Mat, skuld, norm, feminism, media. Och Mat.

Att förminska kvinnors storlek och betydelse
Om att mat aldrig får vara just mat
Woman laughing alone with salad
Women struggling to drink water

Liknande:

Hej kroppen
Stop female death in advertising

Neonlicht

Vill förtvivlat gärna blogga om något, men jag vet inte vad!
Har inte ens en yt:are att lägga hit som white noise. VT kickade igång i måndags, Julle är down in the park och ja... min kurslitteratur tänker inte anlända förrän till veckan. Shiny.

Visste ni att samsung använde bilden på bildplattan ur 2001: ASO som motbevis att iPaden var så nyskapande att den skulle varumärkesskyddas, den hade minsann tänkts på tidigare...

...and what do you know, samsung fick rätt och apple stå med lång näsa.

Apple hade redan 2004 mönsterskyddat ritningen till ipaden fastän de började sälja den långt senare. 

Om du var här och jag var där

Sitter på bussen hem från el P nu. Tillfälligt stopp i huvudstaden både upp och ned, lyssnar på Kent för att få lite feel för den. Får inte gärna det annat än på natten.
Varit en helg av god sömn, lite plugg, mkt mat och lite träning, allt inom ramen för sällskapet såklart. Ganska klassisk helg när syskonen kommer samman, då prioriterar vi, mat och sömn alltså och sällskap.
Åkte hem lite rikare på allt möjligt. Det är mkt nice.
Vad som är mindre nice är detta jävla bussande. Som alla vet, Sturms mer än andra, hatar jag avresor och ankomster. Att vara på plats är bäst, oavsett om man är här eller där. Resor är som att långsamt dra bort ett plåster, det lossnar inte förrän man är framme och har varit på plats en dag eller två.
Alltid bättre sällskap när man varit på plats en dag eller två, boat in sig lite. Sturms brukar ju hämta mig och lämna mig och har nog därför fått mest skäll av alla. Både när vi åker och ankommer och lämnar brukar hon få sina fiskar varma. Inte så snällt mot henne. Tror el P fick sin släng av sleven också.

Just nu vill jag bara hem, lägga mig på soffan och se på tv. Bara vara en stund (i sällskap av 6an...ja jag vet...) och dra ut kvällen lite extra för att få lite paustid och sedan flytta fram morgonen- få lite mer söndag helt enkelt.
Jag var kaxig häromdagen om kursare som vill byta bort det här, eller hoppa det helt. Jag kan ha uttryckt att jag tyckte att det bara vara att kn*lla på, och sedan skriver jag som ovan.  Det behövs väl inte nämnas att jag har noll koppling mellan det tänkande och det kännande ur den aspekten. Jag tror fortfarande att det är att gnugga på som är melodin.

Jag tror Ensammast i Sverige handlar om könssjukdomar. Punkt.

My typewriter stood mute as a tomb

and my piano crouched in the corner of my room
with all its teeth bare
All its teeth bare

HInderbanan!!!

Alert går ut till el P, jag och Stoet var på hinderbanan igår = den har tinat fram!
Först kommer ett överunderöverunder sedan repklättring upp och ned sedan armgång (klarade tyvärr inte, men gjorde negativa chins så jag håller på att förgås av träningsvärk baköver idag) sedan mystisk springa fram och tillbaka eller slalom grej sedan däck sedan balans eller krypa under sedan ett agilitydäck och sedan är man i mål!

Det var asigt jobbigt men roligt, kom hem och låt oss prova! Tyvärr är allt gjort av trä och mina stackars handflator är därför söndertrasiga idag. Mina ladyparts fick sig också en omgång när jag försökte springa igenom överunderöverunder andra över istället för att ta mig över. Gör fortfarande ont kan jag lova, rejält blåmärke utan bildbevis utlovas.

Stoet klättrade repet upp och såg sedan på när jag kutade runt och provade resten. Osolidariskt. Först efteråt tipsade hon om att flera joggare hade passerat och att de flinat fast jag inte märkt något. Lögn säger jag.

Vad har tagit åt mig?

Är ju så fruktansvärt dålig på att uppdatera nuförtiden! Ursäktar djupast.

Igår var Stoet och jag till Söderhamn där en hingst inspekterades, jag fick erbjudande om att ta med mig två hem till stallet. Tyvärr är det lite ont om boxplatser lediga på kolchozen så de fick stanna på plats. Av en annan fick jag erbjudande att stanna i en av inte mindre än tre sängar- Stoet försökte blidka med att hon skulle komma ner och stanna om några veckor varpå kvällens bästa citat föddes: "I don't care for two weeks, I care for now!" Stoet var fast i sin åsikt och vid nio draget vände vi åter hemåt i regnet och kylan.

På Alnön

Jo, så här var det att jag var ute och red på Ön i tisdags. På EN timme klämdes hoppning, islandshäst åkande och uteritt in. Det är min själ icke illa urinerat! Jag fick låna en arbetskamrats häst och så lånade hon grannens islänning; sedan bar det av!

Jag fick se arbetskamratens häst live och rida den lite. Han var snäll och ärlig och inte alls som mitt gamla psykfall. Man blev rent av sugen att rida mer.

Jag fick ju även prova att hoppa lite studs på denna fina fux valack och det funkade inte riktigt så bra, det blev lite för korta språng eller lite för långa, kort sagt det kändes som i gamla dar. Sedan hoppade arbetskamraten upp och susade vigt över samma små fjuttiga studshinder som om det vore gjorda av luft, det var roligt att se.

Alla gamla termer susade runt i skallen på mig, men som sagt vi var ju ute och red i skog och mark en stund också. Vid ett tillfälle fanns där hihgland cattle på ena sidan vägen och rådjur på den andra, vad jag raskt fick veta var att den lille pållen jag fått till låns var rädd för the highlanders och så hamnade vi ute på åkern. Dock som sagt var hans små spratt ingen match mot fornstora dagar och allt som allt var det en väldans trevlig tur (när vi kom tillbaka till stallet fick vi dock veta att någon hade sett en björn nästgårds...inte fullt så roligt).

Känner dock idag att ljumskar och sådant är lite lätt ömma så att säga.