Endlos Endlos

Har just skickat iväg modern efter en kvick visit här på slätten. Snakis! Snakis!
Hon kommer åter imorrn turligt nog.

Annars går det bra att starta den nya terminen. Trodde på katastrof, måste jag erkänna, senast på tisdagsmorgonen. Det var lite krångligt där med att få luft och hålla åter det där blöta i ögonen. Det rann aldrig över turligt nog då allt gick mycket bättre än förväntat. Bättre litteratur, bättre grupp, bättre ämne (tja läs inga sokrater istället). Jag kände bara att jag inte orkade med en termin till med det där energitjyveriet.

Det enda som inte är som det ska är den där träningsbiten, och den har jag lite svårt att se var på schemat det ska passas in även om det var aktuellt. Mina schemaläggande vanor måste bli lite flexiblare än vad de är, och bara det är värt lite luftlöst väsande. Helt utanför boxen.

På tal om boxen måste jag också säga att det här med hund, efter snart en veckas hundägande, är rätt bra för den där sociala rädslan. På något sätt är det lättare att bryta bubblan genom att ta en hundpromenad så till den grad att det hjälper bubblan att aldrig riktigt bli en bubbla. Det är en trevlig utveckling. Det var inte roligt förra terminen att vara i bubblan. Har inte direkt blivit sociala navet, jeez jag är ju Silent Bob, men kan iallafall andas i samma rum som andra. Bra utveckling, bra startpunkt. Uppmjukad till den grad att jag funderar på att gå på klassfesten...kanske...om vinden ligger från rätt håll...och kanske...och funderar.

Eye of the tiger, eye of the tiger!!

Ikväll kickade jag stjärt!
Provade på 2 sessioner kickboxning som after school special. Det är något primitivt inuti som tycker om att få utdela slag och sparkar, speciellt krokar och low kicks. Jaja, tycker det är rätt ok att få ett par också, tur det.

Mitt sällskap hade aldrig imorse trott att hon skulle tänka sig att sparka någon i huvudet idag.
Jag bara log och tänkte på när det blev dags för sparring då hon ska få se vad man kan göra off the book, med händer som krabbor mot både nyckelben och vadmuskulatur. Oh yes, I love making friends!  
Tur att jag är så bra på det.

Från Peking hörs det inget alls

Ja sparsamt med inlägg är väl en överdrift får man säga, jag skyller på skrivkursen. Halvtid har nu passerats och vi har diskuterat metaforer (kindergarten anyone? no?). Tills nästa gång ska vi hitta två citat som vi tycker är märkvärdiga ur något perspektiv. Någon som har en mening absolute awesomeness på lut? SS Montefiore torde ha ett guldkorn eller två.

Sitter som lagomt och smälter maten innan det är dags för föreläsning, lägenheten luktar kål och lax. Som i Ukraina fast med lax, eller som underliv vilket en känd poet skulle säga.  Det vankas avtalstolkning till efterrätt. Efter det lite träning nere i källargymmet.
Igår var jag där och körde så det rök genom öronen, pumpade Prodigy i tron att jag var ensam. Så var inte fallet visade det sig när en ung man kom in genom dörren med mungiporna längre ned än Dredd. Vem gillar inte Prodigy?

Har en liten MM revival, men bara tills mechanical animals

något senare är inte bra

Ajaj kapten

Ny vecka imorgon. I vanlig ordning kommer en måndag med löften seglande. Tackar och tar emot.
Ett löfte denna måndag bär med sig är det om cykling. Vädergudarna påstår att det ev skall regna, det hoppas vi inte på.

Så här vackert var det, även om bilden är snodd från enkristensresa-blogg

Annars avslutades denna vecka med ett sådant där instagram moment, ni vet när man sitter på klipphällen och ser ut över den helt stilla sjön och solen går ned bakom elledningarna.
Det är vackert och typiskt somrigt. Påvisar hur lyckad man är som har sådana moments, och lyckligt lottad det är man. Sådana moments är väldigt trevliga, än bättre blev det då vi hoppade i den stilla sjön och simmade över till andra sidan, även då detta inte blev fäst på instagram för increased dong-size.
Väl där på den andra sidans strand huserade mamma anka med hennes småttingar. De drog ut huvudena från under vingen och kikade på oss när vi kom nära. Vetandes hur trevliga svanar är höll vi oss på respektfullt avstånd och drog sedan tillbaka den väg vi kom.

Att simma är underskattat, precis som när man cyklar är inte den egna kroppens vikt så begränsande. Man är bara ett flytande sinne som jobbar framåt genom vattnet. Fokus på skönheten i rörelsen och inget annat. Det är lätt att gå in i sin egna lilla värld.
Precis samma insikt kom både Sturms och Brez också till som var med och badade. Sturms kände sig som Gracie, valen Spock meldar med i ST IV - the voyage home (tror siffran är rätt?). Brez uttryckte aldrig vilket vattendjur hon kände sig som. Vi gled fram i lugnt mak i de olika simsätten, bröstsim och hundsimrakspark, den sista stilen är Sturms hemkokta.

Hund var också med men badade inte. Hälsade oss tokglad när vi kom tillbaka till klipphamnen. Vilket tur att vi kom tillbaka! Vilken glädje att se oss igen! Allt blev för mycket för den lilla hunden som sprang runt runt på klipporna och genom det långa gräset för att göra av all glädje någonstans.

Och se där, nu är det way past bedtime igen. Jag hälsar den nya veckan med vackra pianotoner från spotify.

A working class hero is something to be...

Sturmis är publicerad i Proletären. Nice va?

Ja jobbande progressar och gymmandet med. Lite annat händer förutom att veckorna går närmare hösten och skolstarten.

MEN i helgen så dök Partisanen upp out of nowhere. Hon hoppade ner från en helikopter, voltade och... nej hon hade åt bil upp med sitt trasiga knä. Men när hon är frisk då jävlar avkrävs en helikopter! Minst! Hon brottades iaf med Putte och Sturmis och Putte bet mig så märket fortfarande är kvar, våld gror som ogräs där El P trampar jord. Jaja, shit happens when you party naked. Man fick väl in ett par fina själv.