Har börjat läsa, eller egentligen är jag snart klar med Ett gott liv av Ann Heberlein. Men timmen är för sen för att jag skall ha något genomtänkt att skriva om den ( har skrivit ett lååångt (tl;dr) inlägg om boken, men jag måste läsa igenom det någon gång innan ni får se det).
Kan ju lämna en liten tanke iallafall, det är en gråtande stolt bok. Den är hjärtslitande, men den markerar en överglidande definition från sjuk till jag (alltså inte jag som i Allilujeva - pekar med hela handen här). Jag tycker inte att den är tråkig, utan den vrider och vänder på många olika begrepp och jag råkar vara road av sådant. Jag råkar tycka om att någon berättar för mig att Kirkegaard skrev om kotlettrader i sin dagbok. Jag tycker om att få början till en diskussion, men kräver inga slutsatser. Precis som huvudpersonen strävar efter att definera sitt jag måste läsaren faktiskt sträva efter egna slutsatser, lycka och det goda är ett väldigt personligt ämne men ändå helt generellt och inte alls relaterbart till någon person.
I korta ordalag, lycka är inte tråkigt. Jag tycker att det är fruktansvärt provocerande att påstå att så är fallet.
Kan ju lämna en liten tanke iallafall, det är en gråtande stolt bok. Den är hjärtslitande, men den markerar en överglidande definition från sjuk till jag (alltså inte jag som i Allilujeva - pekar med hela handen här). Jag tycker inte att den är tråkig, utan den vrider och vänder på många olika begrepp och jag råkar vara road av sådant. Jag råkar tycka om att någon berättar för mig att Kirkegaard skrev om kotlettrader i sin dagbok. Jag tycker om att få början till en diskussion, men kräver inga slutsatser. Precis som huvudpersonen strävar efter att definera sitt jag måste läsaren faktiskt sträva efter egna slutsatser, lycka och det goda är ett väldigt personligt ämne men ändå helt generellt och inte alls relaterbart till någon person.
I korta ordalag, lycka är inte tråkigt. Jag tycker att det är fruktansvärt provocerande att påstå att så är fallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar