Vi satt på en uteservering som på en liten upphöjd veranda, tre trappsteg hög som omgavs av ett glest dekorativt staket. Kalle fick sitta under bordet då det inte var hundra procent säkert att han fick sitta med på serveringen och skulle därför hålla en låg profil. Det var gott om folk där och därför mycket att nosa på för den lille och prata om för de större, men Kalle brukar ju hålla sig till de sina och vi ja hade ju annat att fundera på.
Maten tog sitt lilla tag så vi pratade mindre och mindre diskret om de andra gästerna som brukligt är då vi reser i flock och var fokuserade på det då en ur serveringspersonalen och tre oroliga gäster flockas bakom ryggen på mig och Ju som satt med ryggen mot räcket.
- ursäkta, er hund har ramlat ned sa servitrisen och mycket riktigt så satt en mycket olycklig Kalle på backen omgiven av snälla människor som ville lyfta upp honom. Han tycker inte om när främlingar tafsar på honom och hade stoppat svansen mellan benen.
The cover was blown, vår smarta chivvisgömma var avslöjad tack vare att det smäckra och smarta djuret gått och drattat ned.
Efter detta fick moffa Generalissimus sitta på väl avkortat koppel så Kalle satt under bordet och ingen annanstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar