Var ute och cyklade tidigare ikväll och det var mycket nice. Ja alltså, det är mycket nice väl man kommit över den första kvarten när jag fått en panik attack och bara vill gråta och kasta cykeljäveln åt helvete men sedan kommer skillnaden.
Vet inte vad det beror på, kanske är det för att måltiderna är mer regelbundna, kanske för att vilan är längre eller för att förväntningarna är mycket lägre eller något helt annat. Det går att attackera backarna med mer power än innan fastän jag inte cyklat en respektabel runda på 2 år. Snittfart och uthållighet har såklart gått ned dramatiskt men det är i huvudet det sitter mina damer och herrar.
Förut har jag såklart kunnat attackera en backe men då på vilja endast, nu kan jag liksom utmana backen och låta benen bara göra sitt jobb. Kan fokusera på teknik och styrka. Det är coolt och i längden kommer det gå fortare därför. Men såklart är det värt mer utanför sportandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar