6.18.2015

Ångest ångest är min arvedel..,

Sitter vid köksbordet och lyssnar till fadern. Allt är trevligt, familjen myser till kvällsfika och historier.

 Plötsligt tryck över bröstkorgen, ingen luft. Djupandas men för lite kommer in, vill lätta på slipsen men jag har t-shirt. Sträcker på mig för att kunna dra ner mer luft men förgäves. Tingliga lemmar, går ut men ingen luft. Som ett slag i magtrakten sedan den lätta yrseln. Ögonen faller igen, så trött och luftintaget känns så litet. Kväljningar. Luft please.

Från helt frånvarande i nästan en månad till 100 på en gång. Så pinsamt att oroa familjen med en löjlig ångestattack, och för vad? Som vanligt, vem fan vet...vi hade ju mkt trevligt! Kanske daged olustiga visit på shoppingcentret kom efter ( obs inte sällskapet utan platsen). Engångsförteelse please.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar