gnuggar.
För visst är det lite härligt ändå att läsa om äventyren men inte vara ett dugg avundsjuk, bara tänker så roligt! Jag myser lite och drar något gammalt över mig med sällskap av mitt lite naiva skåpmatsbetonade gosedjur, jag menar vi behöver egentligen inga andra- vi är dock inte ett dugg missunsamma =)
Och vet ni, beauty'n med bloggformatet är att det inte behöver varken ha substans, mening eller korrekt styckesindelning! Cheers! Detta är en produkt av för mycket kaffe, och för lite sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar