Klagovisa eller borde borde borde eller pro tip honey skaffa en dagbok

Det är den där dagen på året då universitetet och arbetslivet sammanstrålar i det stora pianot för att utbyta fyndigheter och små mutor. Jag borde alltså gå, för jag gillar små mutor.
Borde är det springande grejset här, jag borde för jag vet inte om jag vill men jag vill absolut kunna. Inte inhalera rymden så ögonvitorna blir röda eller tyst driva runt utan gå leende och engagerad, vara fyndig och tillgodogöra mig alla föreläsningar (och mutor...främst mutorna...) men ja, vad har jag för nytta av att gå dit i dagsläget? Lite träning, lite brus och lite rymd.

Jag vill inte gå själv, och jag vill inte sk knyta ihop med min sköra bekantskap från huset eller vem annars jag skulle kunna sugkoppa mig fast på heller, alltså blir det inget.

Nnononnonononoono

Jag ser hur detta kommer göra att jag aldrig någonsin får ett jobb förstås, här hålls inga proportioner.

Hade hoppats att självklarheten skulle räcka så här långt, men den verkar inte göra det, se Clas Ohlson förra veckan. Shake dog shake...

Eller hur var det nu då med bortförklaringar...?

Jag känner också att det är vekt, och att det är dåligt att ursäkta med Bob och så men det sticks lite.

Jag vet inte om det är något jag saknar egentligen heller, utan det har nog bara med att göra att jag känner att jag borde, för att det är så man gör. Sådant Man Borde kunna göra.

Susan Cain: the power of the introvert

Reasons to be miserable

Jag kommer personligen inte ihåg detta guldkorn från HGTTG filmen, men tycker det är underbart att det är Fry som sjunger om Marvin, låt oss säga att jag hade ett föredrag en gång för en släkting med utgångspunkt i hur hon tyckte en viss korpulent britt aldrig kunde sluta ordbajsa och hur jag tyckte det korresponderade väl med en särskild manodepressiv robots karaktär och hur ett visst vänskapsband fanns mellan denna britt och författaren i fråga som vidare föreslog att min slutsats var pure logic. Är detta då slumpen? I think not!

Give his brain a pain

There is little that turns him on, Marvin's his name

He's a robot that's his lot, robot full of cares

He'd feel a little better if they broke him up for spares

But everything he has to do, he finds the world condemming

If he had his time again, he'd rather be a lemming.

Oh well,

He's just a menial robot.

They drive him crazy with their...

Marvin close the door

Isn't it enough to make you tidy up the floor

Spoils a robot's day.

Marvin when you're finished you can put yourself away

He's going to flip his lid because they treat him like a kid.

Robot naughty, robot bad, robot happy, robot sad,

Who's a clever robot lad, it's enough to drive you mad.

Robots are inhuman ( x 2)

Human robots are in ( x 2)

He gets no satisfaction

araWhy do they make him do their work

Rather be a vacuum cleaner

sucking up the dirt, that'll be the day.

Pat him on the head

Think he would be keener just rust,

Just to rust his life away.

Feeling dull, dull, dull

Get dull

Feeling dull, dull, dull

Get dull

Dull

Get dull ( x 3)

Marvin close the door

Isn't it enough to make you tidy up the floor

Spoils a robot's day.

Marvin when you're finished you can put yourself away

He's going to flip his lid because they treat him like a kid.

Marvin close the door

Isn't it enough to make you tidy up the floor

Spoils a robot's day.

Marvin when you're finished you can put yourself away

He's going to flip his lid because they treat him like a kid.

Nu ska jag se Liftarens Guide igen, hoppas att den gör en sådan comeback som 2001 gjorde i Sturms ögon när hon fick veta storyn ur de fyra odyssey böckerna. Åh ET you're in for such a treat!

Jag utlovar att vi pausat vid nyckelpassager och diskuterar dem noggrant innan vi fortsätter se nästa filmsekvens  hela kvällen lång! och särskilt i slutet! omg omg omg kan knappt vänta! Du känner väl likadant?

Ja vi skriver väl ut hela mailet då...

Även Dragneto smög iväg till basgruppen.

Kanske har de någon idé om vad som händer här?

Men å andra sidan måste man ju hålla med Sir

Stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg

Vi dygnade ju som vanligt, man hinner tala igenom konserten så mycket bättre då. Man hinner med mycket annat också, vandra mellan storstockholms alla seveneleven, och prata om allt allt allt. Det är rätt nice. Tyvärr gav ultrafikan rätt kraftiga hostattacker som övergick i feberdrömmar på bussen och sedan ännu fler hemma. Men det var trevligt som sagt.

Jag hann med att börja läsa The Fry Chronicles också, jag gillar mr Fry tycker han är lite häftig. Detta var dock inte så häftigt, den är en självbiografi som spänner över åtta år - universitet och lite framåt. Man vill bara ge honom en kram för han avskyr sig själv så intensivt, han försöker vara rolig om sina brister men det blir bara sorgligt. Jag tänker därmed inte sluta läsa nein.