Skriver på, läser på. Suddar. Skriver på, läser på. Kopierar böcker. Läser på, skriver på.
Fantastisk termin! Inte ironiskt alltså, utan jag gillar det verkligen. Tycker det är toppen att få läsa om sådant jag tycker är väldigt intressant, och har inte haft första återkopplingen än så jag vet inte om mitt är skräp än. Blissfully unaware.
Annars är Julle på besök hos mig och Colle. Det är ju alltid lite extra trevligt. Vi ser på film och...ja...ser på film. Såg Slow West häromkvällen. Lyckad vändning i slutet, vi båda skrattade högt åt hur roligt det var. Colle älskar att Julle är här, krokkar järnet med henne hela dagarna. Ikväll gäller mer Fassbender, X-men. days of future past
Annars rullar det på, onwards and onwards and onwards we go. Terminen är ju fan snart slut redan. Jag avlider. Måste söka kurser, måste söka jobb.
Min buk fortsätter strula, men har äntligen fått en remiss till akkis. Ett skäl så gott som något att fortsätta tugga CSN. En av världens mest nedlåtande läkarjävlar skrev den, men så är de. Van.
På specialmottagningen får jag göra rorschach-test, de bedömer min personlighet. Hur fan?! Va fan?! Många uttrycksfulla tecken senare. Tar en vecka att reparera sig efter var gång man varit där. Vaknar ibland på morgonen och ifrågasätter allt, bara slippa dem. Aldrig dem mer. Värt det? Oklart. Rock and a hard place eller hur det heter. De älskar att ifrågasätta och dra sönder, smula en mellan fingrarna och aldrig är det nog. Antingen är det inte "nog illa" för att få hjälp eller så är det inte deras bord. Sedan är det alltid intressantast att diskutera det som inte är deras kompetensområde. Se det vill de gärna gräva vidare i, inom ramen för 45 minuter alltså.
Hann bara öppna munnen sist så undrade de varför man inte utrett om jag har asperger (finns ju inte ens längre! och please, de är inga neuropsykiatriska utredare), om jag inte har undantryckta minnen som förklarar varför jag stängt av min personlighet (det är nog det värsta hittills faktiskt, den lilla "dissen"). Åh sickna pärlor! De träffar mig en timme och tror de känner mig. Le och vinka. Le och vinka.
Jag fick på mig till nästa gång att tänka på något jag kan anföra till min sak, sedan ska hon skriva utlåtande. Jag är ingen psykolog men vet redan nu vad hon bestämt sig för, så vagt hotande med att jag måste fundera ut ett försvar till nästa gång. Jo jo, men det är väl så. Jag tror jag kräks över att måsta sitta och lyssna på skitsnack.
Bli kritiserad som person efter en timmes konversation inom ramen patient och psykolog. Sedan kommenterade psykologen att jag måste bestämma mig för en sexualitet, eftersom man inte kan vara bisexuell och avslutade med att jag även måste klä mig mer manligt om jag vill tas på allvar (eller mera kvinnligt och sortera in mig i ledet). Nu skulle jag ju kunna vara en tjej som klär sig lite ledigt eller en kille som klär sig ledigt, sa psykologen och höll handen för mitt huvud så hon bara såg kroppen. Precis så känner jag mig alltid där, en köttkropp utan huvud. Ingen tankeförmåga att ta hänsyn till bara ett stycke kött att peta på tills det kvider till lite.
Visst finns det de som ångrar sig, men det är inget deras allra intimaste frågor kan försäkra någon från och sedan finns det sådana som jag antar jag. Som skulle "ångra sig" bara för att slippa utredningen som är så förnedrande att jag smäller av.
Rorschach! Finns inget vetenskapligt belägg, utan man ska tolka fram mitt undermedvetnas önskningar... vad fan är det för något?Jag kan inte svara rätt i en sådan utredning, vad jag än säger måste tolkas genom linsen av psykologens utbildning som vet hur man tolkar det undermedvetna. Med andra ord kan precis allt jag säger vändas till min fördel eller nackdel. Det spelar ju just ingen roll alltså vad jag vill, eller säger, argumenterar eller uttrycker. Tolkningen ligger hos psykologen.
My lord. Jag får veta resultatet om en månad. Håll utkik, kanske framkommer fler pärlor att dryfta då.
Fantastisk termin! Inte ironiskt alltså, utan jag gillar det verkligen. Tycker det är toppen att få läsa om sådant jag tycker är väldigt intressant, och har inte haft första återkopplingen än så jag vet inte om mitt är skräp än. Blissfully unaware.
Annars är Julle på besök hos mig och Colle. Det är ju alltid lite extra trevligt. Vi ser på film och...ja...ser på film. Såg Slow West häromkvällen. Lyckad vändning i slutet, vi båda skrattade högt åt hur roligt det var. Colle älskar att Julle är här, krokkar järnet med henne hela dagarna. Ikväll gäller mer Fassbender, X-men. days of future past
Annars rullar det på, onwards and onwards and onwards we go. Terminen är ju fan snart slut redan. Jag avlider. Måste söka kurser, måste söka jobb.
Min buk fortsätter strula, men har äntligen fått en remiss till akkis. Ett skäl så gott som något att fortsätta tugga CSN. En av världens mest nedlåtande läkarjävlar skrev den, men så är de. Van.
På specialmottagningen får jag göra rorschach-test, de bedömer min personlighet. Hur fan?! Va fan?! Många uttrycksfulla tecken senare. Tar en vecka att reparera sig efter var gång man varit där. Vaknar ibland på morgonen och ifrågasätter allt, bara slippa dem. Aldrig dem mer. Värt det? Oklart. Rock and a hard place eller hur det heter. De älskar att ifrågasätta och dra sönder, smula en mellan fingrarna och aldrig är det nog. Antingen är det inte "nog illa" för att få hjälp eller så är det inte deras bord. Sedan är det alltid intressantast att diskutera det som inte är deras kompetensområde. Se det vill de gärna gräva vidare i, inom ramen för 45 minuter alltså.
Hann bara öppna munnen sist så undrade de varför man inte utrett om jag har asperger (finns ju inte ens längre! och please, de är inga neuropsykiatriska utredare), om jag inte har undantryckta minnen som förklarar varför jag stängt av min personlighet (det är nog det värsta hittills faktiskt, den lilla "dissen"). Åh sickna pärlor! De träffar mig en timme och tror de känner mig. Le och vinka. Le och vinka.
Jag fick på mig till nästa gång att tänka på något jag kan anföra till min sak, sedan ska hon skriva utlåtande. Jag är ingen psykolog men vet redan nu vad hon bestämt sig för, så vagt hotande med att jag måste fundera ut ett försvar till nästa gång. Jo jo, men det är väl så. Jag tror jag kräks över att måsta sitta och lyssna på skitsnack.
Bli kritiserad som person efter en timmes konversation inom ramen patient och psykolog. Sedan kommenterade psykologen att jag måste bestämma mig för en sexualitet, eftersom man inte kan vara bisexuell och avslutade med att jag även måste klä mig mer manligt om jag vill tas på allvar (eller mera kvinnligt och sortera in mig i ledet). Nu skulle jag ju kunna vara en tjej som klär sig lite ledigt eller en kille som klär sig ledigt, sa psykologen och höll handen för mitt huvud så hon bara såg kroppen. Precis så känner jag mig alltid där, en köttkropp utan huvud. Ingen tankeförmåga att ta hänsyn till bara ett stycke kött att peta på tills det kvider till lite.
Visst finns det de som ångrar sig, men det är inget deras allra intimaste frågor kan försäkra någon från och sedan finns det sådana som jag antar jag. Som skulle "ångra sig" bara för att slippa utredningen som är så förnedrande att jag smäller av.
Rorschach! Finns inget vetenskapligt belägg, utan man ska tolka fram mitt undermedvetnas önskningar... vad fan är det för något?Jag kan inte svara rätt i en sådan utredning, vad jag än säger måste tolkas genom linsen av psykologens utbildning som vet hur man tolkar det undermedvetna. Med andra ord kan precis allt jag säger vändas till min fördel eller nackdel. Det spelar ju just ingen roll alltså vad jag vill, eller säger, argumenterar eller uttrycker. Tolkningen ligger hos psykologen.
My lord. Jag får veta resultatet om en månad. Håll utkik, kanske framkommer fler pärlor att dryfta då.
