Jag fantiserar om våld och död, blodbestänkta kläder, vita ansikten och fånigt gapande munnar under ögon blanka av skräck. Tänder som bryts av mot knogen och köttiga läppar som spricker mot min hud. Och hela tiden dessa ögon, dessa dumstirrande gråtblanka ögon. Hell is other people...
Kanske dags att byta hobby om det är så det känns Sartre? Kanske inte karata fullt så mkt längre? Spring istället, du är ensam med dig själv timme efter timme, a different kind of hell lovar jag dig.
Sant sant, kan vara dags att byta offer också. Ja det är när andhämtningen är tung och man ignorerar saliven som rinner nedför hakan för att man ångar på och andas genom munnen som man verkligen känner sinnet pulsera.
Jag fantiserar om våld och död, blodbestänkta kläder, vita ansikten och fånigt gapande munnar under ögon blanka av skräck. Tänder som bryts av mot knogen och köttiga läppar som spricker mot min hud. Och hela tiden dessa ögon, dessa dumstirrande gråtblanka ögon. Hell is other people...
SvaraRaderaKanske dags att byta hobby om det är så det känns Sartre? Kanske inte karata fullt så mkt längre?
SvaraRaderaSpring istället, du är ensam med dig själv timme efter timme, a different kind of hell lovar jag dig.
Eller så har jag karatat på fel personer... Men springa låter bra. Mil efter mil med bara min egen tunga andhämtning som sällskap.
SvaraRaderaSant sant, kan vara dags att byta offer också.
SvaraRaderaJa det är när andhämtningen är tung och man ignorerar saliven som rinner nedför hakan för att man ångar på och andas genom munnen som man verkligen känner sinnet pulsera.