Jag slutförde idag huvudjobbet med min PM, och fortskred sedan till att ta helg.
Jag såg då på netflix dokumentär från 2008( står 2014 på netflix, men några av mina hjältar medverkade, cEvin K Trent R etc och såg ut som de gjorde då...) som heter I dream of wires om den analoga modular synthesizerns historia. Hemskt fascinerande! Allt är matematik till slut, sinuskurvor, kopplingsscheman och grejer.
Vissa blev genast allergisk mot min entusiasm ("Är det vetenskapstimmen nu igen...") så jag tar ut den här istället. Känner ni likadant kan ni sluta läsa nu, jag ska inte bli särskilt detaljerad eller långrandig dock.
Musiken föll på sådan fin plats, från 50-talet och framåt, man fick ett hum om varför de hemska ljuden är så välanvända till varför tidig kraftwerk låter som den gör, och oscillatorernas centrala roll för kreativt skapande (nåväl, lite egen slutsats). Så coolt! Rekommenderar verkligen att ni ser den!! Eller ja, ni kanske visste redan men jag tyckte det var nytt och coolt.
Det oturliga resultatet av denna slöhet är ju dock att jag nu verkligen, verkligen, VERKLIGEN vill ha en synth. En liten en bara...bara liten, jag lovar. Herrarna ( några ladies med) i dokumentären framhöll att man inte behöver kunna musik för att leka med sådana där och jag köpte raskt in mig på detta. Jag menar... det är ju ingen vägg av modulatorer jag ska ha utan en liten en bara... bara att leka lite med... En liten Korg?
"Once you free your mind from the concept of harmony and music being correct, you can do what ever you want" - Giorgio Moroder - detta citat kan bara betyda en sak och det är att jag borde ha en. Det där med att lära sig reglerna innan man bryter dem, well...vissa olyckor händer helt enkelt oavsett om man är drunk and on drugs eller inte...
Jag såg då på netflix dokumentär från 2008( står 2014 på netflix, men några av mina hjältar medverkade, cEvin K Trent R etc och såg ut som de gjorde då...) som heter I dream of wires om den analoga modular synthesizerns historia. Hemskt fascinerande! Allt är matematik till slut, sinuskurvor, kopplingsscheman och grejer.
Vissa blev genast allergisk mot min entusiasm ("Är det vetenskapstimmen nu igen...") så jag tar ut den här istället. Känner ni likadant kan ni sluta läsa nu, jag ska inte bli särskilt detaljerad eller långrandig dock.
Musiken föll på sådan fin plats, från 50-talet och framåt, man fick ett hum om varför de hemska ljuden är så välanvända till varför tidig kraftwerk låter som den gör, och oscillatorernas centrala roll för kreativt skapande (nåväl, lite egen slutsats). Så coolt! Rekommenderar verkligen att ni ser den!! Eller ja, ni kanske visste redan men jag tyckte det var nytt och coolt.
Keith Emerson har en stor Moog-modulator på scen
Det oturliga resultatet av denna slöhet är ju dock att jag nu verkligen, verkligen, VERKLIGEN vill ha en synth. En liten en bara...bara liten, jag lovar. Herrarna ( några ladies med) i dokumentären framhöll att man inte behöver kunna musik för att leka med sådana där och jag köpte raskt in mig på detta. Jag menar... det är ju ingen vägg av modulatorer jag ska ha utan en liten en bara... bara att leka lite med... En liten Korg?
"Once you free your mind from the concept of harmony and music being correct, you can do what ever you want" - Giorgio Moroder - detta citat kan bara betyda en sak och det är att jag borde ha en. Det där med att lära sig reglerna innan man bryter dem, well...vissa olyckor händer helt enkelt oavsett om man är drunk and on drugs eller inte...
RCA mark II - fastbultad i källaren på Columbia-Princeton Electronic Music Center,
endast tänkt att användas av akademikerna när det begav sig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar