Julien; revised ed.

Jag vill gärna umgås, tala bara inte med mig.

Hade skrivit ett massivt högeligen bittert och passivt aggressivt inlägg, men kosmos beslöt att blogger skulle fucka ur och sålunde får ni detta istället. Ni fick den bättre änden måste jag säga så här i efterhand.

Beautiful People

Jag måste bara säga att jag har världens finaste familj. That's all folks.

A good night to you my pretties

Sitter vaken i min säng och slöläser/bloggar lite. Om fem timmar skall jag kliva upp och duscha, om sex timmar åka till jobbet. Ute mullrar det- hästhovar? Åska? Undergång (faller nog under hästar ändå med tanke på ryttarna)? En ny dag som bryter sig genom jordskorpan? 
Jag funderar lite på detta med drömmar.

När jag var liten halvdrömde jag ofta sådär i halvvaket tillstånd om en robot som höll på att ta sig genom väggen och in till mig. Regelbundet hörde jag dess tunga fotsteg mot marken i rask takt. På någon nivå visste jag nog ändå att det kunde vara mina hjärtslag och inte prompt fotsteg men valde att inte tro på det som en möjlighet eftersom jag isf skulle vara rökt om roboten faktiskt kunde bryta sig igenom väggen denna kväll. Bättre att vara beredd så att säga.

Funderar lite på om man inte borde läsa lite Majsan som man så vanvördigt kan kalla honom. Björnen som flydde in i decembrarnas raseri. JAG! ligger ju alltid på mitt skrivbord. Det är fint så. Där ligger också Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva för att den är (en av)min(a) jag-orkar-inte-somna-bok, den är lättläst och kräver inte så mycket. Man blir helt enkelt matad med sked även om man inte riktigt hinner känna smaken då så är det OK. Rothstein skulle jag kunna tänka mig att pyssla med också, men det är så låg mysfaktor. Baka, det vore grejor det, kanske lyssna på lite kent? Är inte särskilt trött, men sova det ska man ju göra så då är det bäst att inte lyssna så mycket på kroppen, det blir mest bara jobbigt.

Sovs det på Er sida skärmen?

Inatt jag drömde något som jag...har drömt förut

Jag sitter i ett klassrum och diskuterar med mina fellow IBers om slutproven. Vi kommer överens om att det vore väldigt drygt att behöva gå om de två åren som spenderats bakom skrivbordet med kaffekoppen i handen som inte håller miniräknaren.
Ja tycker vi det är ju ändå rätt lugnt, vi menar att det krävs något extraordinärt för att någon ska få gå om HELA de TVÅ åren, så allvarligt kan ju ingen fucka up eller?

Så öppnas dörren till klassrummet där vi sitter, och in kommer en man och kallar på mig. Jag följer med honom in på ett anonymt kontor med blå stolar. Där sitter min mor och min far. De ser bekymrade ut. Mannen bjuder mig att sitta ner, han är helt svartklädd och saknar Svens dåliga tänder och tankspridda charm. Jag sätter mig som en duktig fotsoldat gör när den får order.

- Det är illa det här. Faktiskt så illa (mor och far skakar på huvudena som på signal) att vi är rädda att det inte blir något diplom för dig.

Tankar far fort genom huvudet, jag har ju sagt upp lägenheten?! Jag har ju papperen uppe i Tapelake, vad gjorde jag så fel?? Vad hände?! Varför minns jag det inte? Inget diplom? Vilka ämnen måste jag läsa om?!?

- Faktiskt så illa att du måste gå om de här två åren.

Det svider i halsen och andningen accelerar som den barnadödande forden. Va? Nej, det kan inte vara sant! Jag vänder mig mot mina nickande föräldrar, jo tyvärr säger deras blickar. Vi är väldigt ledsna och besvikna.

- Men...mmmen...stress..och jag...stress...två år?...stress! Är allt jag får ur mig.

Sedan vaknade jag. Klockan var åtta på morgonen 22a November i Tapelake, fast det förstår jag inte förrän jag öppnar ögonen och tittar efter. Det är inte på riktigt tänker jag, det är inte på riktigt. Jag är här i Tapelake nu. Jag är här i Tapelake. Tapelake. Tapelake. Jag ska inte åka tillbaka, jag behöver inte.
Jag drar djupa andetag så gott det går för att lugna ner mig.

Det tar ett tag innan jag törs somna igen.

Body In Motion

Idag har jag och stoet varit på stan och shoppat brallorna av oss!

Well, ok, brallorna satt kvar men vi shoppade ordentligt iaf. Eftersom vi i camp Allilujeva tror starkt på kommunismen så inhandlades en pälsjacka på MQ till stor belåtenhet- jag kallar den vinter i Moskva. Måste nu bara bestämma om det ska vara öronmuffar till eller en Ushanka? Do I dare to bring the Siberian Heat? Ett skäp, just likt en sadeljord inhandlades också för att skapa en midja liksom somewhere in the middle. En brun kofta blev det också, då jag inte hittade någon skjorta, hahaha!

Stoet och jag vbi fikade på Body In Motion, absoluta favoritstället vad gäller mat i staden måste man säga. Älskar möjligheterna där. Drack en detox juice med äpple,chili,ingefära,gurka och lime i. Smakade friskt men det brann både här och där efter en stund. Min magsäck ser ut som ett durkslag från ovan. Imorgon skall vi återvända med hopp om att avsmaka lunchmaten hos dem.

Kamrat Stoet inhandlade en jeans kjol vilken gav henne a pretty hot booty so to speak.
Tyvärr var jag så pass pessig så jag förmådde inte uppskatta den innan det var hemgång. Denna pessimism tog sin start redan i drömmarnas värld under nattens gång då jag drömde om the diploma ceremony.

Jag drömde att jag kom tillbaka till Lubjanka och att jag inte kunde andas. Jag fick andas i handen, ni vet, för att få luft. Alla tittar och säger åt mig att sätta mig ner eftersom jag blev så blek och sedan började jag stortjuta och då erbjöd sig mina snälla kamrater att gå och köpa godis som tröst. Då grät jag ännu mer. Odd måste jag säga, mycket odd dröm.Ett omen kanske?

Resultat - no more IB. eller Goodbye IB.

Nu har resultaten kommit. Tre års slit, och ett års uppsatsskrivande för detta moment. Och så var det över så fort som det kom- NOT! Lång jädrans väntan, men nu är IB helt borta ur huvudet. SKÖNT! Äntligen. Nevermore