Lunchdags

Skrämmande hur träffande den här bilden är.

Say something once, why say it again?

Facebook moment

Mjukglass med noisette, medan vi satt i solen och såg på då indianen diskade den berömda fontänen. Skratt åt posörerna som gick förbi och joggaren som helt utan funktionsmaterial förirrat sig in i staden. Sturmis skräck, skulle duvjäveln skita på henne? Den gjorde aldrig det. Fick bjuda på en lokalspecialitet- portelloglassen. Godare än man trodde!
Sådana där moments man borde dokumentera på facebook för att visa alla andra att man minsann också har sådana. 

Hardwired

Mitt inlägg försvann. Damn Opera.
Anyways, så har jag panikjobbat idag, skall upprepas i en viss utsträckning imorgon och dagen efter (vilken vana!). Idag har också filosofi A börjat, bookless som man är har man inget dåligt samvete. Vad värre är att jag inte promenerat något idag heller, bah!

Å andra sidan har jag fått höra historien om murvorna i duschen som reste från hårfästets land men på vägen gick vilse och försvann samt skrattat gott åt fadrens sång om Tomi (ja alltså Tåmmi eller egentligen Tommy) som i Tomi huvet. Han är kreativ den där.

Vad mera är har det blivit höst. Det ligger i luften, en slags förförisk kyla och löften om intet.