Send in the Sunshine

Vänner ser ni vad jag ser?

Inte så bra ljudkvalitet här, men lyssna på spotify. Tänk på hon som sjunger i Shame, om ni kommer ihåg att någon annan Fassbender var med alltså.

Post 1,004

Aww mah gawd you guys!

GAH! RAWR! OMFG!
Jag glömde bort det tusende inlägget och således har festligheterna för att fira detta inte gjorts. Bad bad BAD!

Annars är jag nu tillbaka i Tapelake efter en vecka bilandes lite hit och dit, Uppsala, och ÖverKalix (yup). Dränkt i hästskit, men lite vinster rikare. Nice för modern! Jag är ju trots allt bara med som den Lilla Ubåten.

När B vann

För övrigt har hela kurslitteraturen landat nu, lockar med titlar som "Fordran & Skuld", "Anställningsförhållandet" och slutligen "Köprätt". Hoppas det inte går käpprätt som man brukar säga!

Tumblr, why u do this 2 me?

Har just ODat på tumblr:s i neon och halvnaket. Kan inte tänka. Näsblod på väg. Upprullade ögonglober och shakes! Så många Tumblr:s har jag tittat på. Damn you Sturms! Efter att alltid ha ställt mig högst frågande till Tumblr:s existens har jag alltså fallit för trycket. Vad som startades med Andrew Scott, har slagit sig helt ur händerna!

 Tumblr:s beteende, strangely compelling

Ajaj kapten

Ny vecka imorgon. I vanlig ordning kommer en måndag med löften seglande. Tackar och tar emot.
Ett löfte denna måndag bär med sig är det om cykling. Vädergudarna påstår att det ev skall regna, det hoppas vi inte på.

Så här vackert var det, även om bilden är snodd från enkristensresa-blogg

Annars avslutades denna vecka med ett sådant där instagram moment, ni vet när man sitter på klipphällen och ser ut över den helt stilla sjön och solen går ned bakom elledningarna.
Det är vackert och typiskt somrigt. Påvisar hur lyckad man är som har sådana moments, och lyckligt lottad det är man. Sådana moments är väldigt trevliga, än bättre blev det då vi hoppade i den stilla sjön och simmade över till andra sidan, även då detta inte blev fäst på instagram för increased dong-size.
Väl där på den andra sidans strand huserade mamma anka med hennes småttingar. De drog ut huvudena från under vingen och kikade på oss när vi kom nära. Vetandes hur trevliga svanar är höll vi oss på respektfullt avstånd och drog sedan tillbaka den väg vi kom.

Att simma är underskattat, precis som när man cyklar är inte den egna kroppens vikt så begränsande. Man är bara ett flytande sinne som jobbar framåt genom vattnet. Fokus på skönheten i rörelsen och inget annat. Det är lätt att gå in i sin egna lilla värld.
Precis samma insikt kom både Sturms och Brez också till som var med och badade. Sturms kände sig som Gracie, valen Spock meldar med i ST IV - the voyage home (tror siffran är rätt?). Brez uttryckte aldrig vilket vattendjur hon kände sig som. Vi gled fram i lugnt mak i de olika simsätten, bröstsim och hundsimrakspark, den sista stilen är Sturms hemkokta.

Hund var också med men badade inte. Hälsade oss tokglad när vi kom tillbaka till klipphamnen. Vilket tur att vi kom tillbaka! Vilken glädje att se oss igen! Allt blev för mycket för den lilla hunden som sprang runt runt på klipporna och genom det långa gräset för att göra av all glädje någonstans.

Och se där, nu är det way past bedtime igen. Jag hälsar den nya veckan med vackra pianotoner från spotify.

Aesthetic Perfection

Ibland tycks det mig att en blogg är slöseri med ord, att man tappar ur lite och lite ur vattenkannan varje dag för att blöta på lite. av det som borde fylla den till kanten och sedan skölja över hela rabatten.
Eller så är bara formatet outnyttjat - se hyperbole and a half för alternativt utnyttjande av bloggformatet.
Kanske jag borde börja fylla inläggen med sagor och berättelser istället för skäggstubbigt gnäll- vem vet vad det skulle ge!
Som vanligt är det en antingen eller fråga. Alltid.

Stan medan Sturms flirtade med ögonläkaren

Jag gick där i staden. Det var så vackert, jag har aldrig sett hur fin den är förut faktiskt. Skulle kolla efter ett läppstift men gick åt fel håll, sprang nästan över en drake (they're frikkin everywhere!) då jag skulle gå till andra sidan gatan. Tacklade en pensionär då jag trots allt kom på att det var en dålig idé. Det blev aldrig något läppstift idag, men boken!

Men jag såg att solen sken, det blåste frisk bris- jag trivs i sådan, såg alla som jag gick mot som skulle in dit även jag skulle gått så jag fortsatt. Det var så fint att se alla som gick med varandra, de drev fram som en kollektiv massa fördrivandes dagen enkom i sin egna takt utan tankar på något annat än fina saker. Såg en klänning i förförande storblommigt mönster. Min inre hippie gav peacetecken till alla och det var harmoni överallt, tre grupper gatumusikanter som bara bitvis sjöng falskt underhöll massan jag nojsade runt i  och dränkte helt skränet från Carlings, så skönt att slippa- så fint att de försökte. Såg en man med pyttehuvud som sjöng som ett stort. Knas. Felvandringen gjorde alltså dagen mycket finare!
I reabackarna plockade jag åt mig tio titlar kom på att jag inte hade några pengar, gick vidare, fyllde en trave till och gick sedan vidare i pank lycka igen.

Sturmis kom och vi hade roligare då vi ser världen genom gemensamma glasögon- hon var så snäll då vi på akademibokhandeln hörde hon bakom disken säga att det var skamligt vad lågt priserna var satta på vissa filmer t ex A clockwork Orange(??!!!), men det var bra för hon hade sett ut den till sig själv.
Jag tappade kortet, var fanns den? I sin olycka fick hon gå och hämta filmen åt mig (och Sturms betala, danke) och erkänna att det ju var hennes men jag var ju kund och då fick jag ju köpa den. YES! Karma minus tusen men jag ser numer ACO i kvalitet medutan pixlar. Wonderful!

Jag är trött, sovit som en gurka inatt. Måste räkna matte men hur? Guldfiskers unite. Det har varit en rätt awesome jordgubbig dag i vart fall =)

Ann Heberlein

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, skitbra bok. Det var allt jag hade att säga idag- nu ska jag nämligen fortsätta läsa =)
Skeda lugnt!

Nattliga betraktelser; ode till min säng

När Sturmis och Putte skall umgås blir ofta min säng den arena där leken/kampen utspelar sig. De har t o m lekt så ofta och brutalt att de rivit min sänglampa ur väggen. Inte snällt.
Sturmis motiverar detta med att min säng helt enkelt är mysigast i världen. Det är först och främst fel, för det var nämligen min säng i uppsala- samma en som jag odlade små och stora kryp i, mums (ja given kommentar från brezjnevska här är förstås: men flytta dit då! men det ignoreras). Så var det utklarat.

Men vad alla är fullt överens om bidrar till denna mysfaktor är sängkläderna. El P skänkte mig lite lakan och stuff i flanell som jag inrett min säng med. Generalissimus fick ett påslakan av två- vilket han tycker är mkt mysigt men varmt. Sturmis kommer gärna in och lägger sig och myser i dem. Helst när jag inte är hemma. Följande saker kan man då hitta i sin säng:
1 st skrivbordslampa( japp den stod faktiskt på kudden)
1 st kommunistpropaganda (bojkotta EU valet flyer)
1 st godis( rosa rund jävligt klurigt att komma på vad det var för ngt i mörkret)
1 st Det vita gardet av Bulgakov.
1 st madrass halvt på golvet
Allt som allt adderas detta upp till en samling spår av nedpuppning.
Man bryr sig alltså inte ens om att undanröja sina spår av sin puppning.

Putte kom på besök idag. Jag låg och simmade runt i min säng och han kom för att diskret titta om jag sov. Det gjorde jag inte utan jag sa till honom att lägga sig och mysa en stund. Det gjorde han med ens och kommenterade strax att jag hade "iättescchöna lakan". Ja Putte, det var kul att träffa dig med.

Slutsats dras alltså att mina besökare dras till min säng och inte till mig.
Tack då El P för att du gjorde min säng så jävla mysig!
Det var inte riktigt såhär jag tänkt mig bli en social mittpunkt...

Familjefrukost

Imorse delades entusiasm för det lyckade rånet runt matbordet. Fader sjöng rånarnas lov, alla verser han kom på och Brezjnevska tyckte att det fanns för få Bruce Willis här i det lilla landet lagom. Om det hade varit någon stil på poliserna så hade de ju skjutit av linan som de firade upp pengarna med tyckte fader.

Hauptmann berättade då att de faktiskt hade parkerat på taket innan de började operationen. Faders besvikelse var mycken stor, för det enda som hade kunnat slå ett sådant praktrån där man firade upp säckarna eller vad det nu var, var ju faktiskt om Clintan himself ( eller Bruce W då) varit med i polisstyrkan, gått in och räddat världen från en atombomb.