Metro-polis

På väg hem från tec, alla sprang runt runt i Täby, massor bröt. De frivilliga frågade ivrigt om funktionärskläder. Såklart man vill lägga upp den på bordet!
Alla löpare lika långt borta med blicken, långt bort i fjärran. Inga hejarop nådde deras safe place.
Pratade med en man som försökt springa ultra en gång men brutit, lite stolt var han allt ändå!
Det var Inga grader alls, men kändes kallt, svidande kallt.
Nu är jag på väg hem, tog tuben, inga croissanter i sikte, inga sjungande fattiglappar med chipsmagade fruar, men väl 3 ordningsvakter per vagn och det obligatoriska tosset såklart. Lypsylet var hemma.

Mys på regionaltåget när mina fötter nu brinner, tror blodet är tillbaks. Gillar att åka tåg, det är mys.

Get the balance right

Veckan i kort:

Plugg, lite

El P, mycket

Thåström, en del

Bio, en - something something Phuket.

Elsa, en del

På det hela taget genom röva draget en god vecka.

Det låter underligt men det finns en grund nu, cementen håller på att stelna. Det är en grund till ett hus med oändliga rum och våningar, det enda som hejdar framväxten är hur högt och brett man vågar bygga. Det är så konstigt, för den där grunden är ju byggd på ett vulkanutbrott eller en kallkälla eller vad man skall kalla det men den håller på att stelna nu. Det trodde man aldrig in a million years skulle hända. 

Musik är toner och arrangemang, estetisk glädje och uttryck. Senaste Kent låten är bara en låt i mängden och man tränar utav träningsglädje. Matlagning får ta sin plats men inte mer. Plugget är inte på liv och död och man törs ha en framtidstro.

Det är högst underligt, men i all sin underlighet vackert, som att alla färger och intryck passerat genom ett kaleidoskop och kommit ut på andra sidan ordnade. Man inser att kaleidoskopet inte är ett teleskop utan att det kunde förvränga färger, det man trodde på och litade på kanske inte var helt sant. Man blir lite skrämd av upptäckten, men lättad ändå.

Inga mantran, inga kommentarer, ingen hets, ingen ondska, inget skrammel runt av lösa sladdar och falska bruksanvisningar. Man vibrerar av elektriciteten som hittar fram helt plötsligt. Det finns en åskledare mot alla blixtar som skulle sätta brand på samma sladddriga system.

Allt har ett pris, disorganisation, disintegration är de nya rädslorna. Kanske med en överton av sorg över en brist på saknad och samtidigt en rädsla för att återvända till allt som varit. Kanske till och med en tro på att man re-wired har tappat sin förmåga till extraordinariteter. Kanske var förmågan att balansera på en slak lina det som skulle göra det så mycket enklare att gå på den spänd.

Är de vad som krävs för att lyckas eller har man lyckats med vissa saker trots dem? De har förstört men det kanske var  meningen, som att fjärilen måste kräla först innan den kan flyga.

Ovissheten är läskig, men man måste våga för att få veta. Har man gått med på att omvärdera vad "lyckad" är, och kommer man en dag vakna upp och inse att det är en propaganda man köpt och slängt bort det som är JAG. Det är kluvet och läskigt men producerar inget svar i maggropen. Tänk om man gått med frivilligt på hjärntvätt och anpassning till ett system för att det är enklast för motparten, tänk om det är mormorsrösten man tystat? Tänk om det är avtrubbning?

 Å andra sidan är det omöjligt att dela det gamla med någon, och vill man flaxa som fjärilen ensam för alltid? Så många, många avvägningar att göra. Så många mål att hitta och så många att lämna därhän.

This Charming Man

Det är så vackert ute nu, fönstren på de andra legohusen brinner i mörkret och regnet som om det vore en höstkväll, någon gång i oförlåtliga oktober. Regnet är kallare då.
Spretverket till träd utanför mitt fönster vajar i orkanvinden. Himlen är blekblågrå men lyses upp uppifrån av någon anledning. Det är vackert. Undanhåller höstens djupa svarttonade mörker. Lovar att snart skingra sig.
Gatlyktorna lyser  kalla i kontrast mot de varma eldhålen som är fönster, värmen från inne-lamporna är mjukt, skvallrar om gemenskap och tv kvällar. Man jagar mörkret på flykten.
I mitt hål mot verkligheten lyser blott ett stearinljus, inte ens flitens lampa. Ikväll är en kväll enkom ägnad att uppskatta skönheten i världen.

Jag hade på förslag att en kock skulle komma hit, men han ringde kl 00.00 igår natt och ändrade planerna. Jag ändrade för att vara ärlig. Stranger danger!

Syndarna skall skall brinna på vår engångsgrill och kropparna förtäras med grogg créme fraiche och dill

Ibland funderar jag på om jag borde blir präst.
Man får skriva predikningar - kreativt. Jobba men mänschen hela dan (fy fan vad less man skulle bli!) men de skulle bli glada av en istället för sur att man kostar för mycket och kräva högklackat och dräkt. Ja, det är nog min alternativa plan. Priest. Inte för att jag ser filmen as we speak eller så nej nej, försten som vaggar fingret skall själv vara utan skuld, eller Colonel Mustard!

De kan nästan konkurrera med den ryska!

Å andra sidan

Kobayashi Maru

Varför är Kyle den stackare som Kaptenar Kobayashi Maru?

På plats vid pulpeten

Hello alles.
Jag är nu tillbaka i Uppsala, lägenheten är pimpad tack vare mina kära päron. Alles is gut. Lampor, gardiner uppsatta och blommor det ni! Kycklingarna tjöt av lycka!
Tentaplugget fortsätter pumpat in med positivitet från Tapelakebesöket.
God damn it's good to be a gangster!Snakar dock mina kära flockisar redan.

Nu är allt som det ska, samvetet är på sin plats, plugget skall bli gjort. Det enda jag är ledsen över är att jag varit en sådan douche i veckan av nämnda samvete som lider illa av familjetid (som i tid då plugget åsidosätts, tro inget annat!). Stubinen blir 2 centimeter lång och alla är fel. Jag är inte undantagen.  Å andra sidan kunde jag ju använda lite av det till att städa köket i kära Tapelake, tvättade diskmaskin och frys med tops - slå det ni! Tur att de är snälla dat familj. Sturms torde inte ens skrika och brottas med mig!

Sturms och jag klämde in inte mindre än fyra filmer, Star Trek, Four Lions, Shaun of the Dead och The men who stare at Goats. Ja vi hann ju såklart med några episoder Trek också.

Blev inte just någon träning heller, men en massa gosig påskmat. Vi är rätt duktiga att fira romers matorgie i familjen. Generalissimus broder var såklart inbjuden, han drog skam över namnet som inte tog om någon gång, inte ens på efterrätten!
Urmodern var där, och när det var dags för henne att åka drog vi såklart en omgång på efterrätten till. Farbrodern och modern gick för att säga adjö, och då var det bye bye kladdkaka hello omgång 2.
 Vänd inte ryggen till din efterrätt säger jag bara, ett varningens ord i all välmening. Generalissimus, Sturms och jag själv utgör sk sopnedkast. Sporrar varandra säger vissa. Awesome säger andra.

Appropå gos, det blev en hel del mys med kattOlle också. Han var som klistrad fast på mig. Mycket mys! Tuppis bidrog med ett mysavsnitt Trek också: Devil in the Dark. Han LLAP:ade mig många många gånger. Myspys!
Appropå djur hann jag också rida en gång, det var inte igår. Resultatet var dock som vanligt.

Hann på vägen ned fundera på att adoptera en hund, en liten bara, lite motion lite mat mycket gos. Men vet ni vad ett sådant äventyr kostar? 5400! Om inte en rottis den fick man för 2, så sugen man blev.
1. en rottis!!! Drömhund
2. En bloody Rottis!!!
3. Rena reapriset!
Tyvärr har jag inte 2 000 dock att lägga till en hund, eller öht.
Snipp snapp snut så var sagan slut.

Cheers

Glad påsk på er!

Du och jag Döden

Det är en vårkväll, ljust och ljummen luft rinner in igenom fönstret. Det är memory lane som vecklar ut sig. Du och jag Döden. Lite patetiskt att sortera in sitt liv i epoker efter Kentskivor men det finns säkert sämre grejor att ruta in det förflutna i.
Det är alltid minnesflashes till tiden innan gymnasiet. Konstigt, fast de kanske ligger på rätt avstånd - kanske är det så när man närmar sig de trettio, förhoppningsvis med jobb och en "kotte" eller två, att man minns denna tid på samma sätt. Ca 10 år bakåt?
Jaja, fuck it.

Det var iallafall en tid av många promenader, varvet runt.
Jag gick detta varv igår och ni kan inte förstå skillnaden. Som jag tidigare berättade om min springtur som var fri från huvudschäfern var även denna promenad.
Skulle springa men hade ont i benhinnorna så jag fick promenera hem. Jag kunde i maklig takt polemasa hemåt, lyssna på kraset från skorna och titta på alla träd och all smältande is utan att för den skull vara mitt i härdsmältan av tankar som brukar infinna sig och gå loss då tillfälle ges.

Bara tankeverksamhet, inte tankehärdsmälta. Skillnaden mina vänner, skillnaden! Den är viktig, därför tjatar jag.

Stop/Go

 I Uppsala var det påsk,

gillar hur de lägger huvudena på sne

"Mine?"

Awesome, på ett new earth army sätt.

Kitteh vill ha sovmorgon!

Tomt

Ja, 1/4 av året har gått. Närmare alla mål?
Några stampar som vanligt, väldigt rädd att de fortsätter stampa måste jag säga och det gör mig ont.
Andra har upprättats som jag inte ens visst fanns innan året börjat. Åter en tredje sort gnetas det mot.
Hjälp, mål är läskiga.

På en annan node, det mesta jag skriver nuförtiden blir aldrig publicerat, och det som faktiskt blir det tycks andefattigt som fan. Jag vet inte jag, vad man gör. Går över till twitter, gör som föregående år och slänger in handduken ett tag eller publicerar alla "drafts". En del återvinner visst gamla inlägg också. Men jag vet inte jag.