Solace låter väldigt högtidligt. Kan övetsättas till tröst eller lindring vilket jag tycker låter mer jordnära, fast ändå mycket kaleidoskopiskt.
Tröst får man som barn, mamma blåser på fingret och vips är det onda borta. Allt blir bra bara mamma finns där. Hon suddar bort det dåliga vips med en liten pust. Snällt och varmt.
Tänker tröst och ser gråfärg som klippor med sådan där målarsvampskonsistens, fast lite torrare. Lite mer åt de där orangea/gröna grejerna man fuktade frimärken på, fast den har stått i solen lite väl mycket, halvt stenhårda. Det går att andas djupt i sådan tröst, och sträcka på sig så bröstkorgen kan vidga sig och ta in mycket friskt. Trygghet är rökigt grå.
Den trösten skiljer sig mycket från tröstpriser dock, de är förödmjukelse på pinne. Bjärt färgad.
Lindring har mer klang av något obotbart, något som aldrig blir bra. Däri ligger det att Solace är en uppsnoffsad distraktion. Låter nästan som solförmörkelse. Lite skrämmande där.
Tänker lindring och det är vitt som bandage, och lika fladdrigt. Inte så konstigt LINDring, linda, fladder.
Tänker tröst och ser gråfärg som klippor med sådan där målarsvampskonsistens, fast lite torrare. Lite mer åt de där orangea/gröna grejerna man fuktade frimärken på, fast den har stått i solen lite väl mycket, halvt stenhårda. Det går att andas djupt i sådan tröst, och sträcka på sig så bröstkorgen kan vidga sig och ta in mycket friskt. Trygghet är rökigt grå.
Den trösten skiljer sig mycket från tröstpriser dock, de är förödmjukelse på pinne. Bjärt färgad.
Lindring har mer klang av något obotbart, något som aldrig blir bra. Däri ligger det att Solace är en uppsnoffsad distraktion. Låter nästan som solförmörkelse. Lite skrämmande där.
Tänker lindring och det är vitt som bandage, och lika fladdrigt. Inte så konstigt LINDring, linda, fladder.
Om man istället ska tala i andra termer som tröst kommunicerad mellan så verkar tröst oftast bestå av uppmuntran och tillförsikt till någon slags mening, fortfarande som en distraktion grundad i goda avsikter.
