Andrew from Easy company

Jag råkade blotta min inre tankevärld lite väl mycket för Sturms häromdagen då jag i förbifarten nämnde ett av de skrivprojekt som rasslar runt inne i min skalle. Det ska heta "Andrew from Easy Company" och vara lite av en fanfic baserad på Band of Brothers, tv-serien. En såkallad head canon.
Winters landar intill en liten kille från New York som var med i basketlaget som spelas av Andrew Scott. Han är från Irland och det hörs, men NY okok.

Denna fanfic ska iallafall handla om den gode Andrews resor genom Frankrike, och var han än dyker upp introducerar han sig med sin flickecharm som Andrew from Easy Company. Åh ja, någon gång när tiden och lusten då ska Andrew få ut och resa...

Berwaldhallen presenterar: Pure awesomeness i form av den ryska arméns manskör, orkester och danstrupp

Åh lyckan då ett tjog smärta, unga vältränade ryska män leende dansar livet ur sig på scenen. Sprang på varandra, hoppade rep över sina egna ben, klappade på låren och frustande. Dansen den var med, de dansade den så kallade kosackdansen. De marscherade och de log alltid gnistrande vackra leenden fyllda av härskarrasens milda överseende.

Åh beundran i 300 par ögon då matrosen höll ut kaaaaaaaaaalinka i 3 minuter utan att tappa tonen! Hur vi längst fram i mitten satt och höll andan då hans slätrakade leende bara fortsatt släppa ut de vackra tonerna, en doft av Tjernobyl undslapp hans stämband. Överallt under alla mössor gömde de sig, djupare än de vindlande fjordarna i Norge, de berömda slaviska vikarna. Värdiga herrar besjöng mörka ögon och Donaus hungrande aptit efter sjömän, unga herrar besjöng ensamma unga möer som tog toner bara hundar kunde höra.

Smärtande vackert gjorde vad de blivit karvade ur den ryska myllan att göra, sprida evangeliet om dess överhet över världen och visa att ord inte betyder så mycket alls. Gesten, blicken, stämmans djupa klang och den synkroniserade demonstrationen av sann manlighet talade nog för två århundraden.

"Vi ska dela äran-
vi är ju av samma sort-
och vårt
gemensamma monument ska bli
den i strid
härdade
socialismen."

Elefant, rosa.

pretty in pink

Ja i runda slängar har man på ett hälsosamt sätt sovit två timmar inatt. Dessa två timmar infann sig mellan kl 7.00 och 9.00, och tack vare dess kassa placering på dygnet missade man the re-run av Family Fat Surgeons vilka jag vid tillfälle känner ett närmast tvångsmässigt behov av att följa. Fasen också.

Å andra sidan kan jag nu passa på att stifta bekantskap med de berömda rosa elefanterna- de lurar i hörnen bakom soffan och hoppar fram med glada brölanden, alltså i trötthetens namn- inte för att någon annan stimulantia behövs eller har intagits- what's the use when you can get it for free? Men eftersom jag är begåvad med lite fantasi och dålig syn också, så är det faktiskt elefantmän som kryper kring väggarna här. Har kanske nämnt någongång att vanställdhet är acceptabelt inom rimliga gränser ex. Joaquin Phoenix, men däremot inte Jamie Oliver- talfel( speciellt läspning) = dödsstraff. Överväger fortfarande på vilken sida gränsen detta faller med elefantmän då ett inslag av sci-fi aldrig är fel i vardagen.

Hälsar den nya dagen med lite hallon-lakrits-te och ytterst tvivelaktiga komediserier. God morgon!