Alternativen

Diskuterade imorse med fadern om alternativen. De andra möjligheterna än juristen alltså och kvarnarna började att mala och fundera på alternativ till juristkontoret med fancy dress.

Sådanahär funderingar är alltid väldigt knepiga då det krävs att man idetifierar vad som är strömmar av social ängslan och allt av dylik art, den inbyggda mänskliga rädslan för ansträngning samt allt av dess art, och vad som är det JAG faktiskt har ett genuint intresse av. Vad som skulle inte göra mig lycklig eller något sådant pretto, utan iaf förgylla mitt liv. Alltså, vad är vad och vad är skillnaden mellan att fly situationen och genuint vilja förändra den, om ni hänger med på hur jag menar?

Samtidigt är det farligt att börja vandra i gråzonen där rankor av tvivel växer, för de växer sig stora och starka fort. När de blommar så slutar man försöka och då är det ju klart att allt skiter sig.

Konkret exempel:

Jag vill plugga, men har under våren funderat tusen gånger om juristen är värt det. Tar terminerna mig framåt mot ett yrkesliv jag vill ha? Leder det åt rätt håll för min del? Eller kommer tvivlen av att jag tyckte arbetsmängden var hög och latheten slog till? Tvivlade dock aldrig på IB trots den mängden på samma sätt...

Mången fundering...

För Dig Naken

FDN gick häromkvällen i repris på svt, det är en dokumentär om hur Lars Lerin, akvarellkonstnären från Värmland och Manolo aka Junior från Brasilien träffade varandra. Tänkt se den sedan jag såg Det perfekta livet- avsnittet där LL och J var med, där fortsättningen på deras gemensamma liv behandlades men mindes aldrig vad dokumentären hette och blev därför glad över att se att den gick.

Meddelandet var i grund och botten fint, att det går att finna kärlek i det mesta, men det jag reagerade mest på var avsnittet där LL och J tar en paus pga LLs psykiska...skörhet som blottas iochmed Manolos beslut att paret ska ha en hund. LL säljer hunden då han inte orkar med dess närvaro vilken ger honom ångest, sårbar utan medicin, och paret tar då en paus från varandra från att känna efter. En jävligt läskig och stark scen där LL försöker förklara sig. Turligt nog kunde de överkomma detta och leva lyckliga, men den var ändå läskig.

Glad midsommar!

Midsommarafton har varit en redigt bra dag med familjen. Ätit gott och mycket, umgåtts med brorsönerna, och spelat monstertennis med Ju. Det var ett axplock alltså, inte highlightsen om ni förstår vad jag menar. Allt var riktigt trevligt! Osedvanligt lugn dag med plats att riktigt uppskatta de sina. Hunnit med barnfilm (W &G + Varulvs Kaninens Förbannelse) och komedi ( Mina Jag & Irene).
Trist var att Ju stukade foten i en dramatisk match monstertennis när vinden mojnat och knotten vaknat. Hoppas hon mår bättre imorrn.
Varvar nu ned med Isis & Bast och lyssnar på regnet. Tur att vi hann några matcher kantboll innan skyn öppnade sig.
Huvudet vacklar från ena sidan till det andra och jag kisar lite mot skärmen, men skam den som ger sig. Har ju glömt blomstren.

Imorrn fyller yngsta brorsonen Erik 1 år, det ska såklart firas med mängder tårta och bullar ni inte kan föreställa er. Så är brukligt, så ska det ske.

För att muntra upp storebror P och Ju ska vi se Dumma Mej 2 på smygpremiären på söndag, så helgen är fullsmetad med familjegrejer. Det är mysigt.
Det som kontrasterar är den där cykelturen vi lovat varandra ET och jag. De nya dhb bib-brallorna från UK med stjärtlapp och stoppad röv ska då invigas. Har stora förhoppningar på dess lämplighet för cykelstrapatser.

Kissekattfamiljen på nya upptåg

Imorgon åker jag till Uppsala för en dejt med läkarkåren. Hon läkardamen är en särdeles dålig maskhållare för hon ler när en av alla de utläggningar man ofta blir ombedd att dra har sin gång och anlägger en min av olycklig hund möter största medkänslan i världen då man berör något som hon inte tycker låter bra. Det var dock inte huvudsaken. Nej!

För både Ju och Pu följer med (ser ut som en kemisk formel) så vi ska vara kissekattfamiljen* i stora världen. Det ska bli roligt att ta med Puttis och visa honom legohusen. Han har velat följa med ned ända sedan han hjälpte till att flytta in....mig tror jag det var...? Då han slog huvudet i TV-bordet efter att ha misslyckats med en rodeo på en vildsint gymboll.
Höjdpunkten för resan är dock inte själva resan i sig om man frågar den lilla herrn med hett humör, utan det är att Pappa Pilli blev tvungen att överta plikten att göra rent kattlådan. Det är inte lätt att vara liten...

*= Som Kissekattfamiljen brukade Brikskan referera till Majsan, Osip och henne själv när de levde tillsammans i parets lägenhet. Detta nämnde jag någongång när vi tre Pu,Ju och jag, skulle hitta på något och han snappade detta omedelbart. Sedan dess refereras vi också till som kissekattfamiljen.

Sommar

Så efter tentan och allt drog jag mig hem till Tapelake, där kohuden ligger kvar på gräsmattan och allt är som de brukar. Ja förutom den där lilla förändringen då att jag ska bli faster en tredje gång! Woop!
Inget jobb denna sommar, och det är otroligt skönt att ta det lugnt! Återhämta lite efter vårens olika strapatser.

Vissa av de strapatserna gör ju att sommaren inte blir riktigt som jag tänkt, har provat cykla och springa lite men tycks få ont i ryggen av det. Måste uppsöka den där naprapaten. Så istället för att cruisa funbeat cruisar jag nätet efter nämnda naprapat för att böja och bända på ryggen och försöka komma på något att göra istället. Något med ett litet mål - ironin i att surfa efter detta är uppenbar. Ironin i att njuta av ledigheten men måsta ha mål är också uppenbar.

Alla goda ting är tre

Dag 1: en ryggåkomma blev 3, deformering, blockering, bråck.

Natt: njurstensanfall --> akuten för smärtlindring.

Läk testade om det var njursten genom att ge mig en jävel på berört omr i ryggen, gjorde tvekan ont. Mannen blev mkt röd och ursäktande när jag sa att jag hade diskbråck sedan tänkte han injicera migm diklofenak = big nono m mina andra meds.

Han  var dock hemskt lugn o trevlig o hittade snart rätt i medicindjungeln. Fick lightweight stolisar som inte hjälpte - spasmofen och sedan en tyngre spruta i magen, någonting på p, pallodin? Något sådant, lät som palliativ :s Denna gjorde mig snurrig i huvudet och hemskt kräknödig = trevligt hela den här dagen med.

Så nu ligger jag lite febrig och fryser och försöker vänta ut njursmärtan utan fler spasmofen då jag inte vill riskera fler kräkanfall. Tar alvedon men de hjälper inte.

Två saker kan high lightas:

1. Imorrn är det tenta - tveksamt performance. Får sikta på omtentani aug. Kanske?

2. Ju har varit supersnäll, hon skjutsar o handlar o sköter kök o alltihop. Mkt tacksam.

Tveksamt om jag får ngn effekt...?

Black and blue, and broken bones

Gör mitt fortsatta bästa för att hålla lul med jobb. Har idag hunnit med vc läkare och MR. Rtg var lite av en besvikelse då jag väntat mig stora slamrande maskiner och en 20 minuters nap men istället blev fastspänd på en brits och lagd under en stor kamera i 5 min och vips var det klart! väldigt mycket mindre dramatiskt. Sköterskan drog runt madrassen på britsen, och britsen själv så jag trodde ryggen skulle gå i två men såklart log jag bara och sa ingenting om det. #Bob.
Man ville kika på både länd och bröstrygg, eftersom jag tydligen är lite speciellt utformad gällande ryggraden. Läkaren demonstrerade på en modell, att min ryggrad är lite mer framåtlutad i bröstryggen än normalt och att det därför är väldigt väldigt viktigt att fortsätta träna styrka för eländet, annars skulle jag helt säkert få ont. Det var endast tack vare träningen hittills som jag klarat mig gjorde han mycket klart.  Påpekade för sjukgymnasten att jag även hade ont där uppe, men denne sa - som jag alltid trott - att jag sitter fel vid skrivbordet. Bäst vore om jag kunde stå och plugga sa läkaren. Han gjorde även lite böjtester av benen och när jag nästan skrek vid helt harmlösa rörelser så sa han att jag borde gå till en naprapat och få någon blockering han hade hittat tittad på.
Diskbråcket tordes han inte säga så mycket om, utan ville att jag skulle röntgas för det med.
Ju mer man söker desto mer finner man?

Cover

5. Seeking Solace

Solace låter väldigt högtidligt. Kan övetsättas till tröst eller lindring vilket jag tycker låter mer jordnära, fast ändå mycket kaleidoskopiskt. 

Tröst får man som barn, mamma blåser på fingret och vips är det onda borta. Allt blir bra bara mamma finns där. Hon suddar bort det dåliga vips med en liten pust. Snällt och varmt.
Tänker tröst och ser gråfärg som klippor med sådan där målarsvampskonsistens, fast lite torrare. Lite mer åt de där orangea/gröna grejerna man fuktade frimärken på, fast den har stått i solen lite väl mycket, halvt stenhårda. Det går att andas djupt i sådan tröst, och sträcka på sig så bröstkorgen kan vidga sig och ta in mycket friskt. Trygghet är rökigt grå.
Den trösten skiljer sig mycket från tröstpriser dock, de är förödmjukelse på pinne. Bjärt färgad.

Lindring har mer klang av något obotbart, något som aldrig blir bra. Däri ligger det att Solace är en uppsnoffsad distraktion. Låter nästan som solförmörkelse. Lite skrämmande där.
Tänker lindring och det är vitt som bandage, och lika fladdrigt. Inte så konstigt LINDring, linda, fladder.

Om man istället ska tala i andra termer som tröst kommunicerad mellan så verkar tröst oftast bestå av uppmuntran och tillförsikt till någon slags mening, fortfarande som en distraktion grundad i goda avsikter.