Time to pray, Captain. Pray to me!

Nu har Sturms åkt hem och här sitter jag åter helt ensam. Min dator pratar inte ens med mig, men jag fortsätter att försöka få den att göra det. Skam den som ger sig.

Ja, visst saknar jag redan Sturms, det kan inte hjälpas.
 Jag dövar med PM författning, något som legat och gnagt hela helgen, och veckan före det, och helgen före det och veckan före det. Panik panik hela tiden. Har åstadkommit två kvalitativa stycken nu, något jag skulle gjort för massor av veckor sedan...

Måste skicka in en story till skrivkursen idag också, 5 personer i kö - från trivial händelse till dramatiskt slut. Funderar på att förlägga handlingen till Stalingrad och låta allt sluta med bomber och kannibalism, mitt signum nu för tiden? Har avverkat
1. Kannibaldating
2. Hjärntvätt av kannibal
3. Rymdforskning (med kannibal,hör samman med punkten ovan)
i någon slags Kubricksk anda, eller något slags Kretschmannskt tema; kannibaler kärlek och ja han var faktiskt med i en halvanimerad film också - nästan rymden...

Så vad ska man hitta på nu då? Eftersom det är näst sista gången anar jag att man ska skriva ett slut på det tills nästa gång, vill man skriva slut på bomber och kannibaler? Iofs, kriget slutade ju och då upphörde ju allt det där och livet och konsten och etc etc...


I'll think of something...

Baddie i ST:Into darkness?

Rymden var inget bra ställe för honom,

först slagen av Kirk sedan HAL...

Kanske får Gary Mitchell hämnd på Spock, vem vet?

Cuts like a knife

Hemma i Tapelake igen. Saknar att resa redan. Trivs på tåg, lugnt gungande långsamt tåg, med eller med utan män på taket.
Reste med buss igår också.
Hon bredvid hade med sig en liter o'boy och en liter cola, jag duschade hennes dryck med min loka. Den exploderade över oss båda, kablammo. "Sådant som händer" sa hon. Jag torkade av henne med min förtrånga tröja iallafall. Hon såg måttligt nöjd ut, men bättre det än blöt tyckte jag.

Införskaffade en svart spork igår på designtorget i Ups. Han bakom disken log och sade "svart". Jag log tillbaka och nickade, japp precis som den svarta trenchen, svarta skorna, svarta tröjan och svarta väskan. Ska det vara hardcore så ska det. Köpte kaffe, gick runt i regnet och drack. Det var väl fint.
Löjligt lycklig blev jag på LundeQ när jag hittade inte en utan tusen nya WW2 böcker.En som en SS soldat skrivit under den andra halvan kriget ( på tåget talade två tyskar med varandra bakom mig, de tyckte att svenskarna var som ryssarna - inte så talföra). Jag anlade kännade min när jag tittade på böckerna tills jag såg den med röd svart omslag. Jag log brett och tog den fnissande. De bakom började skratta. De tyckte också att WW2 var förjävla festligt. 

En arbetarevisa

På en lördagkväll tjänade jag mitt kapital. Jag hjonade på en fest för att arbete föder arbete så att säga.
Som Generalissimus skulle ha sagt; det är till att vara neger.

Och ja, nu var man svarthårig igen.