En äldre man i lång rock kom gåendes på gatan, huvudet gick från sida till sida och ut hans mun kom tjatter. Helt obegripligt för alla utom honom. Om och om och om och om igen. Han gick på trottoaren fram till övergångsstället där gubben just blev grön. Han sprang över och ropade: Det är gröööööönt!!! Jaaaa! Det är grööönt!
I behov av psykiatrisk vård? Ja förmodligen. Kanske var han dement, men han såg för ung ut (fast det kan väl utvecklas lite när som helst i längs måttstocken?).
Hursomhelst, det var inte psykos jag såg. Det var den rena rusiga glädjen över att det var grönt. Sådant borde man ha mer av. (Det sista kan med fördel läsas med B. Ranelids stämma =))
I behov av psykiatrisk vård? Ja förmodligen. Kanske var han dement, men han såg för ung ut (fast det kan väl utvecklas lite när som helst i längs måttstocken?).
Hursomhelst, det var inte psykos jag såg. Det var den rena rusiga glädjen över att det var grönt. Sådant borde man ha mer av. (Det sista kan med fördel läsas med B. Ranelids stämma =))
This picture. I love.
Man måste glädjas överde små sakerna i vardagen. Själv brukar jag göra vågen och utföra en liten glädjedans varje gång jag betalar med kort och det står "transaktionen godkänd". Och grön gubbe utlöser alltid ett "woo-hoo!" Ibland står jag flera timmar och woo-hooar vid övergångsställen. Eller iaf tills polisen kommer...
SvaraRaderaHaha, tråkiga poliser! Tänker mig att det kommer ett gäng som Dim i A clockwork Orange. Jag delar din vana med glädjedans efter genomförd transaktion! Believe me!
SvaraRaderaJag måste bara få fråga - avbryter du woho;andet för de röda gubbarna, eller får de åka med av bara farten?