Julafton- keeping up with familjen

Fokus iår var på multi-purpose.

Vi fick gemensamt multi-purpose: en pasta/ost-are, grytlapps/besjungare, och multiverktyg (nifty gadget!!) och vi gav vit jul-peppisar, badbomber och filsipper.

Vi åt julbord i skuggan av sorgen efter en släkting men som alltid har humorn stor plats. Familjen var  fokus iår, julbordskänslor och annat skit smalt bort för att verkligen ge plats åt umgänget och skratten tillsammans istället. Vi har talar och diskuterat och bara umgåtts. Kvalitet!!

Såklart har jag även tomtat hemma hos familjen Pilli och dess tre dess barn. Puttis, snart 10 år gammal insåg fortfarande inte att det var jag... Dramaten, nästa yepps! Den nya tomtemasken var i svettig och varm. Släppte knappt igenom nog luft att göra sin rörelsemaskin smooth genom och antar jag hjälpte därför även till att förvränga rösten till oigenkännelighet?

GOD HELG PÅ ER!!

Och man blir lik sin far eller mor

Igår gjorde jag det till synes oskyldiga men otroligt korkade misstaget att först ta en chivvis-prommis, och sedan gå och handla på närmaste ICA utan att pausa för en halvtimmes vila däremellan. Detta resulterade i våldsam ryggsmärta/rövsmärta/bensmärta vilket i sin tur gjorde att jag cruisade ICA hängandes på en vagn medan sällskapet fick hämta varor som var för högt/lågt placerade och för långt borta. 

Smärtdagboken pt tusenmiljardergångerhundratvå

Ja, alltså. Napprisen har alltså lyckats med en av två nedanstående:
1. Sträcka ut ledbanden i min nacke/övre korsrygg extremt mycket så de är långa och onda som när trampar snett (utav bara faaan), och de kommer med tiden att växa sig som de ska igen, men det kommer att dröja, eller
2. Ha sönder någon/några kotor i min nacke, oh the joy...

Fick göra sk "Nästanplatt"- tester igår hos sjukgymnasten (tryck-när-jag-håller, dra-när-jag-håller) vilka påvisade att jag är svagare i vänstern samt att jag har visst känselbortfall i överarmens yttersida på vänster sida. Ingen aning vad detta betyder egentligen, men det gör en ju lite nervös med tanke på att jag generellt sett alltid är starkare i vänster sida. Sjukisen avrådde från att någonsin igen låta en naprapat vara bak i min rygg/nacke och knäcka, jojo, lesson learned. Ont som fan gör det dessutom. Svar på gåtan kommer med röntgensvaren någongång till veckan eller så.

UPDATE: svar nu! Kotor hela, men diskbråck i nacken o slappa ledband. 

🍤🍤🍤

Kort och gott. Jag känner mig som hunden i The Green Mile. Den där som vilde Bill bröt nacken på med sin bara händer, efter att ha lockat den med något gott... och appropå det, och oskyldigt dömda generellt sett och så där, så ska jag nu fortsätta mitt plugg. Idag planerar jag avsluta sektionen om minnets natur.

Och appropå idag så åker Ju hemanöver idag, och lämnar mig och Kolle att avsluta terminen med hemtenta. Gemytligt att ha Kolle som sällskap! Men jag hade gärna åkt hem IDAG!!!! istället för på julaftonsmorgonen som istället blir fallet. Djurbiljetterna går först på tågen.

Det visar sig att hemtentan, vilken ska genomföras under....31 h (? huvudräkningsmageddon...) av gamla hemtor bör resultera i en slutprodukt på ca 15 000 tecken, alltså ett ordinärt PM. Spontant känns det som många tecken på kort tid, med tanke på att man vill hinna sova och äta och promma lite också men vem vet. Det lär lösa sig.

So long for now.

Mean Something (not ur avg rosa helikoptr)

The universe is unfolding as it should aka smärtdagboken

Då jag satt här i trötthetens töcken, och tänkte syrliga tankar (veckans tema tror jag bestämt på this blog here...)så ringde min telefon. Inga konstigheter, jag hade själv ringt vc och bokat en uppringning. Hänvisad till ett läkbesök för det högst smärtsamma (och humörsförstörande?) misstänkta diskbråcket i nacken i mitten av januari, valde jag att ta mina chanser och ringa vc igen och höra om de inte kunde skaka fram någonting innan dess. PLEASE!!!
Och voila! De hade ett återbud i em och jag hade sådan röta att jag hade hört av mig i precis rätt tid för att knipa den åtråvärda platsen. Åh jag är så glad!!!

Måndag; näst sista veckan innan jul!

Något med den här låten får mig att tänka på min moder och bli så snakis

Då kör vi på då!

Ergo, PMS-tomten och fortsatt snubbism i studentkulturen

När jag klev upp hade senaste numret av studenttidningen Ergo landat på hallmattan. Törstig på nyheter som jag är satte jag mig efter morgonprommisen för att läsa och kommer efter en viss tids bläddrande fram till en guide. Det är "PMS-tomten" som guidar till vilka julklappar man kan köpa olika kategorier av studenter på ett roastigt manér.

Ekonomerna ska ha katrinplommonjuice, eftersom de har något fast därbak, jurrarna ska ha en ponny för att matcha ridkläderna och genusglasögon (båda appropriate though), samhällsvetarna ska ha en drömfångare eftersom de aldrig kommer att få jobb osv osv.

Roast:a, absolut, lite hån kan man stå ut med, men jag ifrågasätter det smarta i att utgå från att det är "PMS-tomten" som roastar. En studentkultur där läkarnollningen inkluderade ett våldtäktscenario utan närmare eftertanke,  där Handels ståtar med att inkludera sexistiska kommentarer i sitt election pork (och i övriga samhället har Kringlan-gate knappt hunnit konsolideras i långtidsminnet), är det nytt och fräscht och provocerande att hänvisa till den mytiska "lingonveckan" för att förklara varför denna tomte är vred på alla de studentkategorier som presenteras?  Nej, jag tycker inte det. Istället vittnar detta om ett fortsatt ursäktande av snubb:ism med att det rör sig om humor.

Ska det nu skämtas om PMS, så dölj det inte med eufemismer som att "lingonveckan närmar sig" hörni, utan skriv som det är, vad ni egentligen menar. Jag spaltar upp premisserna för er.

Scenario 1: Han/hon används lite hipp som happ och därför är tomten en han som ändå har PMS, eller så kanske tomten är transkönad och lider av sina hormoners krumsprång ändå.  =>

1. Tomten  är en kvinna som snart ska ha mens och hormonerna påverkar henne till att bli emotionell och jävligt bitter. 

2. Kvinnor beter sig inte på det här sättet om de inte är ansatta av den fruktansvärda och oförståeliga PMS-djävulen.

3. Vi vet ju alla att PMS producerar en ursäkt för att bete sig precis hursomhelst, eftersom det inte går att förstå, och därför inte heller att ens försöka förstå, utan bara stå handfallna inför. Man ursäktar och tar avstånd istället.

4. Det är roligt att lägga dessa ord i den kvinnliga tomtens mun då det är roligt med kvinnor som är bitchiga, och kategoriska. 

5.Man kan inte ta sådana på allvar, däri består humorn i att det är den kvinnliga tomten som uttrycker sig så här.

Scenario 2: Tomten är en man som ändå har PMS
1. PMS är alltså inget som relaterar till biologiska orsaker såsom hormoner utan är ett valbart tillstånd av vresighet
2. som ursäktar en att bete sig hur man vill då det är oförståbart, och där lättast att bara fjärma sig från.
3. Det är roligt med en manlig tomte som beter sig som en kvinna med PMS därför att PMS är oförståbart, och därför irrationellt.
4. Humorn består i att kvinnor är irrationella, inte män.
5. Man kan inte ta en man som beter sig som en kvinna på allvar; därför är det bara harmless fun med en manlig tomte som resonerar på detta sätt.

Vad tycker ni? Humor eller bara unket när man åskådliggör vilka bakomliggande antaganden som den här guiden bygger på? Jag tycker att det är hemskt unket.

Vidare kontakt med den 4e statsmakten; rant-time!!

Alltså...
hade på gamla stället kontakt med en ung men mkt kompetent läkare. Har nu kontakt med samme en som jag nämnt tidigare. Idag rekommenderade han nya Evergreens till mig. Motiveringen löd att de evidensbaserade nu var uttömda och att det därför var dags att träda in på icke evidensbaserat område.  wtf #1
Den primära motiveringen till att han föreslog den Evergreen han nu gjorde var inte att det var förmånligt ur en rad aspekter relevant för det sk tillståndet, utan för att en vanligt förekommande (ca 90% av patienterna efter lite googlande) erfar aptitdämpning av preparatet. Och som han uttryckte det kunde han förstå att jag ville prova det efter att ha haft andra tidigare med viktuppgång som följd. wtf #2

Slutsatser vi kan dra av detta; antingen är jag verkligen morbidt fet, eller bara mycket fetare än sist han såg mig, gången under hösten vi träffades och det gjorde ett djupt intryck på honom. Men alltså, att som professionell medicinjunkare rekommendera preparat på denna basis är nästan något jag vill vidta åtgärder mot.

Det tycks med rekommendationer som denna främst vara motiverat att som psyk-junkare further big medicine business, och i andra hand se till att ja vadå? att min youth inte är misspent som tjockis när jag borde vara ung, vacker och en manic pixie istället...icke evidens baserat...
Visst är viktuppgång en faktor i beslutet att inkludera dylika preparat i den dagliga kosten, men det finns ju en viss gråzon där man får vara medveten om att man väger för och nackdelar mot varandra. Lite bakvänt när biverkningen är fördelen man ska väga in, som helt orelaterad till orsaken n all...

På insidan skriker förstås gamla sår som vanligt när man redogör för mitt människovärde på det här sättet.  Men vad ska man vänta sig... och vart ska man vända sig?

Interstellar // rage, rage against the dying of the light

Eftersom Colle var hos tandläkaren igår förskjöts ät/dricktillfällena för den lilla stackaren, och behoven kallade därför ett par gånger mitt i natten. Jag var efter våra prommisar sömnlös och låg därför och kikade på flixen på telefonen istället. Hemskt smidig uppfinning, det där med smartphones och flixar när man inte kan sova.

Problemet med flixen är ju dock detsamma som med TV, hundra kanaler and nothing's on. Vad när jag har så mycket till mitt förfogande ska jag se på? Jag beslöt mig at long last att se Interstellar, eftersom jag velat göra så ett långt tag men det är lite kitsligt att sälja rymdfilmer på över 2h till vissa som bor inne hos boxen och tv:n. De är så att säga inget fan av alien tech som manifesterar sig i inverterade färger o dyl. Det är ju däremot jag.

Jag hade inga egentliga förhoppningar på filmen för Rustin Cole var ju med, och Nolan och så där. Borde nästan byta namn den där McC, för han tycks mest spela samma släpigt talande missförstådda mansgeni nowadays. Men i vilket fall, det var inte poängen. Jag var inte välvilligt inställd, men blev glatt överraskad. SPOILER ALERT!!
På slutet blev det ju lite inverterade färger ändå, och man kunde ju  dra en hel del paralleller lite hit och dit, och sådant som får en att känna sig som en i gänget gillar en ju alltid. Lite laws of robotics, lite Dave Bowman, lite helt tyst space, lite flyta i rymden och bli revivad till en brave new world. Stort plus också att Rustin inte blev engage:ad i ngt kärleksdravel, mkt stort plus faktiskt! Det var ju annars som upplagt för detta. Utsänd tillsammans med den fagra miss Hathaway och som syfte med resan var att återbefolka någon planet med människor...

Dock lite av ett mysterium varför man i egenskap av manipulatör av gravitationen brydde sig om att dra sitt gamla jag till NASA i första början, men jag antar att det kan förklaras välvilligt med att det fanns flera som kunde manipulera bokhyllan? Inte bara Rustin? Jaja, det var iaf en mkt vacker film, även om jag är lite lite besviken på att det var en Cpt Kirk sensmoral i det hela; människan är ofrånkomligen människa och medan det ställer till ALLT kommer det rädda allt också. Love is a many splendoured thing, n all that.  Kanske lite oklart också varför man designat robotarna som minecraft-gubbs, men vem vet det kanske är framtiden. Verkade bara inte helt praktiskt så att säga. Ibland blev jag även lite besviken på att de skulle illustrera sina åthävelser med diagram och pennor och osv; behöver ju inte gå till C.Clarke längder och kräva rätt mkt orientering i space junk, men jag tyckte gott man hängde med utan dessa övertydligheter. Det enda som var en litens bitens oklart rörande strukturen av det hela var ju varför den gode McC blev utspottad ur maskhålet igen, samt hur mänskligheten som var existerade i boundless dimensioner inte kunde kommunicera men hey, jag medger min okunskap. Det kanske är det naturligaste i världen.

All in all. Interstellar kan gärna få en precis lika bra uppföljare om Rustins nya upptåg att ta sig till miss Hathaway, jag skulle gilla det.

Lustigt f ö att man kallar den en 2001: ASO för en ny generation när den har rätt mkt gemensamt med både 2001, och ffa 3001 gällande slutet. Kanske så mkt att det är tur att 3001 inte är Clarkes mest kända verk.

Detta anknyter...sort of

You take the blue pill, the story ends and you wake up in your bed believing whatever you want to believe

Susanna Kallur // VM i att hålla masken // varning för internskämt

När middagssällskapet sitter och flapprar med taktfast med läpparna och det måste avbrytas. 

- That sounds like Susanna Kallur säger jag. Jag ler och sällskapet ser förvånat ut. Ju blir rödare än kommunismen och skrattar så hon nästan faller av stolen. Sällskapet ser mkt förvånad ut fortfarande och nu även väldigt generad.

- Var du tvungen?! Tjuter Ju och skrattar. Hon täcker fejset med handen för att undkomma genansen. Jag skrattar lika mycket för att skjuta upp förklaringen lite som för att situationen nu urartat till det mest bomsiga någonsin och för att det blev så konstigt. Vi skrattar oss fördärvade och sällskapet ler åt vår fånighet. Man är ju roligast själv, det vet han också.

Han förklarade dock för sig själv att det nog bar kadensen vi syftade på när jag sa att SK var häcklöperska.

Men...

Ni som vet... Ni vet...

...varför det här blev så konstigt...

Idag

Idag har jag gjort smördeg och äppelrosor som på facebook. De åts med tofuglass.

Idag har jag fått höra som komplimang att jag har så fina ådror att man bara vill sticka dem(??).

Idag har jag blivit bjuden på middag. Det var mäkta nice.

Idag har jag actat för Julles skull. 

Idag har jag skrattat och fånat mig en hel del.

Idag har jag sett Queer as Folk US.

Summering: idag har varit bra!

Det är December, julbord och helgen som tog oss hit, kort och kärnfullt

I helgen var jag i Norrrrrland. Det hästades, mystes, och julbordades. Det var så nice! Att åka tillbaka hit var som vanligt lite av en chock. Det är ju dock nedräkning till jul, så helt tröstlöst är ju inte läget. Nu vankas tentaplugg och lite föreläsningar, sedan är det klart! Full fart mot våren!