12.18.2015

Smärtdagboken pt tusenmiljardergångerhundratvå

Ja, alltså. Napprisen har alltså lyckats med en av två nedanstående:
1. Sträcka ut ledbanden i min nacke/övre korsrygg extremt mycket så de är långa och onda som när trampar snett (utav bara faaan), och de kommer med tiden att växa sig som de ska igen, men det kommer att dröja, eller
2. Ha sönder någon/några kotor i min nacke, oh the joy...

Fick göra sk "Nästanplatt"- tester igår hos sjukgymnasten (tryck-när-jag-håller, dra-när-jag-håller) vilka påvisade att jag är svagare i vänstern samt att jag har visst känselbortfall i överarmens yttersida på vänster sida. Ingen aning vad detta betyder egentligen, men det gör en ju lite nervös med tanke på att jag generellt sett alltid är starkare i vänster sida. Sjukisen avrådde från att någonsin igen låta en naprapat vara bak i min rygg/nacke och knäcka, jojo, lesson learned. Ont som fan gör det dessutom. Svar på gåtan kommer med röntgensvaren någongång till veckan eller så.

UPDATE: svar nu! Kotor hela, men diskbråck i nacken o slappa ledband. 
🍤🍤🍤

Kort och gott. Jag känner mig som hunden i The Green Mile. Den där som vilde Bill bröt nacken på med sin bara händer, efter att ha lockat den med något gott... och appropå det, och oskyldigt dömda generellt sett och så där, så ska jag nu fortsätta mitt plugg. Idag planerar jag avsluta sektionen om minnets natur.

Och appropå idag så åker Ju hemanöver idag, och lämnar mig och Kolle att avsluta terminen med hemtenta. Gemytligt att ha Kolle som sällskap! Men jag hade gärna åkt hem IDAG!!!! istället för på julaftonsmorgonen som istället blir fallet. Djurbiljetterna går först på tågen.

Det visar sig att hemtentan, vilken ska genomföras under....31 h (? huvudräkningsmageddon...) av gamla hemtor bör resultera i en slutprodukt på ca 15 000 tecken, alltså ett ordinärt PM. Spontant känns det som många tecken på kort tid, med tanke på att man vill hinna sova och äta och promma lite också men vem vet. Det lär lösa sig.

So long for now.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar