4.00 vaken och lite snakis

Det regnar ute. Hör att det slår mot fönsterrutan. Härinne i govärmen har chivvisen krupit ner under täcket och murvlar mot mitt ben. Så gosigt!

Ska åka hem idag, krama på alla jag saknar. Särskilt mor som out of the blue tog sig an landstinget igår. 

Visade sig att min remiss var avvisad i tysthet från akkis, hade kunnat vänta tills arslet ramlade av utan att något hände. Tur att hon ringde och skällde upp dom en aning.

Hon framtvingade dock en gastroskopi från vc  ändå, min mammis eftersom hon är bäst. Läk ringde upp mig igår och rekommenderade kontakt m dietist, jag har pratat m dietisten sedan maj, vad fan mer ska hon göra? 

Hon avslutade kontakten förra veckan med att ge mig nog med näringsdrycker för ett halvår och sa ring tillbaka när du vet vad felet är så vi har något att jobba med. 

Maten kommer upp igen, retro as fuck, som i våras.

Men det åsido, ska bli ultramys att vara hemma! Big hugs, small hugs (till pyttisarna!!), hoppas på sol så Colle kan vara i sin hage och bara stora myset!!

Ingång 10 våning 3 väntrum B

Hur gick graviditeten innan du blev född?
Skulle du vara lyckligare som man?
Vad använder du för nick på nätet? Kodar du det manligt eller kvinnligt, kvinnligt va?
Har du alltid sett ut såhär? Inte vidare manligt...men inte så kvinnligt heller...
Sa inte någon något när du klippte av dig håret? Det är en STOR förändring!
Ljuger du?
Ja det säger du nu ja...
Vad lekte du med kompisarna när du var liten?
Du hade väl kompisar?
Varför inte fler killar?
Har du haft sex med en man?
Hur kändes det?
Kändes det fel?
Hur kändes det?
Mer i detalj, hur kändes det?
Är det fel?
Varför?
Vi hoppar bakåt i tidslinjen
Vad kände du då utan att tolka efter hur du känner idag?
Kände du verkligen så?
Var det så? Utan att tolka efter hur du känner idag?
Har du haft sex med en kvinna?
Ser andra dig som lesbisk?
Stör det dig?
Vi går framåt i tidslinjen
Behöver du legitimera din kärlek på det här sättet? Ett mer kulturellt accepterat sätt?
Varför har du inget förhållande?
Varför har du inte berättat för fler?
Är du mogen? Skäms du?
Vi går bakåt i tidslinjen
Oj det var dåliga reaktioner...är det där sant?
Hur tänkte du när du svarade på frågorna?
Vad har du för mediciner? Är de tillräckliga?
Vi hoppar fram i tidslinjen
Tror du att din gamla diagnos stämmer? nej just det ja...
Varför grät du mycket?
Hur kände du inför din kropp utan att tolka det i dagens termer?
Varför?
Så vi går tillbaka i tidslinjen
Ätstörningen...det var ju bra bantat!
Styrketräning är godkänt, det är en bra grabbig hobby
Är du ute efter andras acceptans?
Bryr du dig inte alls om vad andra tycker? Säkert...alls?
Tror du din gamla diagnos är inkorrekt?
Vi hoppar framåt i tidslinjen
Du måste ju veta om de JURIDISKA KONSEKVENSERNA
Konsekvenser hos andra, har du tänkt på det?
Hur tror du det kommer påverka dig själv?
Vi vill bara säkerställa, vi vill bara vara säkra, vi vill bara göra så klart som möjligt, vi måste ta reda på, vi måste undersöka noggrannt, INGEN FÅR ÅNGRA SIG NÅGONSIN, INGEN ALLS FÅR ÅNGRA SIG, NO REGRET POLICY, NEJ INGEN ÅNGER, MAN FÅR INTE ÅNGRA SIG, GJORT ÄR GJORT KOMMER ALDRIG IGEN, INGEN ÅNGER FÅR PLATS

Jesus only loves a man who bruises

Jojo, jag är back på snackademiska, och ingen läsning blir gjord. Det fortfarande ont, såklart men så kan det ju såklart gå i världen. 8/10 vid beröring. 

Åkte taxi hit med en man som snackade om taxiförarens vedermödor, de var många och hårda. Tack och lov blev de inte rånade så ofta längre, måste verkligen vara en lättnad, fy fan. Tyvärr uteblev också dricksen. The curse of plastic.

Update update major update, read all about it!

Hemma igen fortf inget fel men ont åh så obt gör det. Jaja, onwards and onwards.

Jag hatar vården del 1 000; I'm the S.E.P

Hemma!
Technically hemma igår, men då orkade jag inte skriva något. En yttepytte blödning har tydligen retat bukhinnan och detta gör denna hemska ondska i buken på mig. Den här veckan, i påskas, i september.
En ny undersökande läkarlady konkluderade att då kan man lika gärna åka hem och eftersom det är helg vila ut i sin egen säng. Smärtlevels status quo, värktablettlevels nivå inga alls.
Men tre vänner är allt jag behöver, sängen, Kolle och Julle. Tre vänner är mos def allt jag får.

Hon var villig att sträcka sig till att ge mig p-piller så fler sådana här blödningar inte uppstod igen, men främst för att jag har sådana kraftiga äggSTOCKAR som gör massor av bra saker och att man är av en mer maskulin typ i sig själv, hårigare, bastantare. Främst för behåringen och det var det ju bra att äta p-piller med östrogen i så man blev lite femininare tyckte hon, och så fick man svullna bröst fick ju inte heller var en nackdel.

Jag blev väldigt paff. Vad fan säger hon? På kvinnokliniken? Är det så systerskapet ser ut? Så jag sa att jag trivs med mitt hår (och jag ju för fan använder binder!!! Långkorv ftw!) och inte vill ha östrogentabletter.

Östrogentabletter ger ju även humörspåverkan, och min brainchemistry sköter den delen utmärkt själv tack så mycket. Inte heller brydde hon sig om att kolla om de piller hon skrev ut var kompatibla med mina nuvarande meds så om jag nu tar det jag fått är resultatet oförutsägbara blödningar = zero resultat. Kan inte ta dem förrän om ca 1.5 -2 v heller, och fick ingen liten värktablett alls så länge. Så summa summarum noll. Måste alltså gå tillbaka eller dryfta med någon annan eller vad fan som helst.

Medan hon petade runt hittade hon nämligen en ond fläck, men inte 12/10 fläcken utan snarare än 8-9/10 och drog slutsats att den var problemet fastän jag sa att så ej var fallet. Medan hon höll på så sa hon upprepade gånger att jag inte grimaserade nog mycket. What? Jag förklarade att hon inte var på rätt ställe även om där gjorde ont men hon pratade över mig.

Sedan när hon var klar, i sedvanlig ordning stack det in en jävel i dörrn där man står med bar underkropp och upplyste om att det var fika och då blev det bråttom.

När undersökning så var klar skulle jag tillbaka till rummet och samla ihop mina kläder, bli av med nålen och få något starkare så jag orkade gå till bussen. Jag blev kallsvettig och fick stanna helt yr mot väggen och kika om jag skrivit upp rumsnumret på mobilen, inte en chans att jag hittade tillbaka. Från ena sidan till den andra, tvärsöver, inte längsmed. Här någonstans började jag ifrågasätta hur jag ens skulle ta mig till bussen, men tänkte att det skulle ordna sig med the power of determination och ett fast beat.
Nålar ryckt, oxynorm in, kläder på - ut. Tårar tårar tårar sprutar, jag har så ont, jag är så kränkt, jag har inte sovit mer än någon timme, ätit sedan dagen innan och droppet ryckte de mitt i natten. Allt är för mycket. Ringer till Julle som får kolla bussen och coacha, är krossad, har ont. Julle är klippa. Oklart om någon kollat hur min medicin interagerar med någon jävla oxynormare - rädd att dorma av på bussen. Hugger i buken av broms/gas, ingen risk.

Man orkade inte hämta min medicin från lämplig avdelning utan bad Ju ta med den - har alltså kollat var den ska finnas - den vetskapen kör stopp hos sköterskorna att få annan smärtlindring än alvedon/ipren, trots upprepade upplysningar om det inte hjälper. Att jag inte haft annat än alve/ipren används av läkaren som att jag inte har nog ont, och så grimaserar jag ju inte nog.
Jag är inte feminin nog, för platt och för hårig - jag har ändå behov av p-piller för att fixa det.
=>Är det inte lika bra att jag går hem med min psykosomatiska smärta och käkar p-piller och quit my bitching istället?

Kommer hem, sover länge - vilket är bra, får behålla lunchen men inte kvällsmaten igen.

Väntrumsblues

Jag har idag suttit i väntrum, akut fick jag åka in och veta att jag har högt blodtryck och lite annat smått och gott. Förutom detta mår jag alltså störtbra, yes yes. På mitt tak är det ingen större fara. 

Jag har dessutom målat hus, skrubbat hus och insett att själens obotliga ensamhet är just det. So long.