Min moder sms:ade mig en ovänlig recension igårkväll signerat expressens Nunstedt om jag inte missminner mig vilken jag höll med om just då MEN... kanske var lite snabb med att förklara Shake the Habitual som en aning... jaja väl otillgänglig och splittrad... lyssnar igen nu på morgonen med ett öppnare sinne och gillar den rätt bra. Full of fire är inte bästa spåret på skivan, ok ljudskapsmässigt men alldeles för lååång. Den lider av ett allvarligt fall av Me I'm Not, en skaplig (i underkant) låt av moderna NIN som förlängdes till en kvarts valljud.
De där ökända radikalröda texterna har jag inget att säga om, jag hör dem inte?
Ljudet är alltid huvudattraktionen när Dreijers gör något? och röst fyller sin del i ljudskapet så jag lyssnar inte riktigt efter ord.
Bäst vid andra genomlyssningen: Cherry on top.
Något jag sörjer är att det är lika omöjligt alltid att få en biljett till spelningar med kniven. Hade velat få paketet vis/audio serverat för mig.
De där ökända radikalröda texterna har jag inget att säga om, jag hör dem inte?
Ljudet är alltid huvudattraktionen när Dreijers gör något? och röst fyller sin del i ljudskapet så jag lyssnar inte riktigt efter ord.
Bäst vid andra genomlyssningen: Cherry on top.
Något jag sörjer är att det är lika omöjligt alltid att få en biljett till spelningar med kniven. Hade velat få paketet vis/audio serverat för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar