Berwaldhallen presenterar: Pure awesomeness i form av den ryska arméns manskör, orkester och danstrupp

Åh lyckan då ett tjog smärta, unga vältränade ryska män leende dansar livet ur sig på scenen. Sprang på varandra, hoppade rep över sina egna ben, klappade på låren och frustande. Dansen den var med, de dansade den så kallade kosackdansen. De marscherade och de log alltid gnistrande vackra leenden fyllda av härskarrasens milda överseende.

Åh beundran i 300 par ögon då matrosen höll ut kaaaaaaaaaalinka i 3 minuter utan att tappa tonen! Hur vi längst fram i mitten satt och höll andan då hans slätrakade leende bara fortsatt släppa ut de vackra tonerna, en doft av Tjernobyl undslapp hans stämband. Överallt under alla mössor gömde de sig, djupare än de vindlande fjordarna i Norge, de berömda slaviska vikarna. Värdiga herrar besjöng mörka ögon och Donaus hungrande aptit efter sjömän, unga herrar besjöng ensamma unga möer som tog toner bara hundar kunde höra.

Smärtande vackert gjorde vad de blivit karvade ur den ryska myllan att göra, sprida evangeliet om dess överhet över världen och visa att ord inte betyder så mycket alls. Gesten, blicken, stämmans djupa klang och den synkroniserade demonstrationen av sann manlighet talade nog för två århundraden.

"Vi ska dela äran-
vi är ju av samma sort-
och vårt
gemensamma monument ska bli
den i strid
härdade
socialismen."

Kulinarisk höjdare; sås

Cola zero, billighetsvariant mer än OK
pärmjöl
piri piri
ketchup
vitpeppar
salt
buljongtärning

Blanda allt utom pärmjöl i en stekpanna, under omrörning låt det bli varmt.
Tillsätt sedan pärmjöl utblandat i vatten för sås konsistens.
Voila! Snabbt och enkelt och passar utmärkt till kyckling.


Masterchef here I come!

A doctor, not a bricklayer

Glad i hågen jumpade jag in i duschen efter utfört joggingpass. Stjärnklar kväll med varma vindar och en snäll skugga som såg minst 20 kg lättare och dubbelt så stark ut, bra pass med andra ord med lite Nick på flajen.

Lika glad och mycket mer väldoftande hoppade jag ut ur duschen, inte en enda myra låg drunknad i schampoot. A good day!

Jag ämnar smörja in mina knän med Ice Power, liten dyr tub med blue lotion i. Hästliniment i överprisad tub, pfft...jag har hört att man skall undvika att smörja intim utrustning med blue lotion då det tydligen svider rätt bra. Det är rätt oklart varför man ens gjorde det i första rummet å andra sidan är det inte heller helt klart varför man vet hur kalvsulfa smakar. Shit happens. Har dock aldrig provat varken det ena eller det andra så jag kan inte att bekräfta något överhuvudtaget.

Glad i hågen smörar jag mina knän med det dyra dyra blå smöret för att sedan komma på hur bra det skulle vara att smörja in facet med någon överprisad vit smörja för att inte se ut som en spetälsk. Eller ja, hur jag tänker mig att en Disneyspetälsk ser ut iallafall. Jag krämar ut krämen i handen och börjar bearbeta facet. Smör smör. Lite extra runt ögonen blir nog bra.

Javisst! Genialt ända till synfältet krymper och tårarna sprutar. Det luktar sjuk häst om mitt face och den där krypande mentolkänslan kickar in. Huh! Förblindad i en Extra doftande snöstrom mitt i mitt egna rum! Inga t-shirtar har jag lägligt till heller men väl en kaffekopp som vill följa med ut i köket. Jag omfamnade mig själv och vandrade iväg ut i ovissheten med min kopp. Blind likt en grävling i strålkastarljus. Navigerar med sonar.

På väg till köket måste jag alltså göra ett depåstopp i tvättstugan, inga problem! Går förblindad in till tvättstugan och hör Hauptmann och herr G sitta utanför på bron(vågavägrafurstukvist) och diskutera dagen. Hämta tröja utan att blotta mig är således uppdraget att fullfölja. Kaffekoppen är ivägen i jakten och inte vill man gärna tända lampan i sitt blinda tillstånd heller. Vad skulle det hjälpa?Dyrt är det också, så jag ställer ned min kopp på tvättmaskinen. Det kan ju aldrig skada och hittar mig en t tröja att skyla mig med. Gratiströja, bra grejer det.

Då återstod endast en del av min mission och det var ju då att föra koppen till köket. Jag famlar runt efter den i det blinda mörkret och kisar eftersom blue ångor särskilt håller sig borta ur ögonen då. Vart fan är koppen?

Allt jag hittar är tyg, vem brukar lägga det på tvättmaskinen? Påfund!
Jag knölar ihop det i handen och söker vidare. Mjukt, nästan blankslitet men med hårdare fläckar som krasar lite i handen.
Nu börjar svedan och tårarna skingra sig så jag provar att tända lampan bara för att finna mig själv ståendes med ett par av herr Gs filsonger i ena handen och min kopp (perfekt centrerad) parkerad i ett benhål på det par av artfränder till min fångst som dekorerar maskinen.
Mums, ljumsksvett och bromsspår om nom nom!

Behind the wheel

Röda arméns kör
KGB
Röda stjärnan
- tema/team helg.
El P, El Sturm och el jag i ett fönsterlöst rum på gärdet.

Sedan åker vi i samlad trupp uppåt, förbi Elsas, Hjelms, Mias och hem.

Annars håller V på att inta mina händer, Sturmis idé tack så mycket. Quarters är på knogarna och sedan tunnlar de sig inåt för föda tack så mycket igen.

Grannen; fönstret; Marit/tandläkaren; Du och jag Döden

En annan sak som tar en tillbaka till halvvägs innan 20 strecket, kanske inte får'n att dra på mungiporna lika mycket men så är det iallafall!

En tid av låtöverföringar via modem till ovilliga mottagare, men vill man förändra någons värld så gör man det så gärna så =)

Johopp, visst var det mkt mastrande och servantande då, drönande i små rum utanför Bertil, små lackkjolar och CD spelare som reste 3 våningar på 9,82 m/s, Ullaredande, blekningar av hår och plågsam fotboll. Det försiggick ofta lite pliktskyldigt panikpluggande på lokala biblioteket, äpplen vingummin och festis- ett och annat ljusår spenderat under stjärnorna i Lilla B med sällskap av tankar och framtidsförhoppningar.

Minns att jag någon gång brände ut the Downward Spiral på en crappy CD för att förändra någon annans liv (elevation är ett ord som ligger nära) ;) Till saken hör väl kanske att någon var en oskuldsfull religiös liten tösabit...

Torsdag vecka 10

ST är slut.
Jag är sjuk,
vill helst sova
men måste plugga.

Kemi,
inget spring,
vattna hästar
och se top model.

Exit life - enterprise

P'te och Sturmis ser på ST:TOS där Kujk blir mindmeldad av Spock i en act of mercy för att glömma robotdamen han så gärna ville köra ett spacerace (guilty as charged mr G).

Patrik är otålig, hela tiden undrar han när de ska ta av sig kläderna? Han blir mycket besviken då robotdamen avlider som följd av sina nya känslor och tycker att det verkar gå trögt för Kirk. Han tycks förstå att lidandet i rymden är stort, på Kirks tid fanns ju inte holodecks. Man kan undra vilket intryck av rymden den lille har sedan tidigare egentligen...

Leken runtom fortsätter och han konstruerar handlingar runt enterprise; Kirk blir uppäten i fängelse, Spock är fin som en brud och Enterprise i form av ett maghjul susar runt i vardagsrummet.

It's a great big beautiful world out there on just the other side of that door

Huvud upp. Fötter ner. Gott så!
Solen skiner, snön droppar- det är vår nu!

Mot framtiden kamrater!

It's in your reach- concentrate

Det är vad det är. S.O.A.L. stop, observe,accept, let go (eller 20 sekunder av brus fästa på fiktivt papper i cyberrymden)

Biologi är vad det är, en hel del iallafall.

(what if what if I...what if I) I wanna go home right now (ekar lite av perpetuum mobile i bakgrunden där "MW"...eller är mina öron dåligt kalibrerade?)!

Går liksom inte att göra så mycket åt, hur än man försöker- åmar sig och gör sig till.
Det är så där lagom lätt att ge upp när det knorvlar sig åt fel håll, det blir lättare och lättare så att säga //Men det är så lätt när det går bra också, allt flyter som olja på vattnet men det där vattnet är jobbigt att trampa ibland. Kaklet är för långt bort för min smak.
Allt vore nog lätt om man bara hade driv, en oförliklig vilja att driva igenom sina planer. Inte modifiera eller anpassa utan krossa hinder. Haha! För det är ju något man antingen är född med eller inte...

Jag måste ändå säga att jag saknar Majakovskij. Just nu huserar han ett skrivbord bort vid ljudknulen. Han borde varit här nu då det råder manfall bland bloggande vänner. Jag vill ha era ord.

Men så tänker jag om det vore jag då? Om jag riskerade ansvar för en omyndig varelse- skulle jag hoppa upp och ned av glädje? Nej, ljus! de går man ensammen in i, möjligtvis går man genom security först utan instabila följeslagare. Då slipper man försöka blinka bort dimman åt dem. Den är svår att åtgärda dimman. Den verkar vara på insidan vindrutan hur mycket man än gnuggar.

För visst är det lite härligt ändå att läsa om äventyren men inte vara ett dugg avundsjuk, bara tänker så roligt! Jag myser lite och drar något gammalt över mig med sällskap av mitt lite naiva skåpmatsbetonade gosedjur, jag menar vi behöver egentligen inga andra- vi är dock inte ett dugg missunsamma =)

Och vet ni, beauty'n med bloggformatet är att det inte behöver varken ha substans, mening eller korrekt styckesindelning! Cheers! Detta är en produkt av för mycket kaffe, och för lite sömn.