Mors dag

Källa

Över och ut

Tentaplugget är officiellt över för denna gång. Jag har nu sammanställt, skrivit om bearbetat och jobbat med seminariematerialet och tillhörande litteratur i 3 veckor ( ge eller ta någon dag för opponeringar n such) och känner mig rätt väl förberedd. Det jag inte har i huvudet har jag i anteckningar så jag hoppas att det ska gå bra imorrn. Lite extra nervöst är det ju när denna tenta markerar slutet för min grundutbildning. HJÄLP!!!
Till hösten inleds fördjupningskurserna med 30 hp Rätt och psykologi (vittnen och sådant) det ska bli spännande! Jag känner mig likt en jättebebis som blir tvingad sakta men säkert bort från universitetets varma famn till den ogästvänliga världen som vuxen (tm) och ansvarig arbetare... det är svettigt.

Konstaterade i samspråk med familjen att så redo som jag är nu blir jag nog aldrig inför kommande prövningar . Alla nagelband är bortknåpade, håret ligger i drivor vid skrivbordet (not kidding...), tänderna är gnisslade till stumpar och jag är i behov av en lång lugn sovmorgon. Allt är som det ska vara alltså...

Resten av kvällen ska jag se Trailer Park Boys med Ju och K och bara relaxa och ta det lilla lugna.

*suck*

Föräldrarna ringer för att gratta Ju till lysande resultat på senaste tentan och frågar hur det går med mitt tentaplugg. Jag svarar att det går bra, ligger hyfsat i fas och känner mig inte alltför rökt i skallen. Ju tar då över samtalet och upplyser dem om att jag nästan dragit bort allt hår från huvudet, och gnisslar tänder för jämnan så att grannarna vaknar av ljudet. 

Fadern drar då en suck så djup och uppgiven att man nästan tycker synd om honom, det lät som att all syre, hopp och dålig luft gjorde sällskap ut och lämnade ett skrynkligt pappaskal kvar. Varken jag eller Ju kunde hålla oss för skratt.

Men på måndag ser ni, då är det klart.

I call it a Kaiser blade

Såg Sling Blade som kvällsfilm igår - 5 stjärnor på direkten. BB Thornton som gjort allt, och som även spelar huvudrollen. Filmen handlar om en efterbliven man som släpps ut fr mentalsjukhus efter att ha suttit där sedan han mördat sin mamma och hennes älskare, och hans försök att acklimatisera sig till den nya världen. Komplikationer uppstår såklart men filmen är uppfriskande lågmäld och det blir inte blaffigt någonstans. Top notch!

I verkliga livet pluggas sekretess idag, tillhörande bok är astråkig...

The Awakenings

Såg film igår på semilediga söndag, The Awakenings. 

Handlar om patienter på ett mentalsjukhus som sitter till synes apatiska i sviterna efter hjärnhinneinflammation (fast en speciell sort), och en neurolog får iden att testa L- dopa (Parkinson med) på dem med storartade resultat...till en början.

Till en början feel good film för att sedan djupdyka ner i tragedi. Hemsk hemsk hemskt med Robin Williams, dr, och Robert DeNiro, pat.

4 av 5 toasters om inte för slutet - så hemskt.

Sleeping dogs

Går in på den sista pluggveckan inför tentan!!! Följer min plan slaviskt trots att jag börjar få lite kallsvett under vingarna, strategiska pauser är grejen! 

Väntar just nu på att Ju ska ta sig hem ngn gång så vi kan luncha, the hunger is real!!!

Lucky lucky you're so lucky

Fikade igår m en gammal kamrat hemma hos oss ( mig, ju, k), och när hon ska gå kliar hon K lite bakom örat och säger: åh vad tomt det kommet kännas i min lgh nu. 

Right there and right then slog det mig vilken oootrooolig tur man har! Så kramar  lite extra på mina medboende idag, ni är golden!

En stor och en liten är borta

Ju läser om kristerapi för barn, och citerar sektioner när den 2 åriga pojken, som förlorat sin mor och yngre syskon, det handlar om får uttrycka sig själv. Hjärteskärande då försiktigt klappar jackan, eller förklarar att leksaksbilen är en gubbräcer (volvo) för det har pappa sagt. Ouch ouch ouch. Ännu värre när han förklarar vart i leksakslikbilen mamman och bäbisen ska sitta och att det är viktigt att de har säkerhetsbälte. Så hemskt.

Opponeringen i backspegeln

Övergripande

Opponering

Som tidigare behandlat jobbade jag på opponeringen i 3 dagar för att idag avsluta processen med presentation av mitt arbete, och såklart genom att få ta del av de andras åsikter.
Så vi var fem stycken som skulle opponera och mitt arbete blev opponerat på som nummer två i ordningen, och sedan skulle jag själv framföra mitt bidrag som nummer tre.

Mitt PM blev attackerat för sin oklarhet språkligt, och för att jag hanterar källor ovarsamt, ger dem olika beteckningar osv. Allt är sant - kritiken var berättigad och jag kan leva med att få veta att andra också ser det. Den konstruktiva prägeln var stark och stämningen god.
Man anmärkte på hur kreativt mitt ämnesval var - kul att höra.

Sedan var det då min tur och jag avfyrade under 22 minuter mina 8 A4 kritik, för det mesta var inte kritiken så väl inlindad i konstruktiva ordalag, men det gjorde inte så mycket visade det sig. Lite utrymme gav jag till författaren att utrycka sin ståndpunkt och så var mina 25 minuter slut. Man tillförde lite beröm och sedan var det över.
Det jag gruvat mig så för sedan jag fick veta att vi skulle göra denna övning var helt plötsligt slut, och jag hade både slagit upp ögonen från texten och freestylat lite, använt mina flappy handpaddels och talat med hög och bestämd röst. Boom, done! Fuck I owned it!

Det roliga var att 3 av 5 deltagare i opponeringen i pausen kom fram och berättade att de var imponerade av min kritik. Vilket oväntat djup (bitches...) och omfång den hade. Den jag opponerade på var en av dessa, och det visade sig att han uppskattade att det inte var så snällt eftersom det ändå inte gav något att vara snäll.
 Humöret steg en aning måste jag medge, det var riktigt nice att få höra detta när jag ca 1.5 h tidigare knappt kunde cykla till biblioteket för att jag inte kunde andas. Så kul att det lönade sig att släppa sargen! - Hoppas det visar sig i poängsättningen med... den får jag dock inte veta förrän kursresultatet publiceras.

PM bedömning

Efter detta följde ett pass med de övriga opponeringarna och sedan var det dags att få tillbaka PM, och veta betyg. Rättande lärare kallade in oss en och en och delgav oss motivering och betyg.
Det första rättande lärare gjorde när jag kom in i rummet var att fråga varifrån jag kom, om jag var från USA eller hade föräldrar som kom därifrån. Kanske läste jag mycket amerikansk litteratur, eller var jag månne två språkig? Hon tyckte nämligen att det låg en stark amerikansk prägel på PM både gällande disposition och struktur och även språklig uppbyggnad. Man resonerade helt enkelt inte som jag gjort på den här sidan atlanten, även om detta inte innebar att texten var dålig så hörde det inte till vanligheterna.
Antar att den intensiva instuderingen av herrarna Finnis, Hart m fl har satt sin prägel, fast lite baffled är jag ändå då jag inte tyckte att jag avvek mycket från min vanliga metod som återfinns i metodboken...men men she ought to know.
Att språket är fläckat av utländska influenser kan man väl inte neka till här riktigt där allt är riktigt lössläppt rotvälska, men att hon även ansåg att meningsbyggnaden var det var jag lite mer förvånad över. Hon hade dock konkreta exempel att backa upp det med så det var inte så mycket att argumentera mot.

Hon fortsatte sedan med att starkt understryka hur unikt mitt ämnesval var, att ingen hade sammanfört två rättsområden på det sätt jag gjort så vitt hon visste. Hon fortsatt sedan att kommentera att hon  tyckte det var ett intressant och välmotiverat ämnesval. Vid ett tillfälle förde hon upp kampnäven i luften och viftade för att kommunicera hur bra hon tyckte om texten. Hon tyckte att texten bättre beskrevs som rättsvetenskaplig, eller rättsfilosofisk än EU-rättslig, vilket värmer hjärtat på en som tycker att sådant är intressant och vill skapa sådant senare i tiden, och därför befann sig i yttersta outskirtsen av det tillåtna området. Därför kunde inte de fina orden tas med så mycket i poängsättningen ( och ain't that a royal bitch så säg...)

Kritiken låg i att det befann sig väl långt ut i periferin av den tilldelade rubriken (hehe...kan man ju säga...), och att det hade behövts ytterligare rättspositivistisk diskussion för att kunna genomföra den diskussion jag fört ordentligt och skapa en adekvat anknytning till rubriken - jag köper detta men valde att fokusera på annat, nämligen Finnis då utrymmet var begränsat.
Angående att utrymmet var begränsat så tyckte hon att jag valt fel forum för min text, och skulle hålla på den, utarbetad tills jag kunde få den publicerad någonstans. Not bad, not bad!

Efter detta samkvämade vi lite grand i den lilla gruppen, och jag deltog faktiskt (positivt 1), och blev tillfrågad varför jag aldrig öppnade munnen på seminarierna - jag som framstod som en kunnig och intressant människa (positivt 2!!).

All in all bjöd dagen på mycket positivitet som får följa med in i det fortsatta tentaplugget. Currahee!

Jag, päron, päzy pärona

Familjen stannade till på väg hem, lämpade av Julle, presanger och inmundigade lite burgare. Det var så att säga asnice att träffa dem igen om än bara för ett kort tag.  Kalle blev tokig av att se sina kära grandparents igen, han tycker så mycket om dem att han var tvungen att krokka lite extra med dem och det verkade uppskattas.
Hjärtekross däremot när han försökte klättra in i bilen, och när det inte lyckades, springa efter bilen då de for. Poor little sod.

Man vet att man har en speciell familj när man får en handplockad polkagris som tröst för att man inte kunde följa med på resan pga this
1. noga övervakad så inte Ju snor den (heartwarming)
2. i smaken päron "eftersom vi tänkte på dig när vi såg den". Naw...

fick en kopp med hästmotiv (på både in och utsida, man kan alltså använda den bland folk och tom diska den ibland och ändå få de rätta proportionerna mjölk/kaffe, eftersom man kan säga "sikta efter hästen" istället för det nu lite mindre PK "sikta efter skitranden") också, askalas!

Scheffensmilen gah!

Jag kommer att med bakbundna händer, bundna av min egen oföretagsamhet och förbannade hjärnkonstruktion, ledas fram till giljotinen på måndag och sedan elegant, från bakom en mac, kommer min opponent fälla bilan som avskiljer huvud från kropp och släpper ut myrorna.
Jag har läst om mitt PM för att ha något att försvara mig med, och det är fan inte bra alltså... det är tom riktigt illa. Språket är kasst, jag upprepar mig och usch helt enkelt. Det är inte direkt lätt att orientera sig varken i analys, teoretisk bakgrund eller någonting. Ve mig... snacka om att det finns stoff för frågor och jag som är sådan retoriker....hur tänkte jag....

Det gnisslande hjulet får smörjan, eller hur är det där?

Alltså, man har klagat på att det händer så lite här och det må vara befogat men jag bryter idag min tystnad för att berätta varför.
Jag har blivit upptäckt och ska flytta till LA....eller så inte. Kanske ligger det närmare sanningen att det är två veckor och en halv helg kvar till tentan, och inte mindre än 2 dagar (istället för 3 som jag trodde och NÄSTAN följde med familjen på äventyr i tron om att jag kunde plugga ikapp på måndag haha...jävla tur att det inte hände!)kvar tills jag ska opponera på ett PM.

This opponering....jag har ingen aning om hur! Jag har 15-25 minuter på mig att täcka visst många punkter men alltså...hur detaljerad ska man vara? Och hur får jag min giftdoppade tunga att formulera denna ganska...uttömmande kritik konstruktivt? Man har inte ens ett observationstillfälle innan, och blir som brukligt betygsatt. Jag är asnervös. Nästan nervösare än inför själva tentan...
Så igår, idag och imorgon lägger jag på opponeringens finslipning, efter att ha lagt grunden under veckan och det känns onekligen som en ganska stor portion tid för något som ska avhandlas så snabbt. Oh well, overdo it and have a fit har jag väl döpt ett antal inlägg till genom tiderna....

Annars...
Jag är solo i helgen men Colle. Vi myser och skriver kritik, han ska snart få börja höra på repetitionen och tidtagningen. Sedan ska vi gå ut på kvällningen och leka med Krokkis också, det har jag lovat.

Annars II ser jag på Daredevil som matsällskap (fast det ska talas om att det andra sällskapet är väldigt närvarande när det vankas mat), och jag såg DD filmen igår som kvällsmys med K. Jag gillar när han blir lite slapped around så där, det är nice. Han är lite klumpig och så där, det är bra. Gillar inte när han ska höra hela staden och allt samtidigt, hemskt disturbing.

Annars III, har jag en sjungande huvudvärk from hell som vägrar lämnar mig ifred. Har haft den i två veckor snart, det gynnar tentaplugget plenty oh yes...

04.32

Efter detta magiska klockslag var det slutsovet för den här natten. Har legat och lyssnat på hundens snarkningar sedan dess och hoppats på att imagine bucky ska uppdatera mera.

Har sovit dåligt i nära en månad nu och det beror nog på skolstress, pm opponering, tenta lyder ju avslutningen på terminen. 

Det gör mig en aning less. Slut på klagan.

Den minsta soptunnan i staden

Kalle har börjat äta allt han ser på backen, trots god tillgång på Chivvismat och Chivvisvatten... Mestadels slinker det ner gräs tills han får sådana där obehagliga inre nysningar som man måste klappa honom igenom, men ibland även blommor och oidentiferbara saker han hittat i gräset. Världens sötaste lilla trash can som smaskar och mumsar sig genom gräsmattorna i omgivningen, väntar bara på världens sötaste magsjuka...