Ich liebe min Sturmis!
Få andra syskon skulle så dödsföraktande härma NIN's Closer video, där ett grishuvud på något snett vänster snurrar runt i en maskin. Även folk snurrar runt, siamesiska tvillingar som sitter fast i varandra med håret, små barn och ja sådant som brukar snurra runt S/M inspirerade videos ( inget sådant begås med varken tvillingar, barn eller de andra djuren- it's OK). Hon Snurrade runt i min snurrstol glatt nynnandes på closer medan jag höll på dog av skratt, och på begäran gjorde hon om det! Igen! Ich liebe min Sturmis, hör ni det!
Kolla in vad jag pratar om --> Nothing Edit = censored Closer
EDIT !: uncensored
Hoppas grismaskinen är med, den är ju censurerad :S
Enligt B:Grylls hemsida ( beargrylls.com ) så har Edward "Bear" Michael Grylls åstadkommit följande:
- Bestigit Mount Everest som yngsta någonsin
- B är religiös, underbar pappa till horder av barn ( varav en heter Maramaduke)
- B har varit hos Oprah, varit med i reklamer för deodorant, varit med i cookalongs
- B har svart bälte i karate
- B har varit 3 år i the British Special Air Service
- B skrivit numerous bestsellers
- B är hired av bl a Coca Cola Company & Reuters som motivational speaker
- B bröt ryggen på 3 ställen, recovered och besteg det där berget i punkt ett
- B ledde en expedition över the north atlantic arctic ocean, I EN UPPBLÅSBAR BÅT till förmån för välgörenhet
- Ledde arméns anti drug kampanj
- Besteg ett berg i antarctica med helt miljövänliga medel
- Blev framröstad till den yngste Chefsscouten ever.
- etc. etc. further info at BG.com
Är han på riktigt? Är han en alien? Är han en ängel? Är han en robot? Är allt en konspiration? Ljuger karln sig blå? Jag kan inte annat än ta av mig hatten för denna cleverly arranged story of success! eller? hjälp mig slå hål på myten nu...
Patrik har inte sovit något alls utan är på allmänt jävligt humör. Han vill att vi ska mysa i en "kokongel". Vad en sådan kombination av misslyckande, hårväxt och kokong vill säga vet nog bara Putte. Nu misshandlar han min dongel istället.
Hos Patrik har vi även skådat årets julklapp; ett marsvin som man kan dra upp och sedan rusar den runt tills sladden tar slut. Hela familjen satt igår uppe vid Herr Hauptmann's köksbord och såg den rusa från person till person efter middagen. Alla var förtrollade över teknikens framsteg- en hamster som RÖR sig!
Jag sitter i ett klassrum och diskuterar med mina fellow IBers om slutproven. Vi kommer överens om att det vore väldigt drygt att behöva gå om de två åren som spenderats bakom skrivbordet med kaffekoppen i handen som inte håller miniräknaren.
Ja tycker vi det är ju ändå rätt lugnt, vi menar att det krävs något extraordinärt för att någon ska få gå om HELA de TVÅ åren, så allvarligt kan ju ingen fucka up eller?
Så öppnas dörren till klassrummet där vi sitter, och in kommer en man och kallar på mig. Jag följer med honom in på ett anonymt kontor med blå stolar. Där sitter min mor och min far. De ser bekymrade ut. Mannen bjuder mig att sitta ner, han är helt svartklädd och saknar Svens dåliga tänder och tankspridda charm. Jag sätter mig som en duktig fotsoldat gör när den får order.
- Det är illa det här. Faktiskt så illa (mor och far skakar på huvudena som på signal) att vi är rädda att det inte blir något diplom för dig.
Tankar far fort genom huvudet, jag har ju sagt upp lägenheten?! Jag har ju papperen uppe i Tapelake, vad gjorde jag så fel?? Vad hände?! Varför minns jag det inte? Inget diplom? Vilka ämnen måste jag läsa om?!?
- Faktiskt så illa att du måste gå om de här två åren.
Det svider i halsen och andningen accelerar som den barnadödande forden. Va? Nej, det kan inte vara sant! Jag vänder mig mot mina nickande föräldrar, jo tyvärr säger deras blickar. Vi är väldigt ledsna och besvikna.
- Men...mmmen...stress..och jag...stress...två år?...stress! Är allt jag får ur mig.
Sedan vaknade jag. Klockan var åtta på morgonen 22a November i Tapelake, fast det förstår jag inte förrän jag öppnar ögonen och tittar efter. Det är inte på riktigt tänker jag, det är inte på riktigt. Jag är här i Tapelake nu. Jag är här i Tapelake. Tapelake. Tapelake. Jag ska inte åka tillbaka, jag behöver inte.
Jag drar djupa andetag så gott det går för att lugna ner mig.
Det tar ett tag innan jag törs somna igen.
Idag har det jagas råttor i Tapelake; en stackars förvirrad mus hade hittat sin väg in bakom mikron på köksbänken.
Plötsligt kommer den nedhoppandes i flyktförsök från nämnda bänk där både Herr Hauptmann och Generalissimus står och försöker hindra musens framfart. Över köksgolvet flyr varpå Putte, jag och Sturmis gör det enda rätta; vi hoppar upp på varsin stol. Generalissimus däremot vet hur man löser problemet...Kosackdans. På hårda hälar steppar Generalissimus i vilda försök att döda musen, inte bara direkt när den landar på golvet utan även då Hauptmann jagar fram den från gömslet under soffan.
Stomp stomp stomp.
Klackjärn hade inte gjort skarpare ljud än de som ekade mellan kaklade väggar i köket idag. Generalissimus är mössens nemesis och fällor är för pussies. Han är rättdödarnas Rambo; han fixar biffen.
Och allt detta skedde som bonus just när kod död inträffade; farmor kommer in och ser sin lilla pärla steppa i jakt på musen. Hon skrattar bara, djurplågeri är ju för lustigt!
Musen ifråga flydde in i bänken och Generalissimus vässar hälarna för rond två.
Jambo fick idag vara lös i stallet medan jag pysslade med lite mockning och sådant, mycket mysigt med lite sällskap. Nu har han fått gå ut och jag har fått gå in följdaktigen är jag ensam igen. Inte bara gör de där mysiga lakanen min säng till en plats att socialisera utan nu har katten också upptäckt hur mysigt de är vilket gör mig helt solo.
Jag tittar på biggest loser som tröst. De ställs idag inför kval, äta mest eller inget alls? Hur ska det gå? Hur ska det gå??!!
Om den nya designen?
Häromdagen var jag på ett möte där jag skulle fylla i en massa enkäter. Han jag mötte med satte sig medan jag gjorde detta och mailade lite på¨sin dator med ryggen mot mig. Efter ca tio minuters tystnad hörs ett ylande jojkande läte i det tysta rummet varpå han vänder sig om och frågar: Har du problem med någon fråga?
Jag förstod inte vad han menade tills det kopplade att han trodde min böeutropande sms signal var jag som gav upp ett förtvivlat ylande då frågorna krånglade.
Med ett ansträngt leende för att hålla tillbaka skratt svarade jag att nej, det var min telefon som lät. Inte jag. Han ser då lättad ut och sa att han tyckte det lät konstigt så det var bäst att höra.
För övrigt är det Sturmis ylande som låter. Inspelad ger hon till ett tjut var gång jag får sms.
Hahahahaha, ser jag så crazy ut??
Är ju så fruktansvärt dålig på att uppdatera nuförtiden! Ursäktar djupast.
Igår var Stoet och jag till Söderhamn där en hingst inspekterades, jag fick erbjudande om att ta med mig två hem till stallet. Tyvärr är det lite ont om boxplatser lediga på kolchozen så de fick stanna på plats. Av en annan fick jag erbjudande att stanna i en av inte mindre än tre sängar- Stoet försökte blidka med att hon skulle komma ner och stanna om några veckor varpå kvällens bästa citat föddes: "I don't care for two weeks, I care for now!" Stoet var fast i sin åsikt och vid nio draget vände vi åter hemåt i regnet och kylan.
Idag sitter Sturmis och förösker hitta en lämplig ryska att importera.
Hon vill lära sig ryska av denna kvinna och Generalissimus var helt med på noterna- en Natacha i hushållet kan bara bringa glädje tyckte han. Och dessutom har vi ju då en alldeles egen läkare på kolchozen... bara bra saker!
Fars dag idag också, säger man grattis eller vad säger man? Ja Generalissimus ska ha en bra dag iaf!
Jag hade ju en blogg som ligger och dammar under sängen också! Vettefasen om den fungerar än? Batterierna kanske är slut...Nej den verkar funka. Dåså.
Ja hej kära bloggen, förlåt för att jag har glömt bort dig och för att du fick ligga som en krokodil i NYs kloaker och övergivet vänta på våren.
Inatt har det fallit snö, vitt och tjockt med vadd fulla marken. Kommer mig att tänka på 4st 7ib (eller har jag vnt på siffrorna?) med Manics på ngt sätt...spotify är grejen. Sover sådär uselt nu igen så bloggen har fått lite låg prioritet. men det vänder snart och bättring lovas som alltid.
Imorrn skall jag jobba och igår jobbade jag, ett fasligt jobbande. Snart är man ju för fan en riktig proletär och så kan man ju inte ha det. Nu får pappa allt ta och betala lite här!
Aahhh!!! Idag ska jag till tandläkaren.
Jag ogillar starkt tandläkaren.
Han är en väldigt påverkad av sitt humör i sitt yrke nämligen. En gång satte han på mig en bettskena som satt fast så hårt att vi med gemensamma krafter fick bända loss den. En annan gång sjöng han ikapp med radion medan han krafsade i min mun. En gång gav han mig bara hälften så mycket bedövning som jag behövde (medan hans mage kurrade så högt att jag inte hörde radion alls).
Jag vill inte till tandläkaren. Kan sjukanmäla mig? Näe kanske inte. Bara att gå dit men inget tvång att se glad ut.
Sitter hemma i mors gröna fåtölj och funderar lite medan jag ser på någon dålig amerikansk komedi.
Har ridit Kellie idag det gick bra. Förutom att det hela dokumenterades genom foton :S Not so nice.
En bild säger mer än tusen ord säger jag bara, men det är inte dagens huvudevent.
Nej förstår ni, fadern började tala om hur jag såg ut som nyfödd med mig av någon outgrundlig anledning.
Jag såg ju ut som en liten människa och inte en michelin gubbe som alla andra bebisar, det var ju fint .Men visst var jag ganska ful ändå, det tillstod han som alla bebisar. Han följde också upp med att upplysa mig om hur min hand bara varit stor som hans tumnagel (är ju född ca 3 mån för tidigt) men för att råda bot på detta petita tillstånd hade jag blivit matad med en slang ner i halsen. Och då skrattade han fram, då blev jag en liten Michelin jag också.
Ibland undrar jag var min käre far får allt ifrån? Vi diskuterade ormar och han börjar prata om småbarn. Jaja, bäst att inte undra. Han tycker ju att unga jan Guillou passade för lite flummning också...
