Oh! The Numan spell! Det är så beautiful!!
Replicas och Telekon primärt är mina bakgrundsljud just nu. De är lugna och harmoniska med exotiskt härliga apokalyptiska texter i bakgrunden.Uppfriskar alltid med kontraster, och nu kontrasterar detta mot Fischerspooners härliga dekadens. Back to the roots, hundra miljoner kära återseenden.
Genom att skriva detta inviger jag mitt nya tangentbord, det är en del i att handikappanpassa mitt skrivbord och att separera skärmen från pappersnivån, den ska få flytta upp på en boktrave eller baslådan eller något så det blir lite bättre.. Jag hoppas på att det gynnar återväxt och tillväxt och all slags växt det går att tala om där bak i kotpelarregionen. Med tre av fyra möjliga lemmar som sockerdrickesbrusande måste något åtgärdas. Det är sequel:en till something must break.
Något gick sönder iförrgår hos sjukisen - 20 min crosstrainer på lägsta motstånd ledde till otrolig smärta och fan och hans moster igen. Läget är nu officiellt värre än när napprisen hade gjort originalskadan. Tippz toppz.
Spenderade 90 minuter på att gå hem den sedvanliga murder-kilometern.En liten norrländska kom och gav mig det finaste hon hade i min kamp mot elementen nämligen helande handpåläggning från Jesus, och jag skrek att nej för i helvete inte på ryggen!!! Hon såg lite förvånad ut men bad ändå för mig eftersom jag var en av de sjuka.Efter bönen när vi skakat hand och jag tackat för omtanken frågade hon om jag var frisk nu och jag svarade att tyvärr så inte var fallet. Då såg hon mycket bedrövad ut och sa att jag borde säga ifrån åt sjukisen istället. Så sant så sant.Uppskattar såklart ändå att få sådan omtanke, det är klart.
Jag har även uppgraderat Yosemite till El Capitan, vilket blogger inte är toppenförtjust i.Konstig text skylls lite på detta då jag inte ser markören utan får gissa lite för att ändra där jag missat ett blanksteg eller så.
Appropå uppgraderingar har jag lekt med mina volcor idag också - alltid uppfriskande. Mina små knobs på keys:en verkar dock drabbats av dammlunga och smittar numer varandra. När jag knobbar på LFO pitch interval:en påverkas också rate:n, inte bra ofc, även om inte gör min maskin obrukbar såklart. Kanske räcker med att ta av höljet och dammsuga. Or smth. We'll see for sure.
Det här inlägget känns lite som ett nervöst första möte, ett sådant där när man mest pratar om sådana världsliga ting som inte säger så mkt om någon som person alls, bara för att det finns så mycket jag vill skriva om. Samtidigt vill jag inte använda ord alls längre utan bara volca fram det där som behöver komma fram. Men när man väl passerat byrålådan...tja, jag bloggar ju inte bara här och det roliga är ju att starta en diskussion att utbyta tankar och åsikter utifrån inlägget. Detta är inte riktigt platsen för den typen av inlägg och diskussioner och tankar att lufta?Ännu hellre: Ska allt luftas offentligt? Fan vet...
Jag hänger mycket på instagram nu för tiden, detta i samband med annat har lett till att jag är lite sugen på spoken word, men jag är inte den typen? Lite för stel? Ser då jävligt kul ut, och jag är inte ute efter annat än uttrycka mig. Sådana knölar rostar annars. Men som Majsan, min husgud och bäste vän alltid hävdade som inte kunde stava värt skit men som ändå blev sovjets poet nr 1; det är feelingen, inte finishen. Oh well, nya grepp helt enkelt. Nya grepp. Innebär det en YT kanal? Innebär det ett IG konto? Innebär det fortsatt affektdriven produktion av byrålådematerial men upplagt någon annanstans i ett annat format med detta som en fortsatt samlingsplats enbart för personliga anekdoter och uttryck för habegär, vilket detta urartat till? Ja kanske... så många kansken.
Kanske är det här gammalt nu.
Replicas och Telekon primärt är mina bakgrundsljud just nu. De är lugna och harmoniska med exotiskt härliga apokalyptiska texter i bakgrunden.Uppfriskar alltid med kontraster, och nu kontrasterar detta mot Fischerspooners härliga dekadens. Back to the roots, hundra miljoner kära återseenden.
Genom att skriva detta inviger jag mitt nya tangentbord, det är en del i att handikappanpassa mitt skrivbord och att separera skärmen från pappersnivån, den ska få flytta upp på en boktrave eller baslådan eller något så det blir lite bättre.. Jag hoppas på att det gynnar återväxt och tillväxt och all slags växt det går att tala om där bak i kotpelarregionen. Med tre av fyra möjliga lemmar som sockerdrickesbrusande måste något åtgärdas. Det är sequel:en till something must break.
Något gick sönder iförrgår hos sjukisen - 20 min crosstrainer på lägsta motstånd ledde till otrolig smärta och fan och hans moster igen. Läget är nu officiellt värre än när napprisen hade gjort originalskadan. Tippz toppz.
Spenderade 90 minuter på att gå hem den sedvanliga murder-kilometern.En liten norrländska kom och gav mig det finaste hon hade i min kamp mot elementen nämligen helande handpåläggning från Jesus, och jag skrek att nej för i helvete inte på ryggen!!! Hon såg lite förvånad ut men bad ändå för mig eftersom jag var en av de sjuka.Efter bönen när vi skakat hand och jag tackat för omtanken frågade hon om jag var frisk nu och jag svarade att tyvärr så inte var fallet. Då såg hon mycket bedrövad ut och sa att jag borde säga ifrån åt sjukisen istället. Så sant så sant.Uppskattar såklart ändå att få sådan omtanke, det är klart.
Jag har även uppgraderat Yosemite till El Capitan, vilket blogger inte är toppenförtjust i.Konstig text skylls lite på detta då jag inte ser markören utan får gissa lite för att ändra där jag missat ett blanksteg eller så.
Appropå uppgraderingar har jag lekt med mina volcor idag också - alltid uppfriskande. Mina små knobs på keys:en verkar dock drabbats av dammlunga och smittar numer varandra. När jag knobbar på LFO pitch interval:en påverkas också rate:n, inte bra ofc, även om inte gör min maskin obrukbar såklart. Kanske räcker med att ta av höljet och dammsuga. Or smth. We'll see for sure.
Det här inlägget känns lite som ett nervöst första möte, ett sådant där när man mest pratar om sådana världsliga ting som inte säger så mkt om någon som person alls, bara för att det finns så mycket jag vill skriva om. Samtidigt vill jag inte använda ord alls längre utan bara volca fram det där som behöver komma fram. Men när man väl passerat byrålådan...tja, jag bloggar ju inte bara här och det roliga är ju att starta en diskussion att utbyta tankar och åsikter utifrån inlägget. Detta är inte riktigt platsen för den typen av inlägg och diskussioner och tankar att lufta?Ännu hellre: Ska allt luftas offentligt? Fan vet...
Jag hänger mycket på instagram nu för tiden, detta i samband med annat har lett till att jag är lite sugen på spoken word, men jag är inte den typen? Lite för stel? Ser då jävligt kul ut, och jag är inte ute efter annat än uttrycka mig. Sådana knölar rostar annars. Men som Majsan, min husgud och bäste vän alltid hävdade som inte kunde stava värt skit men som ändå blev sovjets poet nr 1; det är feelingen, inte finishen. Oh well, nya grepp helt enkelt. Nya grepp. Innebär det en YT kanal? Innebär det ett IG konto? Innebär det fortsatt affektdriven produktion av byrålådematerial men upplagt någon annanstans i ett annat format med detta som en fortsatt samlingsplats enbart för personliga anekdoter och uttryck för habegär, vilket detta urartat till? Ja kanske... så många kansken.
Kanske är det här gammalt nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar