Handtecken för lim = gott avslut

Handtecken för subset = Gott nytt år!

BOMS AWAY!

Boms, med ett o som i alfabetet är synonymt med gratisätare och släktingar, eftersom de nu åkt tillbaka dit de kom ifrån kan man tryggt utropa boms away!
Allt som skall förberedas kan hoppas över med hänvisning till " det är ju bara boms som kommer iallafall", därav vår granlöshet, bristfällig dammsugning, överhoppade duschar och någon ursäkt till trevligheter utbytta med sagda boms. Ingen fara på taket, tattare är vi allihopa liksom, toleranta tattare, bara vi får äta gratis. Jiddisch...
I vilket fall har zwei tattare varit hos oss idag, mönster och fönster, urmödrar på bägge sidor släkten. De var på förhållandevis bra humör (som sagt, vem blir inte uppspelt av lite gratismat?) och samspråkade glatt med oss och varandra.

Jag tomtade lite uppe hos Hr Hauptmann, hans son undrade storögt vart jag lämnat renarna och ville kolla att jag täckt in allt på önskelistan. Han ville ta fram den och kolla av att allt var med, men det lyckades tomten avstyra.
En liten logisk fälla gömmer sig dock där, om tomten fått önskelistan till sig på nordpolen och tar med sig presenter för att barnet har varit snällt, varför säger då tomten:
God jul Patrik önskar Mamma? Hon borde ju inte haft något m presenten att göra? Well, nevermind.

Generalissimus fick en skiva (For those about to rock, we salute you) och sade lite lett att asen och dasen var lite urvattnade och att han inte tyckte så mycket om dem... Nehej...fan då... Sturmis fick en biografi över Hitler och TKU: Sieg Hallelujah, tjackpounder går varm, Brez en buff. Två av tre rätt är inte så illa?

Nu skall jag hoppas på att tomten glömt en samarin till mig någonstans. Over and out.

God jul!

To all o ma peeps, en redigt gossig jul ska ni ha!

Spacelab

Har jag nämnt att mitt andra mellannamn är Natasha?

Fö nu, nu jälar asså, nu blire action!!!!

Det är kyligt på den här kanten av jordklotet. Jävligt kallt för att vara korrekt.
Detta innebär att all löpning måste ske inomhus (ja tänk själv...om man inte hallucinerade innan...) samt att det är lite krona eller klave om bilarna tänker sig att fungera eller ej.

Brez färdas oftast till sitt jobb i Skorpan, Ford Skorpio från förra seklet, näe just det 2000 tal nu, så då blir den äldre. Dumt av mig. Så fort den får stå utomhus i kylan startar den och stannar den så som den själv vill. Växlarna tycks hoppa lite som de vill och bakänden är väldigt lätt. En bil med karaktär in other words.
Chansen att den startar efter en lång dag utomhus utan motorvärmare kan demonstreras på följande sätt => 0 (pilen is for you el Sturms). Normalt sett får den bo i garaget på jobbet, men det var fullsmockat en dag som denna när temperaturen är under -20 celsius.

Jag färdar oftast min lekamen eller Sturmis ex av samma typ i den nyare Volvon där finesser som uppvärmning av sitsar,backspeglar och annat fräsigt finns. Mycket behagligt får man säga. Den klarar kyla mycket bättre och är så finurlig att man kan säga till bilen när man vill ha den så fixar den igång bränslevärmaren så att insidan är varm och gosig när det väl är dags att sätta sig.

Summan av de två beskrivningarna har ni säkert redan räknat ut, jag fick snällt åka in till Brez jobb och byta bil.
Vi snurrar runt ute i jakt på en parkeringsplats när himlaportarna öppnar sig på tvåan och en plats blir ledig. Där får Volvon stå och gona sig medan Sturmis och jag skall åka frozen Ford hem. Brez kommer på att hon måste ha parkeringskortet från bil F till bil V. Vi transporterar in kortet i garaget där B väntar med bil F.

Vad ingen av oss tänker på är att frozen Ford + garagevärme = noll sikt i alla riktningar då alla rutor immar igen omgående. Vad ska man göra?
Garaget är format som en huvudgata med flera gångar in till höger där parkeringsplatserna och sedan hissarna finns.
Självklart kommer tre bilar till när det är dags att manövrera in Forden genom infartshålet ned i det underjordiska garaget utan någon sikt alls. Kö bildas, trycket ökar.
Det ä bar å åk. Mycket riktigt, det här går fint tänker jag, vi är ju två i bilen och rutorna i framdörrarna går ju (ibland t o m hela vägen!) att hissa ned.

Utan att tveka så länge säger jag till Sturmis att hålla koll på sin sida så kollar jag min (allt jag kan bedöma från min sida är avståndet till betongväggen, Sturmis har 8 korsningar att hålla koll på), fair deal tycker hon. Vi kör.
Likt Ronny och Ragge seglade vi med huvudena utanför bilen nedför huvudgatan från åttan till tvåan där Brez väntar.
- Ser det bra ut, Ronny?
- A fan Ragge, du svänger för mkt åt ditt håll, jäla skit allså!
- Kommer det någon bil längre fram, fan?
- Öhh....fan det tänkte jag inte på. Tvärnit (en liten bön att ingen kör bakom). Ljus längre fram, ingen fara, gott om plats. Fårrden gås strång.

Fartvinden är rätt nice, vi gasar på lite. Gummilisterna vajar för draget.
Missar tvåan. Svänger in på ettan och försöker hålla oss ur vägen tills Lützen avtagit.

Icke, den som väntar bakom var tjänstebilen vars parkering vi ställde oss på. Skäll skäll (revenge will be mine...). Backning utan sikt- spännande. Sturmis håller koll, navigerar i detta Death Race.
-Längre bak?
- Gott om plats!... Men inte nu!

Allt slutade väl vi tog oss ut ur garaget med två hål stora som femkronor av sikt på den dimmiga framrutan, lagom att sikta på utfartshålet med.
Lagom att ta sig i 40 km/h förbi Farbror Blå som stod med bussen och lurpassade utanför, så intet ont som inte har något gott i bakfickan!

Jag mötte Lassie eller det blev som det blidde

Jag blev träffad av Jesus idag.
I hundratrettio kilometer per timmer kom han genom dödens kurvor, själv hade jag en hastighet av blotta trettio kontrollerade kilometer. Jag drog in armarna och höll andan men kunde inte hålla bihangen nog nära. Pang boom krasch! Så fick barnen födelsedag.

Armkroken stannade oss båda i mörkret och kylan.  Jag drog mig mot sidan och han stannade mitt i kurvan, utan sikt åt något håll. Varningsblinkersen gick varma. 
- Vilken tur vi hade, tänk om vi kraschat rätt på varandra. Adamsäpplet guppade i takt med hans försök att rädda situationen. Ja, tänk om vi gjort det då hade vi varit som vrak, kraschade in i granskogen. Hopplösa. Ett våg av mild acceptans flödade från hans nasala röst, babblade osammanhängande. Det spelade ingen roll, det var bra nu. Inte stressad, inte sen till spinningen, inte ont i benet. Bara frid. Han var helt utan undertoner, ärligheten personifirerad. Det ena ögat var halvslutet vilket i stark grad bidrog till det fridfulla utseendet. Ändå fanns det något som skvallrade om att Jesus nått nirvana via Christiania, mörka ringar, fett hår.
- Borde vi inte byta nummer? Såklart. Jag hade tappat bort mig i skenet av glorian som omslöt hans flottiga skalp. Jo, det borde vi. Jesus hade mobil? 

Jag har Jesus nummer och armen den gick att foga tillbaka med lite våld men någon spinning det blev det inte.

Imorgon klinikfest

Fadren har tipsat om det ultimata raggningsknepet tillika klädråd inför tillställningen.

Ragg:
Krabban, forma handen som en klo och kläm åt i skrevhöjd när du passerar en hane. Sedan följer de efter dig hela kvällen! Det är tväräskert, de kommer springa efter dig dregglandes! 

På något sätt är jag inte fullt lika säker, men funkade det på 60 talet skall det nog funka nu med resoneras det. En uppföljande idé är också att man borde stryka lite korvspad bakom örat som parfym, inte hundra säker på den delen heller.

Plagg:
Actionpants! Sådana där som sitter ihop endast med kardborreband, lätta att bara rycka av och på igen, för du vet på sådana där tillställningar blir det oftast kö till toaletten och då måste det gå undan! Kan paras med sådana där lårhöga stövlar kanske?

Man måste ju fundera på vilka firmafester Generalen har varit...var de sådana fester kobonde skrået hade? Eller kanske go-cart på SCA dagarna går till på detta sätt? I vilket fall är det nog lite overkill både med actionpants och fuckmeboots... 

Vad vet man egentligen? Inte mycket...vad anar man? En hel del...