This isn't poetry, this is the language of reality

Över havet seglade en rund dräng
hans pappa hade gett honom en stor peng.
Han skulle resa till min stad
så jag borde vara så glad
- jo det är jag också  - såklart!
Jag tycker det är underbart!


Vi träffades när det var höst,
han ville hålla hand men jag hade ingen lust
Många tårar grät vi då
han var snäll och väldigt trå´
så jag bad honom (självklart) gå
Men nu är jag en annan och det är tur
annars hade han nog gråtit en till skur


Då åkte han hem över havet
till det stora västerländska navet
där han lsd:ade och rökte på som satan
tills han nästan hamnade på gatan,
kuskade runt alla stater
i jakt på fler olater,
och krigade på helgen 
med bästa vännen buteljen


Han började jobba för den federala staten
och tackade gud så snällt för maten
men ack och ve för rumskamraten
Han skötte sig ej som skulle,
det var en skitig drulle

Till slut fick rumskamraten veta hut

när drängen sa åt honom: ut,

nu jävlar fick det vara slut!!

Så fick drängen flytta hem till mamma
och där var han tvungen att stanna
tills han fick denna stora peng
vår modige och runde dräng

De Välvilliga

Har jag nämnt De Välvilliga? av Littell? Uttal som varmkorvarna tänker jag mig.

Det är i vilket fall en roman som handlar om en bisexuell SS soldat under andra världskriget. Huvudpersonen heter Max. Denna roman behandlar, östfronten - Stalingrad, Frankrike,Ungern, språkutvecklingen i Kaukasien, maktkampen inom SS/SD och en hel massa byråkrati, förintelsen och Max privatliv. Totalt täcker den 900 sidor. Man kan slå ihjäl folk med den. Max är pervers. Han tycker, att aliens, och systern Una är hot stuff. I brist på dessa två duger diplomater eller rentboys. Det är en annorlunda roman no doubt.

Det har tagit mig inte mindre än ett halvår att ta mig genom tegelstenen men nu finito. Ryssarna kom. Det känns mycket tomt även om jag inte tyckte att det var en direkt lysande skildring av just någonting. Jag fick känslan av att författaren bitvis tappade konceptet Max helt och lät honom bli en dröm. Sedan tog han på sig uniformen och gick till jobbet igen. På slutet slår han ihjäl folk utan anledning, av en händelse bara. Underligt.

Har ni problem att sova rekommenderar jag dock denna skarpt eftersom den räcker så lång tid i taget, även om det dröjer sin tid mellan de gånger man ger sig på den eftersom handlingen är som den är.

Mental shock

Ja, ni kanske undrar hur det gick det där med att rula runt Nordingrå i 4,2 mil?
Det gick rätt bra kan jag meddela. Benen sitter kvar precis som mina omsorgsfullt invaselinade fotsulor och tår. Mesta delen av tårna sitter kvar iaf. Jag kom i mål på en respektabel tid, respektabel i bemärkelsen att man inte tror att folk kan vara igång så länge. Cherry coke och resorb är skiten. Tills nästa år röstar jag dock för att svenska marathon förbundet inför vikt istället för åldersklasser!

Kamrat K var med som chaufför och fick en hel dag sitta och sova i bilen då det ösregnade mest hela tiden. Mycket storögd iakttog hon män som smörjde och tejpade sina bröstvårtor (mkt viktigt!) och vaselinade både här och där med sammetslena, garanterat hårbefriade ben. K blev efter en stund tveksam till om hon verkligen var på en löpargathering eller om det var täckmantel för mer latexinriktade aktiviteter.

Nu planerar jag såklart inför nästa helg, då 43 gastkramande kilometer skall avklaras över inte mindre än 3 frikkin berg - alltså AXA fjällmarathon. Kompass måste inhandlas, väskan vägas och maten packas. Med lite tur blir vi ett lag, el P und ich och om inte så får väl jag och Eddie (Meduza) teama över bergen istället. Vi har 10 h på oss sedan börjar banketten! Finklänning och kompressionsstrumpor, det blir grejer det.

Ikväll skall jag återhämtningsjogga med Elsa!!! Tår, you hold. Annars jävlar. Och Elsis, blir det gatlopp istället för återhämtning kommer jag nog begå mord, bara så du vet.

Och appropå mentala strapatser så lurar även ett års jubileumet sedan vi skådade skinnade puppor i bakvattnen. Så värt att minnas!

Arbeit..work! Arbeit..work!

Det lilla samspelet mellan Nitzer Ebb och Die Krupps heter Machineries of joy (om jag inte missminner mig) och har fått både mig och Sturmis att övergå från att säga ka-ka-o till ka-kao! i kör. Vi bakar havrenegrer...havrebollar(låter så jävla äckligt, tänk häst and do the math) negerbollar? Chokladkulor? Ja ni fattar. Alltid kommer detta klämkäcka läte i kör utan att vi ens koordinerar det hela. Det bara finns där inkodat i våra delade gener.
Detta har inte så mkt att göra med min dag i övrigt, men är lite fun facts så där.

I övrigt har jag jobbat idag på den skinande cancerkliniken(lite Dan Berglund inspirerad idag).

Har även toktränat på gymmet. alla tittade men jag väljer att tro att det inte var för att jag andades som en tyngre sumobrottare utan för att jag såg så insprerande ut. Uppförsbacke på löpbandet som ni kanske anat redan.