Inser när jag läser att jag med magisk precision bytt ut "tilltalade"( den som står anklagad för brottet) mot "målsägande" (den som lidit brottet) på precis varenda ställe i senaste PM:n.
Detta är såklart inte katastrofalt för själva rättningen (OM hon inte tolkar det som att jag helt missat target för uppgiftens innehåll då jag konsekvent växlat plats på dem), eller för själva innehållet, inte ens för innehållet i teckenantal då det är lika många i bägge orden, men hemskt hemskt pinsamt.
Tekniskt sätt torde ju även samma metod användas för att utvärdera utsagor från tilltalade och målsägande (med undantag för olika psykologiska bakgrundskoncept), men nu var ju inte utvärdering av målsägandes utsagor ämnet, utan utvärdering av tillförlitighet i tilltalades utsagor. Tror t o m att jag skrivit det i titeln. Men fan.
När man använder ord som är specifika för fältet, när man VET vad de betyder men ändå gör på detta sätt... Känns som skorna plötsligt blev för stora...
Detta är såklart inte katastrofalt för själva rättningen (OM hon inte tolkar det som att jag helt missat target för uppgiftens innehåll då jag konsekvent växlat plats på dem), eller för själva innehållet, inte ens för innehållet i teckenantal då det är lika många i bägge orden, men hemskt hemskt pinsamt.
Tekniskt sätt torde ju även samma metod användas för att utvärdera utsagor från tilltalade och målsägande (med undantag för olika psykologiska bakgrundskoncept), men nu var ju inte utvärdering av målsägandes utsagor ämnet, utan utvärdering av tillförlitighet i tilltalades utsagor. Tror t o m att jag skrivit det i titeln. Men fan.
När man använder ord som är specifika för fältet, när man VET vad de betyder men ändå gör på detta sätt... Känns som skorna plötsligt blev för stora...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar