Sedan sjöng de och detta var den stora behållningen, det var långa vackra tårdrypande ballader blandat med folkvisor. T ex den om kossacken som gick vid flodens strand och träffade flickan som för evigt skulle vara ensam. Ja då darrade en och annan underläpp. En man tog till mikrofonen, han stod ensam under stjärnan och väntade, men ensam förblev han. Det var mycket ensamhet som kontrast till kärleken, perfekt balans med hans dånande stämma. Såklart dök även Kalinka upp till allsång och det var mycket roligt. Alla gånger en av syskonen spelat med linjalen (eller på PET flaskor till den och lappen och rocken) som ackompanjemang till den andra. Vackra Natt i Moskva avslutade och den är alltid fin. Det måste ingått sång utbildning i alla Sovjetmedborgares skolprogram för de kunde alla sjunga (generalisation, nono!) så vi i publiken mest nynnade med då allsång påbjöds. Det var fint. Det enda som saknades var lite Majsan uppläst med känsla av dem, men jag har hört att ex-Sovjeter avskyr Majsan hjärtligt, något med skolgången att göra.
Vi åt förstås gott också, hemlagad Borstj (ingen aning om stavningen, my apologies), piroger och en rysk tårta med smör och grädde (tog tyvärr slut innan jag och Sturmis hann med). Två unga ryssar kom enkom för pirogerna, åt dem och stack igen. Sturmis jagade pirogresten på vägen ut, så goda var de!
Det var kort sagt en trevlig kväll även om detta inte var huvudattraktionen, det var när en lokalkändis dök upp. Hela lokalen tappade fokus på våra ryska värdar och var tvungen att tissla och tassla, var det verkligen Tjirrevippen som kom? Ja....eller nej! Men bordsgrannen sa ju.... så kanske var det han iallafall som hade en soft spot för pirogerna.
Inspirerad som få bakade jag Karelinpiroger igår, inte Karelska piroger utan stora monster fyllda med KÖTT: Karelinpiroger :)
piroga smaski!!!!!!! (hemgjord ryska...)
SvaraRaderasmaski piroga indeed :)
SvaraRadera