Hos el P - chivvisvalpar

I threw that piece of shit away

Sitter vid ett dragigt tågfönster och låter 13 gradig luft blåsa rent bakom ögonen så bara allt bra finns kvar. All gruvan sätter sig som grus i maskineriet, skadar inte om det vårstädas ut lite.

Åker tåg nr 3 för dagen, ett jävla bytande för att komma till el P. Gruvade mig för bytena och glömde nästan bort hur roligt det ska bli att träffa el P och så kan man gör fan inte ha det!

 

Och ps så har El P utlovat puppy luv för att lindra saknaden efter Kalle. Är det så saknaden efter Ju blir för stor kan jag nog få ett par smällar att lindra den med ds

Almost human

AH gjorde mig sällskap under träningspasset idag, och det är en av de bästa serier jag sett på ett tag. Tro nu ingen att detta är en diss av Supernatural, det känns bara som så självklart att det är bra efter att ha sett genom det 10 XXX ggr. Bländas kan hända av alla snygga effekter i AH och av Karl Urban som är som Dredd fast lite mer...pratsam.
AH är en polisserie som utspelar sig 2048 och KU har vaknat ur  2 årig koma vilket han hamnat i efter ett bakhåll som även dödat hans partner.  Nya tider stundar och AIs paras nu ihop med alla poliser. KU kastar dock ut sin droid från sin bil och får en gammal modell som skrotats för att den var lite koko, eller för mänsklig istället. Självklart blir de bundisar och löser brott tillsammans.

Kalle sover

Tåglufs

Vi rider tåg vidare från Tapelake mot Uppsala igen precis som vi tidigare idag red bil från Uppsala till Tapelake. Ett ideliget rännande helt enkelt, allt för att få några minuter till med flocken.

Ju hade den dåliga smaken att somna på tåget, och det hade Kalle med, så nu sitter jag ensam och försöker fördriva lite tid medan träningsvärken gör sitt.

Så vad gör man då när det inte finns något internet att tillgå, och inget läsbart inom räckhåll? Ja just precis man petbloggar på telefonen som tycks kunna hitta nät där datorn inte vill.

En tilldragelse som hände Kalle på landet

Hur var det nu bloggen började en gång...

Vi åt vid köksbordet i tapelake och allt är frid och fröjd. Karren var fint gyllenbrun, svamparnas kupoler glänste som nypolerade och den nylagade måltiden lovade att bli utmärkt. Det skulle bli en helt vanlig middag förutom att vi då var hemma vid sjön istället för på Kantorsgatan.

Fadern tycker om att skämma bort hundarna, Kalle icke undantagen. Han brukar smuggla små köttbitar från tallriken till de förväntansfulla bestarna. Man skulle kunna påstå att han är deraa bäste vän pga denna vana. Just denna middag var inget undantag. Han smugglade kött till den lilla lilla hundmunnen som glupsk tuggade i sig det som bjöds. Trodde vi.

Rätt som det är börjar Kalle harkla sig och hosta som han gör då han invärtes nyser. Han slutade dock inte efter ett tag som han brukar då det är invärtes nysningar utan fortsatt och fortsatt tills dess att Modern får en snilleblixt och frågar efter hur stor den där köttbiten som Kalle fick egentligen var. En lätt generad Fader svarade att den inte var så stor, och man kan misstänka att han måttat efter större hundar då det  verkar som att biten fastnat och varken ville komma upp eller ned på stackars Kalle.
Jag och Ju trodde fortfarande att han nyste när Modern ur det blå handlade.

- Vi måste få honom att spy! Hon högg tag i Kalle och börjar skaka honom upp och ned för att lossa köttbiten. Detta ser vansinnigt roligt ut och Kalle har slutat harkla sig och väser istället medan han ser allt mer olycklig ut och till slut under allt skakande så flyger en köttbit av försvarlig storlek med lite annat smått och gott.

Jag ser på Modern nu när faran är över och ingen av oss kan sluta skratta medan Ju och Fadern ser på lite förvånade över sakernas snabba utveckling och hur det roar oss så.

Here Comes the Anxiety

The time has come

Såg att Weeping Willows senaste dimpit ned i affärer nu. NICE.