Stål

Mitt i en Neubauteninfluerad symfoni hamnade jag idag. Det var bankanden och klinganden i fasta takten medan gnistorna sprutade överallt. Fleece kändes som ett dumt val men för sent att ångra. Små järnbitar transporterade jag från A till B på kärlekens väg (se Perpetuum Mobile för utförligare bakgrund), ett tag hade jag sällskap av Sturmis men hon blev sedermera oljad nog för ett århundrade och gick in. Då joinade Putte mitt party och hjälpte till. Han var stark!

Sedan beslöt vi oss för att fuska och hämtade alltså traktorn, jag startade den och körde medan han instruerade och höll koll när jag backade. Gött så.
Vi hade varsin maskin, Puppa, Hauptmann och jag. Lite familjenöje på helgen.

Noteras kan skillnaden mellan Kraftwerkiga helger, aka sötsynth och Neubauteniga helger med låt av hjulmutterdragare, eller något.