Fö nu, nu jälar asså, nu blire action!!!!

Det är kyligt på den här kanten av jordklotet. Jävligt kallt för att vara korrekt.
Detta innebär att all löpning måste ske inomhus (ja tänk själv...om man inte hallucinerade innan...) samt att det är lite krona eller klave om bilarna tänker sig att fungera eller ej.

Brez färdas oftast till sitt jobb i Skorpan, Ford Skorpio från förra seklet, näe just det 2000 tal nu, så då blir den äldre. Dumt av mig. Så fort den får stå utomhus i kylan startar den och stannar den så som den själv vill. Växlarna tycks hoppa lite som de vill och bakänden är väldigt lätt. En bil med karaktär in other words.
Chansen att den startar efter en lång dag utomhus utan motorvärmare kan demonstreras på följande sätt => 0 (pilen is for you el Sturms). Normalt sett får den bo i garaget på jobbet, men det var fullsmockat en dag som denna när temperaturen är under -20 celsius.

Jag färdar oftast min lekamen eller Sturmis ex av samma typ i den nyare Volvon där finesser som uppvärmning av sitsar,backspeglar och annat fräsigt finns. Mycket behagligt får man säga. Den klarar kyla mycket bättre och är så finurlig att man kan säga till bilen när man vill ha den så fixar den igång bränslevärmaren så att insidan är varm och gosig när det väl är dags att sätta sig.

Summan av de två beskrivningarna har ni säkert redan räknat ut, jag fick snällt åka in till Brez jobb och byta bil.
Vi snurrar runt ute i jakt på en parkeringsplats när himlaportarna öppnar sig på tvåan och en plats blir ledig. Där får Volvon stå och gona sig medan Sturmis och jag skall åka frozen Ford hem. Brez kommer på att hon måste ha parkeringskortet från bil F till bil V. Vi transporterar in kortet i garaget där B väntar med bil F.

Vad ingen av oss tänker på är att frozen Ford + garagevärme = noll sikt i alla riktningar då alla rutor immar igen omgående. Vad ska man göra?
Garaget är format som en huvudgata med flera gångar in till höger där parkeringsplatserna och sedan hissarna finns.
Självklart kommer tre bilar till när det är dags att manövrera in Forden genom infartshålet ned i det underjordiska garaget utan någon sikt alls. Kö bildas, trycket ökar.
Det ä bar å åk. Mycket riktigt, det här går fint tänker jag, vi är ju två i bilen och rutorna i framdörrarna går ju (ibland t o m hela vägen!) att hissa ned.

Utan att tveka så länge säger jag till Sturmis att hålla koll på sin sida så kollar jag min (allt jag kan bedöma från min sida är avståndet till betongväggen, Sturmis har 8 korsningar att hålla koll på), fair deal tycker hon. Vi kör.
Likt Ronny och Ragge seglade vi med huvudena utanför bilen nedför huvudgatan från åttan till tvåan där Brez väntar.
- Ser det bra ut, Ronny?
- A fan Ragge, du svänger för mkt åt ditt håll, jäla skit allså!
- Kommer det någon bil längre fram, fan?
- Öhh....fan det tänkte jag inte på. Tvärnit (en liten bön att ingen kör bakom). Ljus längre fram, ingen fara, gott om plats. Fårrden gås strång.

Fartvinden är rätt nice, vi gasar på lite. Gummilisterna vajar för draget.
Missar tvåan. Svänger in på ettan och försöker hålla oss ur vägen tills Lützen avtagit.

Icke, den som väntar bakom var tjänstebilen vars parkering vi ställde oss på. Skäll skäll (revenge will be mine...). Backning utan sikt- spännande. Sturmis håller koll, navigerar i detta Death Race.
-Längre bak?
- Gott om plats!... Men inte nu!

Allt slutade väl vi tog oss ut ur garaget med två hål stora som femkronor av sikt på den dimmiga framrutan, lagom att sikta på utfartshålet med.
Lagom att ta sig i 40 km/h förbi Farbror Blå som stod med bussen och lurpassade utanför, så intet ont som inte har något gott i bakfickan!