Vem är du? Det är jag som är...

Förvirrad/berusad tant frågade vem jag var. Jag svarade att det är jag som är Jessie. Hon lyste upp i ansiktet, slog ihop händerna och frågade med nyväckt hopp i rösten om jag kommit för att hämta henne.

I mitt bakåtsprejade hår och flanellskjorta kan jag varken påstå att jag kände mig lik någon själaskördare, men kanske tyckte hon att Jessie lät som Jesus? Eller så var jag bara lik taxichaffisen?

I vilket fall hoppas jag att det blir en livsförändrande upplevelse för henne att Flanelljesus sa att hon skulle sova mer och tänka på hälsan, men se det tvivlar jag starkt på.

🙌🙏🙌🙏