Vita linjer

(Måste tänka framåt, måste tänka stort) 
Jag hänger envist kvar
(Måste bli nånting, måste få nåt gjort) 

Ridning och middag

Idag har jag och E T ridit de små hästarna igen!

Vi har böjt och sträckt och ställt och arbetat dem så mkt det bara gick, sedan drillade jag E Ts sits och kapacitet ytterligare ett tag från marken. Hennes potential är enorm, med en bra lärare såklart.

Sacja skötte sig vackert och gjorde som jag ville efter ett tag gick hon nästan vändningar på bakdelen, mkt protester men hon skötte sig bra. Vi tog det steg för steg.

Vi åt nyss middag i Tapelake och som alltid när det kollektiva blodsockret höjs till skyarna började vi trumpeta (Generalissimus), trumma (Sturmis) och sjunga (undertecknad).

Det var religiösa melodier som stod på menyn och Han har öppnat pärleporten stämdes upp i alla olika tonarter...

Idag harjag äfven varit en grymt duktig människa och skottat bort ogräs på ridplanen, mkt fint får jag säga. Dock saknas lite engagemang innan planen är ultimat. Men det kommer imorrn eller i övermorrn... eller ja.

Elsa T och hästarna

Vi red igår, E T och jag, det var roligt. Så roligt att jag kl 4 imorse vaknade helt inställd på att fortsätta rida. Hon red Kia och jag red Sacja i vanlig ordning. Det roligaste av allt är nästan att vi har bestämt att följa upp detta med ännu en riddate på måndag.

Vi var och lullade runt på planen, voltade lite ställde lite, böjde lite, försökte allmänt hålla oss kvar. Gick bra. E T lärde sig efter en stund att man måste knipa med knäna för att sitta kvar och använda hjälperna för att styra och ställa med hästen så att säga. Hon skötte sig så fint och det gjorde Sacja också. Sacja gick nästan själv med bakdelen under sig och skötte sig exemplariskt. Och efter hon så snällt gjorde allt jag bad om hoppade jag efter en stund av och övergick till att endast coacha E T.

Detta visade sig vara en fantastiskt bra idé då E T med lite uppmuntran och miutiös instruktion blev ett underbarn. Ack vad duktig hon var och man kunde inte ana att det var andra gången i livet hon satt på en häst. EM nästa!

En Husmors Bekännelser

Ja det låter som en porrfilm och det är det också för idag har jag tagit en oskuld.

Nej, det skulle jag faktiskt inte blogga om, till och med jag har en gräns, långt där inne men ändock en gräns. För första gången har Ehlsa och jag varit ute på promenad komplett med träns och sadel och allt, det ni! Ja, alltså det var första gången som Ehlsa var utstyrd i dessa attiraljer (ponyplay u think?but no) Det var som i(nnan) fornstora dagar, det var riktigt roligt. Vi har varit på bergspromenad vilken avslutades med sniffning på plastbalar och soptunnor, mkt miljöträning alltså och lite fysisk men roligt icke desto mindre. Inte det minsta lik Karre i psyket vilket känns lite udda, men oroväckande lugnt på något sätt ändå.

Och hon var så fiin! med öronen framåt och tovig man vilken jag faktiskt ämnade göra något åt men hon ville inte...tillika förlånga sidostycken på tränset och för stor sadel.

På Alnön

Jo, så här var det att jag var ute och red på Ön i tisdags. På EN timme klämdes hoppning, islandshäst åkande och uteritt in. Det är min själ icke illa urinerat! Jag fick låna en arbetskamrats häst och så lånade hon grannens islänning; sedan bar det av!

Jag fick se arbetskamratens häst live och rida den lite. Han var snäll och ärlig och inte alls som mitt gamla psykfall. Man blev rent av sugen att rida mer.

Jag fick ju även prova att hoppa lite studs på denna fina fux valack och det funkade inte riktigt så bra, det blev lite för korta språng eller lite för långa, kort sagt det kändes som i gamla dar. Sedan hoppade arbetskamraten upp och susade vigt över samma små fjuttiga studshinder som om det vore gjorda av luft, det var roligt att se.

Alla gamla termer susade runt i skallen på mig, men som sagt vi var ju ute och red i skog och mark en stund också. Vid ett tillfälle fanns där hihgland cattle på ena sidan vägen och rådjur på den andra, vad jag raskt fick veta var att den lille pållen jag fått till låns var rädd för the highlanders och så hamnade vi ute på åkern. Dock som sagt var hans små spratt ingen match mot fornstora dagar och allt som allt var det en väldans trevlig tur (när vi kom tillbaka till stallet fick vi dock veta att någon hade sett en björn nästgårds...inte fullt så roligt).

Känner dock idag att ljumskar och sådant är lite lätt ömma så att säga.

Rockin' Rollin' Ridin' ho!

Idag har Elsa Triolet och jag varit ute och ridit(!).

Jag vet, det var ett ordentligt tag sedan sist men idag har jag ridit och barbacka på Sacja till på köpet. Det var roligt, men vad roligare var var att Elsa Triolet hängde på ut i grönskan. Högst informellt och uppkastad hux flux på en fux ( woho on fire här!) i haremsbyxor och djurrättighetströja satt E.T där lite nervöst småpratande med Kia (fuxen alltså) för tröst. Första gången på en häst tror jag visst, så pedagogiskt nog fick hon skritta runt lite för att lära sig unset hjälper på plan' ( norrländska för liten paddock) innan jag själv ålade upp på Sacja och sedan bar det av ner i det gröna. Visserligen bara en kort tur men det var riktigt härligt.

Gammal bild på yngre fetare Sacja.

Karres psyksjukhet är som bortblåst från Sacja som bara var lite lätt fnoskig för att hon inte fått gå på ett...år. Men ändock helt harmlös fnoskighet till skillnad från Karres jävla idioti som förstörde hennes ben och min tillit till hästrasen. Sacja är positiv och snäll till skillnad från Karres karaktäristiska misstro på ryttaren och sitt eget förnuft så turen var en sommardröm. Hon tycker ju däremot inte om när man tar i hennes mun alls men i skogen behövs inte så mycket.
Kia däremot sniglade sig fram med samma takt som vanligt, aningen frustrerande men därför med avsikt satt under den ovana ryttaren. De såg ut att trivas bra tillsammans, fast jag får väl erkänna att min sikt var aningen begränsad då de hamnade efter. Hela tiden.

Måste fortsätta att gå an lite till om den nyväckta ridningen. Det var roligt att rida helt utan någon slags plan, skulle få mig att bli vansinnig efter ett tag, men det var så långt bort ifrån allt dåligt samvete som fanns för Karre så det var befriande.

Anyhow, allt avlöpte väl och vi har redan planerat en uppföljning.